mediestudier

Ny avhandling om SVT mellan kulturell och kommersiell strategi

Posted in journalistik, medieföretag, medieforskning, medieutveckling by Torbjörn von Krogh on 09 december 2011

Johan Lindén disputerade i dag på JMK, Stockholms universitet, med avhandlingen TV-ledning i konkurrens. En studie av Sveriges Televisions publicistiska ledning 1997-2000.

Johan Lindén känner företaget väl. Han är anställd på SVT sedan 1992 och hade varit reporterchef på Rapport-redaktionen när han som doktorand började samla in dokument och göra intervjuer för sin avhandling. Fältarbetet avslutades 1999. Året därefter utsågs han genrechef för nyheter och samhälle och ingick i SVT-ledningen  under åren 2000-2007. Därefter återupptog Johan Lindén arbetet med sin avhandling.

Johan Lindén diskuterar i avhandlingen problemen med att forska på förhållanden och strukturer som ligger en själv nära och redovisar olika åtgärder för att minimera riskerna. Opponenten Knut Helland från Universitetet i Bergen tyckte att resonemanget kunde ha utvecklats ytterligare, men också att en del av avhandlingens värde ligger i de inblickar i en sluten värld som forskare vanligtvis aldrig har tillgång till.

Johan Lindén skriver bland annat att hans egen ledningserfarenhet lett honom till att inte i första hand misstänka dolda bakomliggande avsikter när han stött på inkonsekvenser i sin senare genomgång av de gjorda intervjuerna; logiska luckor fick i stället förbli just logiska luckor. ”Ledarskapet inom SVT, och är jag övertygad om inom andra medieorganisationer, är präglat av intuitivt handlande, känslor och ologiska beteenden”, skriver han (sidan 58).

I förordet kommer Johan Lindén in likheter mellan sina två arbetsmiljöer – SVT och universitetet. Båda har etiska riktlinjer och en vilja att producera information/kunskap. ”Dock upplever jag ett betydligt större mått av självreflektion inom akademin – ett reflekterande som journalister och mediechefer skulle må gott av att anamma” (sidan 11).

Johan Lindén lyfter fram interna diskussioner och processer inom SVT som visar att det inte är ett enhetligt ”kulturellt” SVT som erbjuder sina program bredvid ett ”kommersiellt” TV4. Olika falanger på olika nivåer inom SVT verkar i kommersiell riktning vid olika tidpunkter. Under den studerade perioden opererade den högsta ledningen allt mer utifrån en ”kommersiell marknadslogik som stod i konflikt med (…) den journalistiska logiken” (sidan 329). Producentmakten ”skulle ‘brottas ner’ genom utbildning, omorganisation och utbyte av chefer”. En vändpunkt var programserien Expedition Robinson som ägnas ett eget kapitel.

Johan Lindén skriver sammanfattande:

En central slutsats i avhandlingen är att ju större frihet statsmakterna ger SVT att verka på den kommersiella mediemarknaden desto större betydelse får den kommersiella logiken som styr marknaden och desto mer driver företaget bort från de ursprungliga målsättningarna förankrade i den sociala ansvarsteorin. Denna tendens förstärks ytterligare om statsmakterna dessutom använder SVT för att stimulera den privata kommersiella produktionsbolagsmarknaden. Därmed blir Sveriges Television också mer exponerat för kritik om marknadsanpassning, kommersialisering och trivialisering” (sidan 328).
 

SVT:s strategichef Jimmy Ahlstrand frågade under disputationen om den första meningen i det ovan citerade stycket är allmänt generaliserbar. Johan Lindén svarade att det är den, även i nutid.

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Ny avhandling om SVT mellan kulturell och kommersiell strategi

Sim(o) och #journalistrollen – en bok, ett seminarium, en utveckling

Posted in journalistik, medieforskning, mediehistoria, medieutveckling, nyhetsvärdering, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 27 oktober 2011

För nio månader sedan ordnade Sim(o) och JMK ett seminarium om medieutvecklingens konsekvenser för journalistrollen. Debatten blev intensiv, stundom hätsk, på seminariet och spreds sedan i twitterflöden och bloggposter över landet under våren.

