mediestudier

Rädsla för allvar?

Posted in mediekritik by Lisbeth Gustafsson on 24 oktober 2009

I höst har jag funderat över filmaren Roy Anderssons kritik av medier och det offentliga samtalet. Inte bara för att Museum of Modern Art i New York visade hela hans livsverk i en retrospektiv utställning i september. Utan också för att jag känner igen mig i hans tankar.

Roy Andersson talar om ”vår tids rädsla för allvar”. Att det finns en rädsla för att möta och ta konsekvensen av att det som vi redan vet. Som till exempel att många ungdomar far illa. Att också välbeställda unga säger sig sakna mening och känna misströstan mitt i överflödet. Vi vet det men värjer oss och glider undan, säger han. Och då händer det som han beskriver som en utrensning av allvar, eftertanke, fördjupning, smärtsamma historiska erfarenheter, konsekvens och tålamod i medierna och samtidskulturen.

Och vad får vi istället? Jo, svarar han med hänvisning till filosofen Martin Buber, vi får godtyckets människor. De som räknar pengar, vinster, upplagor och publiksiffror. Det är framgångens företrädare i medierna, i politiken och i företagen. Godtyckets människor som inte förstår betydelsen av offer, möte och närvaro.

Hur vänder vi på det? Vem vågar tala allvar om vägen till sanning och lycka? Och vem vågar ge rum för det i medierna? Det är den stora utmaningen, tänker jag. För paradoxalt nog riktar många människor sin förväntan på en djupare livssyn mot medierna. Vart  skulle de annars gå?

Kan det vara så att det är allvaret de söker? Ett tilltal bortom självupptagenheten och ytan. Den resursen borde varje redaktion kunna bestå dem med utan extra kostnad. Om det får handla om insidan på allvar skulle många, både sändare och mottagare, bli glada. Delaktighet brukar skapa tillit och det är väl ändå rädslans största motkraft.

/av Lisbeth Gustafsson

Annonser

”Positiva VLT”

Posted in journalistik, medieföretag, nyhetsvärdering by Torbjörn von Krogh on 25 maj 2009

För en dryg vecka sedan, 15 maj, satsade tidningen VLT som ges ut i Västerås på positiva artiklar. Såhär förklarar nyhetschefen Mats Nydahl på tidningens ‘vanliga’ förstasida:

”Finanskris, bomber, brottslighet och Bandidos – det är lätt att bli deprimerad av allt elände som sköljer över oss från världens alla hörn. Men en dag kan vi väl få vara glada! tänkte vi på VLT:s redaktion. Och så gjorde vi 44 sidor, en särskild del av dagens tidning, med bara positiva nyheter och reportage. Men var inte orolig, vi gjorde två vanliga delar av tidningen också – de börjar här.”

Första och sista sidan utgörs av en enda stor bild av ett 30-tal personer som utövar skrattyoga. Sedan följer reportage om anhörigvårdare på semester, framgångsrik tumörkirurgi, gymnasieelever som gjort fältstudier i Afrika och Europa, harmoniska hästar, årets viktväktare, feng shui i trädgården, skolpoliser, it-hjältar, framtidens idrottsstjärnor, chokladpralintillverkning, glasblåsning till förmån för Clowner utan gränser, Västerås barnfestival, svinkonst och samarbete mellan en bonde och en förskola.

En hel del är lättsamt, annat föder vidare funderingar. Enbart skolprojektet med fältstudier i Etiopien och Sydafrika skulle kunna ge underlag för en egen bilaga och kontinuerliga uppföljningar.

Jag uppfattar inte att bilagan är tänkt som ett inlägg i diskussionen om mediernas nyhetsvärdering, om konstruktiv journalistik, som vi skrivit om tidigare här på bloggen.

I de övriga tidningsdelarna finns den traditionella blandningen av nyheter: ”Påkörd man avled av sina skador”, ”Missnöje med sparande i Hallsta” och ”S:t Iliansskolan fick svenskt fredspris”.

Bilagan med glada nyheter hade vinjetten ”positiva vlt”. Journalistiken skilde sig inte från den i de andra delarna, det var snarare mixen och ibland längden som var annorlunda. Enbart positiva inslag i stället för den sedvanliga blandningen av ’goda’ nyheter och ’dåliga’.

Det vore spännande om VLT eller någon annan tidning med ambitioner, nästa gång gick i närkamp med utgångspunkten för själva journalistiken. Många s k dåliga nyheter kan nog bli mer framåtblickande med ett annat upplägg.

