mediestudier

Sommarläsning 3: ”Journalism Ethics. A Philosophical Approach” av Christopher Meyers (red)

Posted in journalistik, medieetik, medieforskning, mediernas ansvarighet, medieutveckling by Torbjörn von Krogh on 14 augusti 2010

Boken innehåller bidrag av 25 amerikanska forskare i journalistik, kommunikation, etik och filosofi. Några har för inte alltför länge sedan varit journalister som Jacqui Banaszynski, Jane Singer, Edward Wasserman och Patrick Lee Plaisance. Andra är veteranforskare som Clifford G. Christians, Jay Black och Deni Elliott.

Redaktör för boken är Christopher Meyers, en filosofiprofessor som skrivit mycket om etik inom olika yrkesgrupper, bland annat hälsovården. Han har skrivit introduktioner till bokens olika avdelningar med inriktning på konfliktytor, problem och samband. Boken är utgiven 2010 på Oxford University Press.

Boken inleds med en teoretisk del som innehåller en modell för etiskt beslutsfattande, en historisk genomgång av pressens frihet och ansvar, ett försök att formulera en global medieetik och en diskussion om vad journalistik är – särskilt när gränserna blir mer flytande på nätet.

Bokens andra del inriktas på mer på den journalistiska praktiken och har rubrikerna ”The business of journalism”, ”Privacy”, Approaching the news: reporters and consumers”, ”Getting the story” och ”Image ethics”.

Trots att boken är på 370 sidor, och försöker fånga många olika aspekter av medieetiken i en föränderlig medievärld, så blir förstås en del ganska snabbt och översiktligt behandlat. Men just översikten, författarnas breda erfarenheter och redaktörens försök att knyta ihop delarna gör den stimulerande att läsa. När förutsättningarna för medieetiken förändras i det nya medielandskapet är det både utmanande och välgörande att stanna upp och fundera över grundläggande värden.

Kommentarer inaktiverade för Sommarläsning 3: ”Journalism Ethics. A Philosophical Approach” av Christopher Meyers (red)

Sommarläsning 2: ‘What Is Happening to News?’ av Jack Fuller

Posted in journalistik, medieutveckling, nyhetsvärdering, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 27 juli 2010

Jack Fuller arbetade som reporter i Chicago, anammade den traditionella amerikanska modellen med ’objektiv’, distanserad journalistik och steg i graderna. Han blev arbetsledare på Chicago Tribunes redaktion, chefredaktör för Chicago Tribune och slutligen chef för hela Tribune-gruppen (inklusive Los Angeles Times, Newsday och Baltimore Sun).

Efter sin pensionering har han fascinerats av hjärnforskningens utveckling, studerat dess färska resultat och funderat över implikationer för journalistiken. Studierna redovisas i ”What Is Happening to News: The Information Explosion and the Crisis in Journalism” (Chicago University Press, 2010).

Fuller finner bland annat att den åtskillnad mellan känsla och förnuft som varit inbyggd i den traditionella modellen för journalistiskt arbete inte längre håller. Hjärnan använder nämligen även impulser från känslosystemet för att värdera inkommande sinnesintryck ihop med lagrad information och göra sammanfattande överväganden utifrån helheten. Därför bör redaktörer som vill uppmärksamma läsare, lyssnare, tittare och användare på viktiga nyheter inte försumma känslomässiga aspekter i presentationen, även om detta strider mot en tidigare uppfattning om strikt nyhetsförmedling.

Fuller kopplar ihop informationsflödet på nätet med modern hjärnforskning och diskuterar nya modeller för relevant och ansvarig journalistik. Tänkvärt, särskilt som det verkar komma allt fler böcker som tar upp nya upptäckter om hjärnan och det nya kommunikationslandskapet.