Härom dagen var det dags igen. Efter att Institutet för mediestudier, Sim(o), dokumenterat delar av vårens strida debatter i en bok tillsammans med nyskrivna inlägg av de fem JMK-panelisterna samlades vi till ett nytt seminarium. Denna gång i TT-huset i samarbete med TT Kompetens. Ungefär hälften av deltagarna i salen var med även förra gången på JMK.

Vilken tänkares liknelse passar bäst för att beskriva sammankomsten, Herakleitos eller Marx?

Herakleitos tillskrivs yttrandet: ”Man kan inte två gånger stiga ner i samma flod. I samma vågor stiger vi och stiger vi inte; det är vi och det är inte vi.” Vattnet strömmar förbi och är ständigt nytt, men floden är densamma. Vi åldras och förändras, men är ändå vi. På seminariet var flera av frågeställningarna och skiljelinjerna de samma som i januari, men överlag hade fler nyanser tillkommit och missförstånd rätats ut; samma debatt men ändå inte. Mikael Zackrisson skriver utförligt om denna aspekt i ett inlägg på Sveriges Radios sajt för medieutveckling och mediedebatt Medieormen:

”Det går framåt. Det går åt rätt håll. Det är min bestående känsla efter måndagens samtal om journalistrollen arrangerad av Simo – institutet för mediestudier – med bland andra Ekots Malin Crona i panelen. De fyra journalisterna i panelen, förutom Crona även min forna kollega, Fredrik Strömberg, creative director på Bonnier Tidskrifter, författaren och föreläsarenAnders Mildner, och Helena Giertta, chefredaktör för Journalistförbundets tidning Journalisten, var faktiskt rasande överens om rätt mycket.”
 

Och Mikael Zackrisson sammanfattar i avslutningen sin egen inställning på ett sympatiskt sätt:

”Lärdomen jag tycker man kan dra hittills av debatten om journalistrollen är att vi har mycket kvar att lära, om hur samtalet på internet fungerar och hur journalistiken fungerar på internet. Och att lösningarna sällan är så enkla som vissa vid första anblicken ger sken av, utan att det handlar mycket om nyanser, detaljer och att jobba fram ett nytt sätt att förhålla sig till och ha en relation med läsarna. Den resan har bara börjat, tror jag.”
 

Karl Marx skrev i Louis Bonapartes 18:e Brumaire att stora händelser förekommer två gånger; ”den ena gången som tragedi, den andra gången som fars”. Nu är det kanske att ta i att kalla seminarierna om journalistrollen för stora händelser, men själva rörelsen kan skönjas. Robert Rosén, före detta chefredaktör på Gefle Dagblad, skrev efter det första seminariet att det var dystert att lyssna på institutionernas företrädare när de levererade ”mossiga” argument om att det var bättre förr och med ”skygglappar” på. Dessutom var det ”symboliskt” att modern teknik på JMK inte fungerade. Alltså en smått tragisk touch. Och lätt farsartat blev det nio månader senare när teknikproblemen återuppstod i ny tappning i Telenors hörsal, som Robert Rosén beskriver i ett färskt inlägg på sin blogg.

Både Zackrisson och Rosén kritiserar JMK-gästprofessorn Sigurd Allerns insatser på det senaste seminariet. Mikael Zackrisson skriver: ”Den enda som stack ut var forskaren, professor Sigurd Allern, men hans ifrågasättande utgick mestadels från perspektivet vad som är vetenskapligt fastslaget.”  Detta är ingen stark utgångspunkt för kritik enligt min mening. Sigurd Allerns roll i panelen var just att bidra med vetenskapliga rön och påpeka skillnader mellan belagd forskning och mera allmänna resonemang. Den framtidsinriktade delen av Anders Mildners essä, som Sigurd Allern riktade kritik emot, är inte vetenskapligt belagd; så långt är jag med. Det är en resonerande essä som hämtar näring ur historiska studier och som stimulerar till debatt; det är överhuvud taget svårt att genomföra belagd forskning om framtiden…Och även professorer väljer ibland vilken forskning de vill hänvisa till när de diskuterar framtiden.

