Är det anglosaxiska systemet bättre?

I en kommentar på sin blogg Jardenberg unedited skriver medieutvecklaren Joakim Jardenberg om mitt föregående inlägg här på mediestudierbloggen :

”Vällovligt, men jag undrar om det hjälper. Vore intressant om Torbjörn von Krogh ville väga mot alternativet – den tuffare anglosaxiska skolan där var och en reglerar sig själv, men det kostar skjortan om du torskar i efterhand. Man skulle väl med ganska små medel kunna skruva till existerande lagstiftning så att det blir dyrt att ljuga eller medvetet vilseleda, tex. Oavsett vem det är som står för publiceringen?”

Det är en intressant fråga som är värd en längre utläggning, men det får bli längre fram. I dag bara några snabba noteringar:

• Jag tror att vi rör oss mot en mera anglosaxisk syn på tidigare namnpubliceringar i samband med uppmärksammade åtal, det vill säga publicering i ett tidigare skede än i dag.

• De höga skadestånden i Storbritannien har inte gjort att de medieetiska övertrampen försvunnit.

• Däremot har den brittiska lagstiftningen lett till så kallad förtalsturism, det vill säga att förfördelade parter väljer att väcka åtal i London mot internationella publiceringar.

• Den brittiska lagstiftningen är hårt kritiserad i Storbritannien, bland annat efter åtalet mot Simon Singh. En kampanj för att ändra förtalslagarna är igång.

• Det brittiska systemet med höga skadestånd har inte lett till att man velat undvara en självreglering. Brittiska Press Complaints Commission gjorde cirka 1600 utlåtanden förra året.

• Även PCC är utsatt för ett förändringstryck, bland annat till följd av situationen på internet. Men det man diskuterar är en  utveckling, inte en nedläggning.

Upprop för Simon Singh

Ska kritik av en organisation eller en bransch kunna betraktas som förtal? I Storbritannien går det. Där har forskaren, författaren och journalisten Simon Singh stämts för förtal (libel) av The British Chiropractic Association (BCA). Organisationen gillar inte att han i the Guardian och sin senaste bok ”Trick or Treatment” (på svenska ”Salvekvick och kvacksalveri – alternativmedicinen under luppen” ) ifrågasätter att man stödjer behandlingar vars effekt inte kan bevisas.

Singh, författaren bakom populärvetenskapliga bestsellers som Fermats sista sats och Kodboken, hotas nu av skadestånd och riskerar att få betala rättegångskostnader på flera miljoner. Så här skrev han ordagrant i the Guardian:

”The British Chiropractic Association claims that their members can help treat children with colic, sleeping and feeding problems, frequent ear infections, asthma and prolonged crying, even though there is not a jot of evidence. This organisation is the respectable face of the chiropractic profession and yet it happily promotes bogus treatments.”

Istället för att begära genmäle eller försvara sig i sak gick BCA till domstol. Där har man stor hjälp av de brittiska förtalslagarna som i princip tvingar den anklagade att bevisa sin oskuld. Förtalsmål avgörs också i en civilprocess. Den som förlorar får alltså betala motpartens rättegångskostnader. Singh kan i värsta fall bli skyldig över en miljon pund.

Sedan fallet togs upp i media stöds han nu av ett upprop under titeln ”The law has no place in scientific disputes” där en lång rad forskare, författare, journalister och publicister kräver ”a full review of the way that English libel law affects discussions about scientific and medical evidence”. Den som vill skriva på uppropet kan göra det här.