Jane Singer: Journalistrollen utmanas på – och av – nätet

Posted in journalistik, medieetik, medieforskning, medieutveckling, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 23 juli 2010

Jane Singer verkar både i USA och i Storbritannien, vid Iowa- och Central Lancashire-universiteten. Hon deltog som journalist i de första experimenten på nätet på 1990-talet men är numera en av de centrala forskarna vad gäller nätjournalistikens utveckling. Vid konferensen i Braga spaltade hon upp olika tecken på att gränserna mellan journalister och andra nätskribenter blivit allt suddigare; allt mer porösa.

Hon använde sig av en uppdelning i yrkesutövning, innehåll, relationer och roller.

Yrkesutövning. Hantverket kan till stor del utövas av andra än professionella journalister. Och vad gäller yrkesetiken så ansåg Jane Singer att det inte är självklart att etiken hos exempelvis bloggare skiljer sig från journalisternas etik.

Innehåll. En artikel/berättelse på en professionell journalistisk sajt är numera allt mer flexibel och öppen för bidrag från användare/läsare och för synpunkter på upplägget utifrån (tydlig trend även i Michael Karlssons bok ”Nätnyheter”, som kommer på Sim(o) i september). Medieformatet (ljud, bild, text, rörlig bild, grafik med mera) kan vävas ihop med andra format. Det redigerade ”informationspaketet” kan konsumeras bitvis, journalistens inflytande över en samlad helhet minskar.

Relationer (till källor och publik). Journalisternas – och bloggarnas – källor blir i allt större omfattning datasamlingar som är upplagda på nätet. Ibland utnyttjas inte journalisternas intervjukunskaper. Tidigare fanns tydliga väggar som skiljde producenten och publiken åt. Så är det inte längre.

Roller. Väldigt många fler kan i dag publicera sig på nätet. Den traditionella utgivarrollens kontroll, makt och auktoritet minskar. Och i rollen som grindvakt (gatekeeper) har journalisten inte längre en monopolställning. Fler källor och potentiella infallsvinklar är tillgängliga på nätet.

Jane Singer sammanfattade sin framställning med att snart sagt alla aspekter på journalistens verksamhet är ifrågasatt. Men en sak kvarstår, nämligen att journalisternas resurser och  sociala position ännu gör det möjligt för dem att inhämta sådan information som det är svårt för den enskilde användaren/bloggaren att få fram. En ny journalistroll kommer att utvecklas, spådde Jane Singer.

Kommentarer inaktiverade för Jane Singer: Journalistrollen utmanas på – och av – nätet

Svininfluensan och användarnas roll i nyhetsrapporteringen

Posted in journalistik, medieforskning, nyhetsvärdering, sociala medier by Michael Karlsson on 12 april 2010

Idag rapporterar aftonbladet.se om att WHO:s agerande under svininfluensan skall utvärderas av oberoende experter, resultatet väntas om sju månader. Svininfluensan är ett intressant exempel på hur kriser kan uppstå blixtsnabbt i vår globaliserade värld och beröra människor långt ifrån krisens epicentrum. Här spelar givetvis medierna och Internet en stor roll.

I och med att användarna kan vara med och producera nyheter så ändras också villkoren för hur kriser rapporteras och gestaltas i medierna. I en nyligen publicerad studie undersöker jag hur användarna var med och utformade nyhetsbevakningen av svininfluensan under utbrottet i april/maj 2009. Studien ges ut av en Open Publishing tidskrift och finns att laddas ner i sin helhet här. Resultaten visar bland annat:

– att användarna var en integrerad del av nyhetsrapporteringen från första början.

– att många användare på ett tidigt stadium var mycket kritiska till både WHO:s agerande och medierapporteringen av svininfluensan.

– att merparten av användarnas gestaltning av svininfluensan i kommentarsfält och blogglänkar var på kollisionskurs med mediernas initiala gestaltning.