Ett exempel: Sigurd Allern hänvisar i sitt bidrag i boken #journalistroll till en bok av den norske medieforskaren Martin Eide när han vill styrka att journalistiken, trots förändringar av tekniken, som institution står fortsatt stark i och med sin historiska och normativa förankring. En institution med ett samhällsuppdrag; journalistik som public service. Men i samma bok skriver Eide några sidor senare:

Hele ideen om en samfunnskontrakt baserer seg på at journalistikken levererer samfunnsnyttige tjenester, at journalistikken har et samfunnsoppdrag. Til gjengeld gir samfunnet journalistikken visse privilegier, enten det er snakk om særskilt lovbeskyttelse eller økonomiske subsidier av ulike slag.
 
Denne kontrakten er under press. Den utfordres i en tid da journalistikkens publikum har fått nye verktøy mellom hendene, og det er lettere enn noen gang å publisere stoff selv. Folk ”tidligere kjent som publikum” kan utfordre journalistikken. I denne situasjonen er ikke ideen om et samfunnsoppdrag moden for mediehistoriens skraphaug. Men den må oppdateres og refortolkes.
 

Detta stycke väljer Sigurd Allern att inte citera eller referera. Eide säger att samhällsuppdraget inte är moget för historiens skräphög, men att det måste uppdateras och omtolkas. Jämför det med Anders Mildners besläktade credo i den första essän: Journalistikens ideologi med rötter i 1800-talet är i kris: ”Journalistikens största uppgift blir därför att omformulera sitt eget uppdrag och återuppfinna den egna rollen.” Sigurd Allern kritiserar den ena uppfattningen hårt men nämner inte den andra. Även disputerade forskare väljer nog ibland argument utifrån värderingar snarare än forskning i polemiska situationer. Och debatten mår bra av att klargöra distinktionerna mellan allmänna resonemang och belagda forskningsresultat för alla inblandade.

Som moderator för seminariet påminde jag om annan färsk forskning som är relevant för diskussionen om journalistrollen. Elin Gardeström disputerade för två veckor sedan i idéhistoria med avhandlingen ”Att fostra journalister. Journalistutbildningens formering i Sverige 1944-1970″. Man kan lyssna på en intervju med henne som Åke Pettersson gjort i Sveriges Radios Publicerat.

Elin Gardeström skildrar hur journalistutbildningen i Sverige dröjde, bland annat för att man inte kunde komma överens om vad en journalist är. Det var först med föreställningen om en allround-journalist som man kunde enas om lämplig utbildning. Kanske är en enhetlig uppfattning om vad en journalist är en 30-årig parentes, kanske leder medieutvecklingen på nytt till till en mer mångfacetterad bild av journalistrollen, funderar hon i radiointervjun. Just denna aspekt är väl inte belagd forskning, men likafullt ett intressant resonemang.

 
 

Debatten om ny #journalistroll fortsätter

Posted in journalistik, mediehistoria, medieutveckling, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 02 februari 2011

Sim(o)s och JMKs seminarium om en ny journalistroll utifrån Anders Mildners essä i Sim(o)s årsrapport fortsätter. Journalistens chefredaktör Helena Giertta, som ingick i den kommenterande panelen på seminariet, skriver i en ledare bland annat:

Ingen vet säkert hur framtiden ser ut och att man alltid kan ifrågasätta givna sanningar. Den givna sanningen var i det här sammanhanget att det sker en kulturrevolution på grund av nätets utformning och de sociala mediernas intåg.

Min uppfattning är att det inte är frågan om någon kulturrevolution. Det är mycket som händer, visst. Många fler har möjlighet att uttrycka sin uppfattning, eftersom det är lättare. Men det är fortfarande inte så att detta är helt nytt, som princip. Stenciler, flygblad, telefoner, upprop, väggtidningar. Ja, försöken att nå ut har funnits i många former.