PS I ett avseende avvek den glada bilagan från de övriga. Mer än halva utrymmet utgjordes av annonser, i de övriga delarna var annonsandelen betydligt lägre. Denna dag delades tidningen ut gratis i Västerås. Positiva VLT på mer än ett sätt.

Jo, det är vi som kan göra det

Posted in journalistik, mediekritik, mediernas ansvarighet, nyhetsvärdering by Petter Beckman on 19 maj 2009

”Vi får inte tro att det är vi journalister som kan göra skillnad”, sa en luttrad deskchef från Norrköpings Tidningar vid ett Fojo-seminarium om Barn och Journalistik i förra veckan.
Det var en sorgsen, trotsig besvärjelse: ”Efter alla år i yrket blir jag alltmer övertygad”, sa hon, ”att det måste vara samhället i stort som har ansvaret att lösa problemen. Vi kan inte vara samhällets städgumma.”
Hon beskrev sin frustration över läsekretsens alltmer påträngande förväntningar: dagliga samtal från föräldrar som vill ha tidningens hjälp med skilsmässor och vårdnadstvister. De plågsamma sociala klyftorna, ett samhälle där de välbärgade och de fattiga områdena i staden alltmer glider isär. Allt detta som journalisterna tillslut tvingas säga nej till. Hemskt ledsen, inte vårt jobb. Kasta ljus på problemen – ja. Men hjälpa till? Tyvärr, ni får vända er någon annan stans.
Det lät tråkigt. Och onödigt, faktiskt. För det som har hänt i Norrköping, liksom i yrket som helhet, är att själva orden ”att hjälpa till”, och ”att göra skillnad” har getts en omöjlig innebörd som aldrig kan föda annat än besvikelse och rop på högre skyddsvallar.
För självklart kan inte tidningen hjälpa någon med en vårdnadstvist. Eller lösa fördelningsfrågorna. Det ÄR inte vårt jobb.
Men ni får ursäkta läsarna som ringer in. Vem är det som från början har gett dem idén att journalisterna ska vara deras advokater och fixare? Vilka är det som bygger sin yrkesideologi på att vara de små människornas riddare och skyddspatroner?
Journalistiken är samhällsfarligt schizofren. Den utger sig för att stå på läsarnas sida, lever av idén om människornas stora hjälpbehov, den gör godtyckliga uppvisningar av makt och potens, men backar undan när kraven blir alltför påträngande. Sådan journalistik föder misstro och i värsta fall mer hjälplöshet.
Jag säger inte att utryckningarna inte är nödvändiga ibland. Men om tror man att det är SÅ man får klyftorna att växa ihop, skilsmässofamiljerna i Navestad att bli mindre sårbara och ”den lilla människan” att få mer makt över sitt liv, då kommer man ganska snart att tvingas gömma sig bakom nya defensiva besvärjelser. Löften som inte kan infrias ska man akta sig för.
Journalistiken besitter däremot en reell möjlighet att bidra till förändring – på ett helt annat sätt. Det handlar om att stärka människors tilltro till sin EGEN förmåga att lösa problemen – själva och tillsammans med andra. Som samhällsdeltagare, som ansvariga aktörer.
På Fojo-seminariet ställdes frågan: Ingår barn i demokratin? Är de tillräkneliga? Kan vi hålla dem ansvariga för någonting alls? Kan de vara med och lösa problem?
Samma saker bör vi journalister fråga oss om våra helt vanliga läsare. Är de tillräkneliga? Ingår de i demokratin? Om vi vill att svaret ska vara JA, då ställer det specifika krav på journalistiken. Då slipper vi det missriktade valet mellan att ”bara rapportera” och att ”lösa problemen åt folk”.
Nästan alla människor vill bli tagna i anspråk. Skillnaden mellan att bli definierad som ett offer och som en kompetent aktör är väldigt stor.
Och vi journalister sitter med nyckeln. Det är ju vi som bestämmer. Vem hörs? I vilken roll får vanliga läsare ta plats i tidningen? Som drabbade eller som problemlösare? Vems är tolkningarna? Vems förslag är vi intresserade av?

Varje journalist eller deskchef som någonsin bekymrar sig för ökande utanförskap, som tycker sig se maktlöshet bland sina läsare ska tänka: Jag är den som fördelar ordet. Jag kan påverka det här. Jag kan göra skillnad. Det är självklart min uppgift.
Kolla på Södra Sidan.

