mediestudier

Dreber gillar bredare medieetik – ogillar pundhuvuden

Posted in medieetik, medieföretag, mediernas ansvarighet, medieutveckling by Torbjörn von Krogh on 13 mars 2010

Livsmedelsföretagens vd Agneta Dreber föreslås som bekant bli ny ordförande för Sveriges Radio. Nomineringen har kritiserats som uttryck för avprofessionalisering av styrelsen och för politikerstyre. Inom ett område har Agneta Dreber emellertid en tydlig medieerfarenhet, nämligen inom den frivilliga pressetiken.

Sedan 2005 är Agneta Dreber en av allmänhetens representanter i Pressens opinionsnämnd. Hon har där deltagit i resonemangen om vad som är brott mot god publicistisk sed, och vad som inte är det.

Inför 40-årsjubileet av institutionen Allmänhetens pressombudsman deltog Agneta Dreber i ett panelsamtal om framtidens självreglering, återgivet i boken 40 år av övertramp (där jag var en av medförfattarna).

Agneta Dreber anser i samtalet att det nuvarande systemet med PO/PON i stort sett fungerar bra, men vill ha etiska riktlinjer även för nättidningar (exempelvis om hur snabbt rättelser bör införas). Eventuellt bör även företag kunna anmäla en redaktion för publicitetsskada (gäller enbart personer i dag; företag kan bara få hjälp med genmälen inom systemet).

Pressens opinionsnämnd bör vara mer aktiv och kunna göra principuttalanden på eget initiativ. Agneta Dreber anser även att opinionsnämndens verksamhetsfält bör breddas, från att som i dag enbart gälla tidningar och tidningsföretagens nätpubliceringar, till att även gälla radio och tv.

Den avslutande frågan i panelsamtalet gällde framtiden; hur ser självregleringen ut på fem års sikt?

”Jag tycker det är viktigt med självreglering och jag tror inte på ökad lagstiftning. Jag tror på en utvidgning till etermedierna och på vikten av att denna MO/MON tar egna initiativ. Som före detta politiker vet jag hur svårt det kan vara med en dialog med den så kallade allmänheten, den vanliga människan försvinner och kvar finns främst pundhuvuden”, svarade Agneta Dreber.

En utvidgning från pressens PO/PON till hela mediefältets MO/MON – Allmänhetens medieombudsman och Mediernas opinionsnämnd – utreds just nu av de medieorganisationer som är systemets huvudmän. Onsdag 7 april kl 15-17 anordnar Sim(o) ihop med Sveriges Tidskrifter ett seminarium om norska erfarenheter av ett sådant breddat system.

Agneta Dreber, Lars Engqvist (SVTs ordförande) och Lars Leijonborg (föreslagen som URs ordförande) är givetvis varmt välkomna. Anmälan görs till info@mediestudier.se


Annonser

Haveri i ägarstiftelsen

Posted in medieföretag, mediekritik, Uncategorized by Lars Ilshammar on 12 mars 2010

Det var meningen att säkerhetsavståndet mellan public service och de politiska beslutsfattarna skulle öka. Därför flyttades makten att utse ordföranden i de tre public service-bolagen från regeringen till bolagens gemensamma ägarstiftelse den 1 januari i år.

Nu vet vi hur det gick. Efter den skarpa kritiken mot förre folkpartiledaren Lars Leijonborg som ny SR-ordförande får han nöja sig med samma post i Utbildningsradion. Istället föreslås en annan fp-märkt ex-politiker – Agneta Dreber – till ordförande i Sveriges Radios styrelse.

Dreber är tidigare VD för Livsmedelsföretagen, chef för Folkhälsoinstitutet samt borgarråd i Stockholm, då Stockholmspartist. Hon är kanske en bra person. Någon erfarenhet från medievärlden har hon dock inte samlat på sig under sin långa karriär.

Agneta Dreber istället för Lars Leijonborg är möjligen snäppet bättre. Men i principfrågan har ingenting förändrats. Ägarstiftelsen har bara tagit intryck av kritiken på ytan. Ordförandeposterna tillsätts fortfarande till gamla vänner och kollegor genom politisk kohandel vid hemliga möten i slutna rum.