Anders Mildner svarar i en kommentar på ledaravdelningen att journalister behöver reflektera över sin självbild i den omvälvning som pågår:

Jag menar att det är nödvändigt att ifrågasätta denna, eftersom jag ser en framtid där journalistiken blir ännu bättre genom att den går hand i hand med publiken och drar nytta av den kollektiva kunskap som denna just nu skapar på egen hand. Men för att en sådan utveckling ska vara möjlig krävs troligen en annan självbild (och därmed en annan syn på publiken).

Helena Giertta invänder att det inte pågår något kulturskifte rörande journalistrollen:

Vi jobbar fortfarande med ett uppdrag från våra läsare/tittare/lyssnare. Vi ska göra journalistik för dem.
Vi går inte hand i hand med publiken i den mening Anders Mildner beskriver i sin text: “Vem är egentligen journalist om alla börjar skildra verkligheten.”
Men vi har i dag ännu större möjligheter att lyssna och prata med vår publik och ta reda på deras önskemål och behov.

Debatten går sedan vidare med nya inlägg av Anders Mildner och Kristofer Björkman. Roligt att samtalet fortsätter!

Pöbel, publik, prosument – konsekvenser av och för journalistrollen (uppdaterad)

Posted in journalistik, mediehistoria, medieutveckling, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 27 januari 2011

Sim(o) hade ett vitalt seminarium i går om journalistrollen på JMK ihop med JMK. Ungefär 100 personer kom; roligt! Utgångspunkten var Anders Mildners essä  Den stora upplösningen: Vem är journalist när journalismen vittrar bort? Och varför? i Sim(o)s årsrapport 2010/2011. En mycket engagerad panel fick snabbt upp temperaturen i salen och publiken, ett nyckelbegrepp i denna diskussion, blev efterhand allt mer aktiv.

Tyvärr fungerade inte JMKs anläggning för att streama seminariet, åtskilliga som inte kunde komma till JMK och som hört av sig angående en utsändning av diskussionen på JMKs sajt, blev besvikna. Några spår avsattes dock för den som är intresserad, spår som fortfarande lever och utvecklas: ett twitterflöde med vinjetten #journalistroll, Helena Gierttas ledare i Journalisten, ett längre inlägg på Fredrik Strömbergs blogg, en kommentar till en trött redaktör på Dagens Media och flera aviserade bloggfunderingar.

Även om det rådde helt olika meningar i salen om hastigheten och djupet i förändringen av journalistrollen/rollerna så framstår förhållandet till publiken, användarna, deltagarna, de som tidigare kallades publiken, som central. Malin Crona betonade samtalet, samarbetet, förhållningssättet och Fredrik Strömberg såg en fundamental förändring av den hittillsvarande sändar-mottagarmodellen:

Man kan raljera sig blå om att det mesta i kommentarsfält på tabloidsajter är idiotiskt dravel och att människor på Facebook och Twitter snackar om  tårtor och god pasta. Det är inte frågan här – utan frågan är tudelad: Hur mycket mer har ”vi” blivit som ”dem” – genom att skicka ut material direkt när det händer och låta verifikation och kontroll (dygder, mina vänner!) ta över allt mer av utrymmet? Och det andra är: Hur mycket mer har ”de” blivit som ”vi” – genom att erbjuda djupa insikter, välarbetat innehåll och alterntiva sätt att faktiskt skapa sig en verifierad bild? (citerat från bloggen Fredrik & Medierna, se tidigare länk)

Anders Mildner slog ett slag för samarbete:

Jag tror att framtidens journalistik och framtidens mediebolag måste gå hand i hand med publiken, bistå den genom att aggregera allmänhetens diskussioner i stället för att enbart blåsa upp sina egna, dra nytta av den kollektiva kunskap som skapas i stället för att framställa sig själv som den enda experten.

Själv försökte jag som moderator få panelen att reflektera ytterligare över förhållandet till användarna/deltagarna/publiken genom att citera den brittiske medieforskaren Raymond Williams: ”There are in fact no masses; there are only ways of seeing people as masses” (ur Culture and Society, 1958). Försöket föll platt till marken och tiden var för knapp för att jag skulle kunna utveckla tanketråden.