Ta socialt ansvar, det är konstruktivt

Posted in journalistik, mediekritik, mediernas ansvarighet, nyhetsvärdering, sociala medier by Lasse Sandström on 06 maj 2009

Apropå konstruktiv journalistik. Det är min övertygelse att medierna bör ta socialt ansvar i vårt mångkulturella samhälle. Det går att genomföra utan att tumma på viktiga principer som oberoende och yttrandefrihet, och den kritiska journalistiken. Medier som Leicester Mercury, Die Zeit och Montreal Gazette har redan bestämt sig för att det är deras uppgift i ett demokratiskt samhälle att aktivt verka för inkluderande, att binda samman vi och dom.

Det här bryter mot konsekvensneutraliteten, att medierna har rätt att publicera vad som helst bara det är sant och korrekt utan att ta hänsyn till konsekvenserna. Men allt fler medier utomlands har börjat ta konsekvenserna av det som publiceras eller åtminstone börjat undersöka vilka konsekvenser det har fått.

Redaktörer som jag har talat med i Storbritannien och Kanada anser att konsekvensneutral journalistik är till för latmaskar.

Vad innebär det att ta socialt ansvar?

1. Journalister måste skapa band och odla kontakter med alla kulturella grupper och trosinriktningar. De måste ta reda på vilka frågor som är angelägna för dessa grupper och vilken roll de spelar i samhället i stort.

2. Journalister måste förstå hur det dom rapporterar påverkar individer och samhället som helhet. Det som publiceras har nämligen effekt på människors uppfattning och därmed också deras beteenden.

3. Journalister måste med andra ord se sin roll som mer än att bara återge händelser. Journalister måste också bryta ned hinder för förståelse så att alla kan leva i harmoni.

Lästips: Society of Editors och Media Trust i Storbritannien har gett ut skriften ”Reporting diversity. How journalists can contribute to community cohesion”

Kommentarer inaktiverade för Ta socialt ansvar, det är konstruktivt

Konstruktiv journalistik II

Posted in journalistik, mediekritik, nyhetsvärdering by Torbjörn von Krogh on 26 april 2009

Ulrik Haagerup, tidigare chefredaktör på Jyllands-Posten och Nordjyske Medier och numera på Danmarks Radio, har alltså efterlyst mer positiv journalistik (se förra inlägget). Det kan tolkas på flera sätt.

Handlar det om att strunta i viktiga, men ‘negativa’, ämnen som krig och katastrofer för att i stället lyfta fram glada händelser så får han nog både medierna och medieanvändarna emot sig.

Men om det handlar om att försöka komplettera rapporteringen av olika problem med att även göra journalistik om vilka lösningar som kan finnas på problemen så tror jag att han är på rätt väg. 

Åtskilliga redaktörer som jag intervjuade under mina år på Pressens Tidning värjde sig mot tankar om medborgarjournalistik, public journalism, citizen journalism. Önskemål om konstruktiv bevakning hade ingen god jordmån utom på ett område – mediebevakningen.

Mediekritiken fick ofta underkänt av redaktörerna för att den inte var kunnig,  inte satte in händelser i ett större sammanhang, inte gav hela bakgrunden. När jag senare gjorde en enkät med dagspressens chefer lovordades  just kritik som var ”konkret och konstruktiv”.

Kanske är tiden mogen för en nyanserad diskussion om behovet av konstruktiv journalistik och inte bara om önskvärdheten av konstruktiv mediekritik?

Konstruktiv journalistik

Posted in nyhetsvärdering by Torbjörn von Krogh on 23 april 2009

När vi som bäst håller på att lära oss manualerna för att dra igång denna grupp-blogg om medier faller mina ögon på en dansk annons. 

Det är de danska högskoleutbildningarna för journalister som, tillsammans med Danmarks Radio (gemensamt public service-bolag för radio, tv och webb) och danska Journalistförbundet, gör reklam för en konferens om konstruktiv journalistik.

I annonsen ställs provokativa frågor: Har journalister  ett ansvar för samhällets framtid – eller är uppgiften enbart att bevaka samhällets problem? Kan nyhetsjournalistiken rädda sig själv genom att göra gott?

Bakgrunden är ett utspel som Danmarks Radios nyhetschef Ulrik Haagerup gjorde i höstas när han efterlyste fler positiva nyheter i DR. Reaktionerna blev delvis de vanliga om risken för glättiga nyheter; risken att medicinen gör större skada än sjukdomen. Men delvis skymtade också en öppenhet för att diskutera den traditionella nyhetsvärderingens och medielogikens nackdelar.

Hur skulle ett liknande upplägg tas emot i Sverige? 

Välkommen till den nya bloggen! Och välkommen med synpunkter.