mediestudier

Norska och tyska bidrag till kvalitetsdebatten

Posted in journalistik, källkritik, medieforskning, mediekritik, mediernas ansvarighet by David Finer on 10 juni 2010

Det finns en risk för att dominerande system för mätning av hälsojournalistisk kvalitet, som det webbaserade Media Doctor, får en olyckligt normerande effekt, något som jag tidigare diskuterat på denna blogg, där jag bland annat pekat på att MDs kriterier inte hanterar viktiga dimensioner som ämnesval, samhälls- och vetenskapskritik, utformning och tillgänglighet.

Stärkt i denna min syn blev jag efter att ha läst det dokument för mätning av journalistisk kvalitet som Ragnhild Olsen utgick ifrån när hon talade på Institutets seminarium om journalistisk kvalitet härförleden. Det norska kvalitetsmätningsprojektet mäter flera av de dimensioner jag efterlyst för att komplettera Media Doctors i och för sig utmärkta kriterier, som förvisso syftar till att mäta en del av – många skulle säga de viktigaste – kvalitetsmarkörerna i hälsojournalistiska nyhetsinslag.

Först en snabb rekapitulation. MDs kriterier varierar något med typen av inslag, men för till exempel läkemedelsinslag fokuserar de på:  information om fördelar, risker, kostnader, nyhetsvärde, behandlingsalternativ, behandlingens/läkemedlets tillgänglighet, evidens (vetenskaplig bevisning) och källhänvisning samt huruvida inslaget bidrar till  så kallad disease-mongering (ungefär medikalisering) och i vilken mån det avviker från använda pressmeddelanden. Uttryckt i mer generella kategorier försöker dessa MD-kriterier utan tvekan hantera egenskaper som igenkänns som centrala i många system för kvalitetsgranskning: nyhetsvärde balans/fullständighet, källgranskning, oberoende, konsumentupplysning. Men som sagt: andra viktiga aspekter på (hälsojournalistisk) kvalitet har fått stryka på foten.

Inom ramen för det norska projektet diskuterade en referensgrupp fram en uppsättning dimensioner och kriterier för mätning av redaktionell kvalitet: korrekthet, mångfald, vakthundsfunktion, integritet, relevans och presentation.  När dessa kriterier omformulerades till en ”verktygslåda” för vidare tillämpning, blev slutresultatet följande lista:: ämnesmässig mångfald  (på norska: stoffmiks), användning av källor, vinkling, precision, layout, ramar och resurser samt tillfredsställelsen hos medarbetarna, läsarna respektive källorna. Alla dessa faktorer operationaliseras i sin tur med hjälp av konkreta indikatorer, om vilka mer star att läsa i Olsens utmärkta rapport.

Forskare vid Institutet för Journalistik, Tekniska Universitet i Dortmund, Tyskland har startat en tysk Media Doctor, med ett startkapital på 60 000 euro från “Initiative Wissenschaftsjournalismus”.  Enligt korrespondens jag haft med professor Holger Wormer, innehavare av professuren i vetenskapsjournalistik vid Dortmunduniversitet, är tyska MD redan positivt förankrad hos de tyska medicin- och vetenskapsjournalisternas organisationer. Studenter är också  i färd med utvärderingar på grund- och Mastersnivå.

När får vi något liknande här? Flera svenska aktörer jag dragit projektet för som Vetenskapsrådet, Karolinska Institutet, SBU, Svenska Läkaresällskapet och Medicinskt Kunskapscentrum, Stockholms Läns Landsting har uttryckt intresse för en svensk motsvarighet till MD men vill av olika skäl inte engagera sig. ”Inte vårt bord”. ”För kostsamt” är de vanligaste argumenten.Det känns onekligen som om det vore hög tid att diskutera ett svenskt, nordiskt eller pan-europeiskt initiativ, med förbehåll för behovet av en revision av kvalitetskriterierna enligt tidigare resonemang.  Är det någon som håller med och som i så fall har något förslag på hur man kunde gå vidare?