En sådan hantering kan enbart glädja de upphöjda själva och public services svurna fiender, som nu får vatten på sin kvarn. SR, UR och SVT är verkligen statsmedier som styrs direkt och indirekt av politiker. I andra länder finns det ett ord för den typen av ömsesidigt gynnande. Det börjar på k och brukar låta väldigt obehagligt i svenska öron.

Många hade gärna sett en total avpolitisering av PR-bolagens styrelser i samband med årets bolagsstämmor. Istället blev det, paradoxalt nog, tvärtom. Ägarstiftelsen har därmed gjort ont värre. Det skapar knappast förtroende hos licensbetalarna, som ju förväntas betala kalaset.

I övrigt noterar jag i den nya SR-styrelsen: en projektledare från handikapprörelsen och en doktor i botanik (!). Säkert utmärka personer även de. Men liksom Dreber utan erfarenhet från den komplicerade verklighet som ett modernt medieföretag lever i. Hur tänker ägarstiftelsen? Tänker den alls, sedan de viktiga posterna har fördelats till politiska bröder och systrar?

Den bedrövliga hanteringen av styrelsefrågorna visar att stiftelsens ledamöter inte är vuxna sin uppgift. Men den är också ett bevis för att hela idén om en politiskt tillsatt ägarstiftelse för länge sedan har överlevt sig själv. Det måste nu bli en uppgift för nästa regering, oavsett färg, att ta intiativ till en genomgripande översyn av principerna för tillsättning av stiftelsens ledamöter.

Varför inte ett öppet nomineringsförfarande där kandidaterna får en chans att presentera sig själva för den allmänhet i vars tjänst public serviceföretagen ju säger sig arbeta?

Sveriges Radio – tillbaks till framtiden?

Posted in journalistik, medieföretag by Lars Ilshammar on 18 februari 2010

När Ove Joansson utsågs till ordförande i Sveriges Radio efter styrelsekrisen 2003 var det ett trendbrott. För första gången kom SR-styrelsen att ledas av ett medieproffs. Det sågs som, och var, en avpolitisering av den tidigare ganska hårt politikerstyrda public serviceradion.

Joansson har varit en stark ordförande. Bufflig och inte alltid med världens bästa omdöme i personfrågor är han synnerligen väl förankrad både inom SR och i den omvärld som radion måste förhålla sig till. Hans lojalitet, som jag uppfattar det, tillhör först och främst lyssnarna.

Under Ove Joanssons tid har SR vunnit starkt i legitimitet och förtroende, trots ett antal interna kriser. Nu är han mätt och nöjd, vill avgå med flaggan i topp. Det är honom väl unt. Då tänker sig i alla fall delar av styrelsen för ägarstiftelsen att ersätta honom med – en nyss avgången folkpartiledare.

Om Lars Leijonborg, som säkert är en utmärkt person i övrigt, kan man notera att hans erfarenheter från mediabranschen inskränker sig till tiden som chefredaktör för folkpartiets debattidning NU åren 1983–1984. I övrigt är hans en typisk politisk broiler med sina erfarenheter helt knutna till stat och parti.

Jag arbetade med Ove Joansson under nästan sex år i SR-styrelsen. Vi var inte alltid överens. Men hans kunskaper och erfarenheter behövde man aldrig tvivla på. Dessutom är han klok. Leijonborg kanske är klok. Och han har suttit i många TV-soffor. Men han har rimligen ingen aning om hur ett modernt medieföretag fungerar.

Det är inte bara kompetensfrågan som borde diskvalificera Lars Leijonborg från en kandidatur. Att fixa fina reträttposter till avsuttna politiker är också så uppenbart i otakt med tiden att ägarstiftelsen nu riskerar mycket av det förtroende för Sveriges Radio som har byggts upp på 00-talet.

Om Leijonborg, mot bättre vetande, utses till styrelseordförande kommer SR att ledas av två före detta borgerliga toppolitiker de närmaste åren. Hur påverkar det bilden av företaget som opartisk nyhetsförmedlare i allmänhetens tjänst?

Tänk tanken att det istället rörde sig om, låt oss säga Göran Persson som ordförande och Lars Engqvist som VD. Hade lyssnare och medarbetare vara beredda att svälja den kombinationen? Skulle inte tro det. SR är Sveriges viktigaste medieföretag – det förtjänar ett bättre öde än att användas som politisk förläning.