Citatet föregås av ett resonemang om vi och dom, massorna är dom andra:

I do not think of my relatives, friends, neighbours, colleagues, acquaintances, as masses ; we none of us can or do. The masses are always the others, whom we don’t know, and can’t know. Yet now, in our kind of society, we see those others regularly, in their myriad variations, stand, physically, beside them. They are here and we are here with them. And that we are with them is of course the whole point. To the other people, we also are masses. Masses are other people.

Det finns en hel del senare medieforskning om hur olika intressen i samhället har använt beteckningar på olika slag av ”dom”, olika slag av åskådare, för att påverka opinioner och tankemodeller. När jag själv studerade kritiken av Expressens första tio år fann jag konservativa kritiker som varnade för tidningens framgång som en spekulation i ”den tanklösa massans applåder” (Presshistorisk årsbok 2006, sidan 112). Och i dag kan man läsa om pöbeln på nätet som excellerar i näthat. Jag kan rekommendera boken The Citizen Audience: Crowds, Publics, and Individuals av Richard Butsch för den som vill fördjupa sig.

När publiken inte längre enbart konsumerar utan också producerar journalistik, fungerar som prosumenter i samarbete med journalister på redaktioner, så förändras rimligen förhållandet mellan de inblandade. Vi och dom blir mindre relevanta begrepp som Raymond Williams påpekar i det tidigare citatet (även om här finns maktaspekter som inte ska förbises, vilket JMKs Sigurd Allern underströk på seminariet). Då går det inte att låta bli att underlätta mer jämställd kommunikation (Joakim Jardenberg skriver insiktsfullt om detta). Då försvinner äntligen artiklarnas kommentarsfält och blir dialogfält i stället.

Men det finns nog utrymme för ytterligare något seminarium innan vi är där.

Tillägg: Förutom bloggkommentarerna nedan (bland annat från Malin Crona, Brit Stakston och Kristofer Björkman) så har debattupplägget kommenterats och kritiserats av Joakim Jardenberg och Robert Rosén. Mina kommentarer återfinns på respektive blogg. Roligt att diskussionen fortsätter. Pierre Andersson1, Pierre Andersson2,  Anna HassFredrik Wass och Mikael Zackrisson (på Same same but different: ”Den i mitt tycke mest intressanta debatten i veckan verkar ha förts på JMK i Stockholm…”) bidrar också till detta samtal.

Journalistrollen är död – leve journalistrollen!? (uppdaterad)

Posted in journalistik, mediehistoria, medieutveckling, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 12 januari 2011

Vid tronskiften kunde man tidigare sörja den gamle regenten och hylla den nye i ett svep: Konungen är död! Leve konungen!

Står vi i dag inför ett sådant skifte inom journalistiken? Anders Mildner diskuterar det i sin essä i Sim(o)s årsbok för 2010/2011  Vad väntar runt hörnet? som handlar om journalistikens drivkrafter historiskt och i framtiden:

”Vem är konsument och vem är producent i en värld där alla är båda samtidigt? Vem är proffs och vem är amatör i en tid när allas ord väger lika tungt? Var går gränsen mellan yrkesliv och privatliv om en och samma person deltar i flödet dygnet runt? Och – vem är egentligen journalist om alla börjar skildra verkligheten? (…)

Här finns egentligen inget val. Framtidens journalistik måste gå hand i hand med hela det omgärdande samhället, både för att komma åt den kunskap som de kollektiva resurserna genererar och för att klara av att vara relevant och knyta an till de diskussioner som uppenbarligen pågår alldeles oavsett om journalisterna deltar i dem eller ej.

Samtidigt blir det då svårt att göra någon större skillnad mellan den utsända reportern, som ständigt uppdaterar sitt twitterflöde som en del av sin rapportering, och den allmänhet som står på gatan bredvid och gör precis samma sak. Inte konstigt att även oron inne på redaktionerna växer. För hur ser egentligen framtiden ut? De nya journalister som utexamineras från skolorna är ju precis som de gamla – fast utan erfarenhet.”