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Norska och tyska bidrag till kvalitetsdebatten

Spermieproduktion på villovägar

Posted in journalistik, källkritik, medieetik, mediekritik, mediernas ansvarighet by David Finer on 26 januari 2010

Kan spermier tänka och planera, känna smärta och lycka? Eller snarare: är det OK att låtsas som om de kan det i namn av spännande vetenskapskommunikation? Därför att vi ”för första gången” får följa med på spermiernas ”fantastiska resa”,  ”one of nature’s most spectacular stories” ? Med Hajen-musik och andra bombastiska effekter och med medverkan av otaliga statister.

Nej och åter nej. Men hur kan då Kunskapskanalen visa ”Spermiernas Kamp”, en föregivet ”dokumentär” TV-produktion från brittiska Channel 4 ( i samarbete med Wellcome Trust)? Hallå, Erik Fichtelius, vd för UR!

Tittarkommentarerna på programmets nätsida är entusiastiska. Filmsajter, däribland en svensk, rekommenderar den 50 minuter långa filmen. Själv tycker jag att satsningen mest förtjänar att ihågkommas som ett avskräckande exempel på vetenskapskommunikation som populariserat sig ner i avgrunden.

Här framstår de intervjuade fortplantningsexperterna som kreationister i sitt implicita stöd för en intelligent design bakom spermier som kämpar, fruktar, gläds och sörjer.  I programmet, som handlar om fortplantning och befruktning, får levande män och kvinnor föreställa några av de 250 miljoner spermierna i ett ejakulat, som springande, klättrande, kravlande, simmande trotsar olika hinder och slutligen simmar uppför äggledaren för att befrukta ägget.

Vi får bevittna deras dödskamp på vägen, och den religiöst färgade lyckan (bländande ljussken, sakral hissmusik) hos det fåtal som når fram.  Channel 4 kompletterar på sin sajt med ett spel, där man själv får agera spermie (i och för sig kul), imponerande vetenskapliga bakgrundsartiklar, ytterligare program om ofruktsamhet m m. Ingen tvekan om att det är en stor och påkostad satsning, synd på så rara ärter.

Ämnet ofruktsamhet är angeläget, och fortplantningens fysiologi förstås fascinerande. Det är ju i själva verket så självklart spännande att klåfingriga vetenskapsjournalister och forskare borde hålla sina vildaste fantasier i schack och betacka sig för att offra sin integritet på populismens altare.

Behövs ett medel mot för tidig utlysning?

Posted in journalistik, källkritik, medieetik, mediekritik, nyhetsvärdering by David Finer on 15 december 2009

Går det för fort för dig? Du kanske behöver PSD502? Den uppmaningen riktas nu indirekt till amerikanska män genom manipulativ marknadsföring redan innan läkemedlet i fråga godkänts av myndigheterna. Massmedierna är ofta villiga medhjälpare i denna process, som handlar om att sjukdomsförklara olika tillstånd. Genom att bearbeta ”marknaden” på detta sätt kringgår företagen det svenska förbudet mot reklam för receptbelagda läkemedel och lyckas skapa en efterfrågan hos allmänheten, som sedan vänder sig till läkarna med krav på att få recept på den nya mirakelmedicinen.

Fenomenet kallas disease-mongering, ett begrepp som myntades av medicinjournalisten Lynn Payer för att beskriva hur läkemedelsindustrin lanserar ”sjukdomar” för att sedan kunna tillhandahålla läkemedel mot dem. Ett aktuellt exempel är enligt Wall Street Journal marknadsföringen av ett medel mot för tidig utlösning hos mannen.

En typisk strategi är också att företaget startar sajter kring den sjukdom som avses, där man också kan inhämta information om läkemedlet som kommer, som ett sätt att bereda väg för en kommande lansering. Sådan prelansering av prematur ejakulation (för tidig utlösning) kan ses via företagets nätsida för bloggare.