Med andra ord finns det vid tiden för svininfluensans utbrott två konkurrerande gestaltningar i svenska nätmedier. En journalistiskt driven gestaltning som varnar för svininfluensan och en användardriven gestaltning som i mångt och mycket kritiserar och häcklar inblandade nyhetsmedier och organisationer. Innan Internets spridning och användarnas intåg på nyhetssajterna hade den journalistiskt drivna gestaltningen sannolikt dominerat offentligheten helt.

Detta reser några intressanta frågor:

Hur påverkade användarnas gestaltning journalistikens trovärdighet?

Hur påverkade användarnas gestaltning trovärdigheten för de organisationer som var inblandade i krishanteringen?

Hur påverkade användarnas gestaltning andra användares uppfattning om svininfluensans eventuella fara?

Vilken betydelse ska nyhetsmedier och organisationer tillmäta användargenererat innehåll i samband med kriser – och för all del även till vardags?

Dessa frågor har kommande forskning all anledning att adressera, helt klart är dock att spelreglerna för krishantering ser annorlunda ut på nätet jämfört med under de analoga mediernas glansdagar.

Synpunkter på kommande bok om nätnyheter?

Posted in journalistik, medieforskning, sociala medier, Uncategorized by Michael Karlsson on 01 februari 2010

Undertecknad skall under våren skriva en bok som behandlar hur nätjournalistiken har utvecklats i Sverige under de senaste sex åren. Boken ges ut av Sim(o) och beräknas finnas tillgänglig i höst.  Syftet med boken är att skriva en välbehövlig svensk översikt över nätjournalistikens utveckling så här långt. Boken riktar sig främst till studenter inom medie- och kommunikationsvetenskap och journalistik men även till yrkesverksamma journalister och andra som är intresserade av medie- och samhällsfrågor.  Boken kommer att vara baserad på svensk och internationell forskning och ta sin utgångspunkt i vad som gör journalistik på nätet speciell och i vilken utsträckning detta har förverkligats. Inspirerad av konvergenskulturen i allmänhet och detta exempel i synnerhet efterlyser jag synpunkter och förslag på innehållet. Vad bör en bok som tar upp nätjournalistik behandla?

Här nedan finner du ett utkast till ett första kapitel som beskriver bokens upplägg, låt det vara en startpunkt för diskussionen.

Är det något som helt missats eller finns det rena galenskaper? Borde vissa saker lyftas fram mer eller tonas ner? Något som absolut inte skall bort? Andra synpunkter?

Kapitel 1 Om boken och dess upplägg

Boken Nätnyheter – från sluten produkt till öppen process handlar om hur den svenska nätjournalistiken förändras från att vara ”tidningar på nätet” till att aktivt omfamna alla nätjournalistikens möjligheter vilket får långtgående konsekvenser för såväl den journalistiska etiken, yrkesrollen som journalistikens funktion i samhället. Boken är därmed också en historieskrivning över hur svenska nyhetssajter successivt skiftat hållning och börjar ta till vara de möjligheter som den digitala teknologin erbjuder.

Den förändring nätjournalistiken genomgår kan bäst beskrivas som en förändring från att producera nyheter i en sluten process där en färdig nyhet nått mottagarna till ett arbetssätt som mer och mer blir en öppnare process. Traditionellt sett har nyheter kommit ur mer eller mindre slutna nyhetsrum där journalister arbetat med stoff i avskildhet utan större direkt insyn eller påverkan från omvärlden. Olika medier har haft olika berättartekniker (ljud, text, bild, rörlig bild) och det har varit tydligt var någonstans ett medium har börjat och slutat. Med andra ord har nyheterna på olika sätt varit slutna och presenterats som färdiga produkter. På nätet är situationen annorlunda. Olika faktorer bidrar här till att göra nyheter till mer av en öppen process, det gäller både hur nyheter faktiskt ser ut på nätet men också vilka ideal som är, åtminstone retoriskt, kopplade till nyhetsjournalistiken.