Anders Mildners essä diskuteras på ett seminarium på JMK i Stockholm (Karlavägen 104, 1 trappa upp från gatuplanet) onsdagen 26 januari klockan 13-15. I panelen ingår även Journalistens chefredaktör Helena Giertta, JMK-professorn Sigurd Allern, publikredaktören Malin Crona på Sveriges Radio och medieutvecklaren Fredrik Strömberg på Bonnier Tidskrifter Digitala Medier. Moderator är Torbjörn von Krogh, Sim(o).

Anmäl att du kommer till info@mediestudier.se senast 24 januari.

Kommentarer inaktiverade för Journalistrollen är död – leve journalistrollen!? (uppdaterad)

Boka 8 september för debatt om nätnyheter

Posted in journalistik, källkritik, medieforskning, medieutveckling, nyhetsvärdering, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 27 augusti 2010

Onsdagen 8 september kl 15-17 presenterar Michael Karlsson sin färska bok om den svenska nätjournalistikens utveckling. Det sker på JMK vid Stockholms universitet i ett samarbete med Sim(o).

Bokprojektet har tidigare presenterats och diskuterats här på bloggen. Medieutvecklaren Joakim JardenbergMindpark var kritisk och ville hellre se en wiki i ämnet.

Vi får se om den tråden tas upp igen på seminariet av deltagarna eller av panelisterna Kristian Lindquist, svd.se, Karin Schmidt, aftonbladet.se, Malin Crona, sverigesradio.se och Andreas Widholm, JMK.

Välkomna till seminariet, anmälan till info@mediestudier.se

Smulor från medieträningens seminariebord

Posted in journalistik, mediekritik, medieutbildning, medieutveckling by Torbjörn von Krogh on 17 februari 2010

Jag ska inte recensera förra veckans samarrangemang mellan Sim(o) och Stockholms universitet/JMK på temat medieträning. Som stillasittande nygipsad moderator för seminariet är jag för jävig för att avge omdömen.

Men jag kan berätta att ett 40-tal personer var närvarande med varierande bakgrunder inom politik, forskning, diplomati, byråkrati,  journalistik, kommunikation, PR – och medieträning. Och väldigt få gick i pausen. Jag hade trott att intresset skulle ebba ut framåt 17.30 (vi började kl 15), men vi var inte klara förrän efter kl 18 tack vare en engagerad publik.

Några tips kan jag förmedla. Björn Häger visade ett antal videosnuttar från youtube på märkvärdiga möten mellan medier och politiker. Klippen finns samlade på Björn Hägers blogg. Missa inte Jeremy Paxman som under två minuter ställer samma fråga tolv gånger  till politikern Michael Howard, utan att få ett klart svar: Did you threaten to overrule him?

Jenny Lindahl Persson, vänsterpartiets informationschef, uppmanade alla att vara skeptiska när politiker och andra berättar anekdoter för att stödja sina argument, även Lars Ohly. En bakgrund till hennes linje finns i boken Medietränad, skriven av Jenny Lindahl Persson, Håkan Lind och Martin Borgs (Norstedts 2005).

På sidan 148 återges hur dåvarande statsministern Göran Persson beskrivit sin tvekan inför syltan på julbordet och Volvochefen Leif Johansson sina sömnlösa nätter inför försäljningen av Volvo till Ford:

”En stor fördel med anekdoterna är att de inte behöver vara sanna. Vem vet om Leif Johansson verkligen låg sömnlös den där natten? Eller om Persson verkligen har börjat känna motvilja för syltan? Ingen. Kanske allt är uppdiktat. Kanske är det egentligen en bekant eller en kollega som upplevt det Johansson och Persson berättar om. Det kan vi inte veta. Men vad vi vet är att anekdoten gör det abstrakta konkret, den fängslar medierna och får läsarna att förstå.”

Kristina Axén Olin ställde kritiska frågor om mediernas skilda sätt att skildra och granska kvinnor respektive män i ledande positioner. Underlag för vidare reflektioner i ämnet finns i Sigurd Allerns och Ester Pollacks senaste bok Skandalenes markedsplass (Fagbokforlaget 2009). Och Anna-Maria Havskogens prisade uppsats finns här.