2005 avvisade amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA en ansökan om registrering för dapoxetin, ett medel mot för tidig utlösning som är ett s k  SSRI-preparat, en klass läkemedel som används vid depression. Tidigare i år godkände emellertid svenska Läkemedelsverket dapoxetin mot tillståndet för tidig utlösning i Sverige.

Alla förslag mot för tidig utlysning emottas tacksamt.

Kvalitetskriterierna som Media Doctor glömde

Posted in medieforskning, mediekritik by David Finer on 09 december 2009

Apropå kvalitetskriterier för ”god” medicinjournalistik, fick jag anledning att i samband med en föreläsning på Anderstiftelsens journalistseminarium i Karlstad nyligen under Liselotte Englunds ledning fundera över vad de inflytelserika Media Doctor-kriterierna INTE omfattar.  Ett resonemang som borde ha relevans för all journalistik, inte bara medicinjournalistiken.

Som jag resonerade i ett tidigare inlägg definierar dessa medicinskt inriktade kriterier bedömningsgrunderna för medicinjournalistiken, vilket är betänkligt, då journalistik är så mycket mer än att förmedla vetenskapliga fakta. Kvalitetskriterierna som jag menar att MD glömmer omfattar åtminstone följande dimensioner:

  • Estetiska, konstnärliga, hantverksmässiga, utformningsmässiga (språk, semiotik, text/bild, layout, grafik)
  • Underhållande
  • Opinionsbildande (ledare, debatt, kommentar, dagordningssättande)
  • Tematiska, som rör ämnesval
  • Effektmässiga
  • Bemyndigande av läsare/lyssnare/tittare
  • Kritiska i betydelsen grävande, undersökande, avslöjande (undantag: disease-mongering, d v s medikalisering eller konstruktion av sjukdom).

Det är säkert mycket svårare att operationalisera dessa dimensioner i enkla schemata för utvärdering, men likafullt är ingen betraktelse riktigt rättvis som inte försöker!

Forskare vill förhandsgranska journalistiken

Posted in journalistik, källkritik, medieforskning, nyhetsvärdering, Uncategorized by Torbjörn von Krogh on 26 november 2009

Anna Larsson, prisad medicinreporter på Ekot och doktorand i medicinsk vetenskap på Karolinska Institutet, redovisade några resultat från pågående forskning på Karlstads universitets och Anderstiftelsens Journalistseminarium i veckan (hela programmet här).

Arbetet går ut på att undersöka vad vi (allmänheten) får veta om hälsa och medicin i nyhetsmedierna – och varför. Vilka strukturella faktorer påverkar medicinjournalistiken?

I upplägget ingår studier av betingelserna för journalister, forskare/experter och lobbyister. En studie angående journalisters uppfattningar är redan publicerad. Enligt Anna Larssons sammanfattning i Karlstad menar journalisterna att de största problemen handlar om brist på tid, medieutrymme och kunskap. Dessutom är det svårt att hitta oberoende och begripliga forskare att intervjua. Journalisters förslag till lösningar går ut på att utbilda redaktörerna (som bestämmer över tid och medieutrymme) mera och att skapa resurser på nätet med bakgrundsinformation.

Forskarstudien är inte publicerad ännu. Forskarna/experterna menar att problemen bland annat gäller rubriker, som kan sättas av personer som är ännu mindre insatta än reportrarna som intervjuat dem. Kunskapsnivån hos journalister är ofta alldeles för låg. Kommersiellt tänkande i medierna ger artiklar och inslag en sensationell inriktning. Forskarnas förslag till lösningar går ut på medieträning av forskare och att forskare/experter granskar artiklar och inslag före publicering.

En studie av pr-material med medicinsk anknytning som skickats till tre redaktioner under två veckor är under bearbetning. Universitet, myndigheter och patientorganisationer tillhör de flitigaste avsändarna.