Ett illustrerande exempel på produktionen av nätnyheter både blir mer öppen och en pågående process är att användarna och användargenererat innehåll blir allt mer integrerade delar av nätnyheter. Därmed är inte nyhetsproduktionen längre begränsad till professionella journalister, även om dessa givetvis har en högst påtaglig närvaro på nätet. På så sätt har det redaktionella arbetet bitvis öppnats upp för medieexterna aktörer. Användarnas bidrag till nyhetsjournalistiken medverkar också till att nätnyheter istället för att presenteras som färdiga produkter är ständigt pågående processer. Initialt kan en nyhet bestå av ett par meningar och en efterlysning av material från läsare. Vartefter tiden går och användarna börjar bidra med texter, bilder och åsikter växer nyheten i omfång. Den blir därmed en realtidprocess där såväl professionella som ickeprofessionella innehållsproducenter är inblandade.

Bokens disposition

Bokens första del går igenom nätjournalistikens byggstenar – vad som är kännetecknar ”nät” respektive ”journalistik”. Här behandlas med andra ord några av den digitala teknologins särdrag och vilka möjliga konsekvenser detta kan få för den journalistik som bedrivs inom ramen för digitala medier. Här finns en genomgång av det som forskningen vanligtvis identifierar som nätnyheters karaktärsdrag; hyperlänkar och multimedia, interaktivitet och den kontinuerliga publiceringen. Bokens första del innehåller också en genomgång av det sanningsideal som traditionellt har präglat journalistiken och dess uppgift i samhället – att informera medborgare för att de skall kunna ta självständiga beslut.

Bokens andra del består av tre kapitel som alla granskar hur respektive karaktärsdrag de facto har utvecklats på nyhetssajterna över tid.

I denna del illustreras dels hur nyhetssajterna förverkligar användandet av multimedia, dels hur sajterna på olika sätt länkas ihop med andra delar av Internet. En konsekvens av detta innebär att gränser mellan tidigare separerade enheter suddas ut eller blir otydligare – olika fenomen konvergerar. I fallet med multimedia blir således gränsen mellan de traditionella nyhetsmedierna ”tidning” och ”tv” diffusa. Genom länkar kan nyhetssajterna associera till material som publiceras på ett ställe och gränsen mellan var ett nyhetsmedium slutar och ett annat börjar suddas ut.

I bokens andra del diskuteras hur användarna har påverkat mediernas roll och deras effekt på journalistiken. Här beskrivs hur användarnas roll har förändrats från att vara passiva konsumenter till att bli aktiva producenter som deltar i flera centrala journalistiska processer. I detta sammanhang tas också användarnas klickande på nyheter upp och hur sajternas fullständiga koll på trafikströmmar påverkar nyhetsvärderingen.

Bokens andra del tar även upp den kontinuerliga publiceringen och illustrerar att nätnyheter är en pågående process snarare än en färdig produkt. Denna aspekt av nätjournalistiken diskuteras dels utifrån internationell forskning om tänkbara kvalitetsbrister, dels utifrån nätjournalisters och användares syn på denna publiceringsform.

Bokens tredje och avslutande avsnitt handlar om vilka konsekvenser realiseringen av den digitala potentialen får för nätjournalistiken. Här diskuteras hur dessa faktorer tillsammans bidrar till att skapa en nyhetsjournalistik som bäst kan förstås som en i flera bemärkelser elastisk process snarare än en sluten produkt. Innehållet i denna journalistik är oförutsägbar och föränderlig, den kan länkas hit, dit och tillbaks igen, ibland tar den hjälp av utomstående, man vet aldrig i vilken form (ljud, grafik, text etc.) berättelsen kommer att presenteras. I denna del av boken besvaras också i viss utsträckning den kritik som brukar riktas mot att nätjournalistiken inte är vare sig särskilt ny eller speciell.

