mediestudier

Presstödet och badvattnet

Posted in medieföretag, mediekritik, pressfrihet by Lars Ilshammar on 28 april 2010

Ska tidningar med en rasistisk eller antidemokratisk agenda kunna räkna med presstöd? Självklart inte. Bör det nuvarande presstödet avvecklas just därför att Nationaldemokraternas ”Nationell Idag” i enlighet med gällande regler fick statligt presstöd i förra veckan? Svaret borde vara lika självklart nej.

Den senaste presstödsdebatten har blivit ett välkommet tillhygge för alla som vill se presstödets död, de stora tidningskoncernerna inte minst. Men det är viktigt att inte blanda ihop två skilda saker – presstödet i sig och dess tillämpning. Annars åker barnet ut med badvattnet.

Kritik mot hur presstödet fungerar har funnits länge – många gånger berättigad. Framför allt brukar det hävdas att stödet konserverar en gammal tidningsstruktur. Att låta det temat ta över diskussionen om ”Nationell Idag” skulle dock vara att göra bisak till huvudsak, och därmed springa ärenden åt presstödets motståndare.

De brister som finns i presstödet bör avhandlas i sin egen rätt, men inte göras till argument mot stödet i sig. Annars går man i en skicklig fälla, gillrad av dem som på olika sätt har något att förlora på att samhället försöker motverka lokala tidningsmonopol.

Det givna svaret på utmaningen från ”Nationell Idag” är att göra just det som många (ofta samma personer som ogillar presstödet i allmänhet) säger inte går: ändra reglerna så att odemokratiska åsikter blir oförenliga med presstöd.

För alla radio- och TV-sändningar gäller enligt radio- och TV-lagen att programverksamheten ska präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer, principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Sedan är det upp till Granskningsnämnden att ta ställning till om programmet svarar mot de höga målen.

Jag ser inget större problem i att överföra samma principkonstruktion till presstödets område. Argumentet att en demokratisk stat inte kan ställa innehållskrav på medier som får statsstöd håller inte. Staten ställer redan mängder av just innehållsliga krav i olika stödsammanhang.

Dessutom är det väl naivt att hävda att staten ska behandla alla åsikter som likvärdiga. En demokrati kan mycket väl dra gränsen vid just demokratin när den väljer vilka publikationer som förtjänar att subventioneras med skattemedel.

Att staten ska garantera ett långtgående skydd för även för yttranden som inte är demokratiskt rumsrena är en sak, men det behöver ju inte betyda att de måste stödjas ekonomiskt. Demokratin har ingen anledning att betala för sitt eget avskaffande.

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Presstödet och badvattnet

Medieetik: Vad innebär ”mörkhyad” i ett signalement?

Posted in journalistik, källkritik, medieetik, mediekritik, mediernas ansvarighet, nyhetsvärdering, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 23 april 2010

Under en rundresa till olika lokaltidningar i medieetikens tecken i veckan fick jag på en redaktion frågan om ett signalement. En våldtäkt hade anmälts till polisen under helgen, förövaren uppgavs vara mörkhyad, tidningen publicerade uppgiften. Kommentarsfältet på webben svämmade över av rasistiska och hatiska inlägg.

Vad tyckte jag om publiceringen? Tidningen skriver ju inte ”ljushyad” eller ”vit” om misstänkta brottslingar i andra fall, argumenterade frågeställaren.

Jag önskar att jag hade känt till  Nerikes Allehandas artikelserie när jag svarade. Nerikes Allehanda har nämligen i veckan tagit ett förnämligt initiativ och bjudit in läsarna till en diskussion om denna problematik. Man gjorde bland annat det så kallade Ulf-experimentet.

Tidningens chefredaktör Ulf Johansson gick oanmäld in i en undervisningssal på universitetet, stod vid dörren någon minut medan hans följeslagare pratade med studenterna och gick sedan ut igen. Därefter ombads studenterna beskriva den okände mannen. Beskrivningarna gick isär på flera punkter, bland annat uppskattad ålder.

Nerikes Allehandas reportrar Tina Enström och Elisabeth Pettersson talade med poliser, minnesforskare, medieforskare, Arash Mokhtari från Quick Response och andra om hur (o)säkra signalement är och hur de kan (miss)brukas. Ulf Johansson berättade om sina utgångspunkter och överväganden som ansvarig utgivare. Chefredaktören genomförde också en flera timmar lång chatt med läsarna.

Vad jag själv svarade på frågan jag fick? Med en motfråga: Var publiceringen gjord i farten, utan eftertanke? Eller var den frukten av att genomtänkta argument för och emot fick gnuggas mot varann?

Underlag för en sådan diskussion finns nu på na.se. Jag hoppas alla nyhetsredaktioner tar tillfället i akt att resonera om ansvar och effekter internt – och med sina läsare, lyssnare, tittare eller användare.

Kommentarer inaktiverade för Medieetik: Vad innebär ”mörkhyad” i ett signalement?