Lobbyisterna blir skickligare och skickligare enligt Anna Larsson. Hennes slutsats var att utbildade och erfarna grindvakter på redaktionerna behövs mer än någonsin.

Kommentarer inaktiverade för Forskare vill förhandsgranska journalistiken

Svårt mäta den goda journalist(et)iken

Posted in journalistik, källkritik, medieetik, medieforskning, mediekritik, sociala medier by David Finer on 05 november 2009

Sedan mitt tidigare inlägg kring kvalitet, oberoende och ansvar i medicinjournalistiken har diskussionen tagit bra fart. Med moderatorns goda minne publicerar jag därför denna min senaste kommentar som ett nytt inlägg och hoppas att intresserade hittar tillbaks till tidigare diskussionsinlägg.

Alltså: Håller helt med TK om att andra gruppers kvalitetskrav på journalistiken är vitaliserande för diskussionen och demokratin. Internets revolutionerande potential för mediekritik har vi väl bara sett början på. Men när granskningen som i Media Doctors fall resulterar i vetenskapliga publikationer , framstår de lätt som ett objektivt sätt att kort och gott betygsätta  den medicinska journalistiken. En förment sanning utan diskussion om relevansen. Att granskningen byggde på subjektivt formulerade kriterier faller bort, när statistikens p-värden förföriskt blinkar ”signifikans”! Men vad var det man mätte egentligen?

AL:s kommentar om en mänsklig etik får mig att tänka på Susanne Wigorts Yngvessons avhandling om ”den moraliska journalisten”, att uppmuntra journalister att hålla sina egna existientella och etiska principer levande i yrket snarare än försöka följa en journalistetik som bygger på rigida riktlinjer som inte tar hänsyn till olika situationers komplexitet. Nu pratade jag om god journalistik, inte god etik, vilket delvis är en annan diskussion. Måste den goda journalistiken alltid vara etisk exempelvis (dolda mikrofoner, wallraffande, mm), eller föralldel den etiska vara god? Knappast. Troligen är de delmängder av varandra, dock inte synonyma.

Kvalitet, oberoende och ansvar inom medicinjournalistiken

Posted in journalistik, medieetik, mediekritik, mediernas ansvarighet by David Finer on 02 november 2009

Inför en föreläsning på ett journalistseminarium om medicinjournalistik i Karlstad senare dennes vill jag försöka vända och vrida på begreppen kvalitet, ansvar och oberoende inom medicinjournalistiken.

Ta det här med kvaliteten. Orsaken till att jag vill försöka fördjupa mig i det är främst att det nu allt oftare definieras av parter utanför journalistiken, vad gäller medicinjournalistiken till exempel Media Doctor (som nu finns i flera länder), som definierat kvalitetetskriterier och därefter rankar nyhetsinslag med omdömen om mediernas prestanda. Även om några av kriterierna är bra, tycker jag att detta är principiellt problematiskt,  i synnerhet innan vi själva definierat begreppet (i vart fall tillnärmelsevis med sådan precision och nyansrikedom).

Nätverket för God Journalistik har säkert utvecklat dessa tankar. Fast kanske inte just för medicinjournalistiken…

Andra sätt att undersöka vad som anses som god medicinjournalistik är ju att titta på motiveringarna, när journalister får pris, utmärkelser, stipendier o s v liksom att höra vad journalisterna själva säger om detta och förstås, analysera deras produktion.

Ytterligare andra källor för att just förstå ”operationaliseringen” av begreppet kvalitet kan vara att analysera att-satser i journaliststadgar, etiska riktlinjer och liknande. Fast det är ju mera metanivån, mycket snack och lite verkstad, liksom. Talk is cheap, som amerikanen säger.

Alla idéer till ytterligare anspråkslös  undersökning av detta område mottas tacksamt.