Här diskuteras vilken innebörd den elastiska journalistiken har för sedvanliga ideal och roller. Under flera år har det dividerats om den traditionella objektiviteten hotas eller kompletteras av en ny norm – transparens. Här görs en genomgång av begreppet transparens och visar även att vardagsjournalistiken till dags dato är långt ifrån att tillämpa transparens systematiskt. Här diskuteras också huruvida och i vilken utsträckning den journalistiska professionen är hotad i dagsläget. I detta sammanhang förs en diskussion om presumtiva konsekvenser för nätjournalistikens funktion som demokratiskt verktyg – att informera medborgare så att de kan ta självständiga beslut.

Boken avslutas med kapitel 8 där den framtida utvecklingen inom området prognostiseras. Här finns även förslag på hur svensk journalistik- och medie- och kommunikationsforskning kan gå vidare och bidra med kunskap till ett fenomen som berör miljoner svenskar varje dag men där forskningen i princip varit frånvarande.

Boken bygger dels på en omfattande litteraturgenomgång av ledande internationell och svensk medieforskning, dels på författarens egna omfattande longitudinella empiriska studier av nätnyheters innehåll insamlande från 2005 till 2010. Materialet har samlats in under en vecka varje vår på Aftonbladet.se, Dn.se, Expressen.se och Svd.se och omfattar ungefär 5 300 nyheter. I underlaget finns även intervjuer med verksamma journalister i arbetsledande befattning på dessa sajter.

Slutligen, det finns många olika faktorer som påverkar hur nyheter producerar, när de produceras, av och för vilka de produceras, vilka nyheter som produceras och varför de produceras. Denna bok tar sin analytiska utgångspunkt i och avgränsar sig till att studera hur den tekniska potentialen har realiserats och hur detta påverkar nyhetsjournalistikens teori och praktik. Den läsare som är intresserad av ytterligare sociala, ekonomiska, kulturella och politiska förklaringsmodeller hänvisas till annan litteratur, en litteratur som dessutom nogsamt brukar undvika teknologi som vare sig beroende eller oberoende variabel (Manovich, 2001; Meyrowitz, 1985; Thompson, 1995). Att det är ett samspel mellan olika faktorer är självklart, vilket framgår i bokens beskrivning av den evolution som nätnyheter fortfarande genomgår. Vore det så enkelt att teknologin bestämde skulle det vara frågan om en redan inträffad revolution och om teknologin vore betydelselös skulle de förändringar vi ser idag inte ske.

Transparens i medier

Posted in journalistik, medieforskning, mediernas ansvarighet by Michael Karlsson on 30 oktober 2009

För en tid sedan deltog jag i konferensen Future of Journalism som hålls vartannat år i Cardiff. Här samlas både branschfolk och journalistikforskare under ett par välfyllda dagar. I år var en av sessionerna helt ägnat åt transparens i nyhetsmedier det vill säga hur medierna på olika sätt öppnar upp sin nyhetsproduktion för utomstående.

Transparens har inte varit särskilt hett vare sig i forsknings- eller medievärlden men det finns vissa tecken på att det håller på att ändras.

Några exempel på detta är när DN får problem med tidsstämpeln i artiklar som handlar om Nobelpristagaren i litteratur och går ut och försöker förklara vad som har hänt för en mer eller mindre tvivlande läsekrets. Expressen publicerar kontinuerligt rättelser av nyheter som haft felaktigheter. Både Svd.se och DN.se har inbyggda funktionaliteter i sina artiklar som uppmanar användarna att kontrollera innehållet i artiklarna och höra av sig om de hittar felaktigheter.  På New York Times har man gjort det till vana att kommentera längst ner i nyhetsartiklarna vad som har ändrats.

Ovanstående exempel illustrerar transparens dels genom att bjuda in användarna i produktionen av nyheter och dels genom att berätta vad som gått fel och varför i den egna bearbetningen. Det börjar också dyka upp olika aktörer (exempelvis Media Standards Trust och Who Comments?) som både argumenterar för transparens av olika slag och tillhandahåller en teknologisk plattform för detta.

Transparens har precis kommit ur startblocken och det blir intressant att följa vilket genomslag det får i journalistiken framöver.