Kommentarer inaktiverade för Smulor från medieträningens seminariebord

Faktakoll med ‘sanningsmätare’ – något för valrörelsen 2010?

Posted in journalistik, källkritik, medieetik, medieutveckling, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 12 februari 2010

Vid en debatt nyligen i SVT Agenda hävdade statsminister Fredrik Reinfeldt att 100000 fler har arbete i dag jämfört med för fyra år sedan. Ett felaktigt påstående som spreds vidare utan att ifrågasättas av politiska reportrar i press, radio och tv. Korrigeringen initierades av politiska motståndare, inte av medierna. Detta uppmärksammades av det alerta programmet Medierna i P1.

Medierna jämförde händelsen med ett exempel på ambitiös faktagranskning i amerikansk press. Stiftelseägda St. Petersburg Times inrättade inför presidentvalet 2008 en särskild avdelning på nätet för faktakontroll av politiska uttalanden. På sajten PolitiFact finns en ‘sanningsmätare’, the Truth-o-meter, som graderar tillförlitligheten på en skala från sant till osant. Särskilt flagranta lögner får beteckningen ‘pants on fire’, vilket på svenska kanske kan motsvaras av att ‘ljuga som en borstbindare’.

PolitiFact fick det prestigefyllda Pulitzer-priset förra året i klassen nationell rapportering:

”Awarded to the St. Petersburg Times Staff for “PolitiFact,” its fact-checking initiative during the 2008 presidential campaign that used probing reporters and the power of the World Wide Web to examine more than 750 political claims, separating rhetoric from truth to enlighten voters.”

I mitten av mars kommer Matt Waite från PolitiFact att berätta om upplägget på Föreningen Grävande journalisters årliga seminarium, denna gång förlagt till Stockholm.

På Sim(o)s och JMK:s seminarium om medieträning i veckan berättade den norske medieprofessorn Sigurd Allern om framgångarna för ett liknande projekt i Norge under den senaste valrörelsen. Det var Bergens Tidende som etablerade en egen faktakontroll av politiska påståenden; faktasjekk.no

Vem blir först med en liknande tjänst i Sverige? TT? Ekot? Fokus?

Kommentarer inaktiverade för Faktakoll med ‘sanningsmätare’ – något för valrörelsen 2010?

Peter Dahlgren: Värna journalistikens funktioner

Posted in journalistik, källkritik, medieetik, mediernas ansvarighet, medieutveckling by Torbjörn von Krogh on 08 december 2009

Peter Dahlgren, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet, talade om journalistikens funktioner i samhället i samband med JMK:s 50/20-årsjubileum (se föregående inlägg).

Den traditionella journalistiken och dess brister är under belägring. Och det är nog bra att så sker ansåg Peter Dahlgren. Den traditionella journalistikens funktion är emellertid mycket viktig för det demokratin. Den främjar medborgarnas delaktighet i samhället. Den förmedlar inte bara information utan ger perspektiv och hjälper till att omsätta information till kunskap; ett mervärde utöver ren faktaförmedling.

Denna traditionella journalistik bygger på yrkeskompetens (kunskap om källkritik till exempel), på yrkesidentitet (som bland annat innefattar en uppslutning runt vissa etiska principer) och på institutionella arrangemang framhöll Peter Dahlgren och fortsatte:

– Den traditionella journalistikens innehåll ska kritiseras. Och så länge vi har kvar idealen om journalistikens funktion så har vi också kriterier att utkräva ansvar utifrån.

Resonemanget ledde fram till frågan om den traditionella journalistikens viktiga funktion kan bibehållas när verksamheten allt mer flyttas till nätet? Peter Dahlgren lyfte fram nätnyheternas snabbhet, mångfald och interaktivitet.

• Snabbheten är positiv; vi får reda på saker fortare. Snabbheten är negativ; den skapar stress och kan minska utrymmet för reflektion och diskussion.

• Mångfalden är positiv; fler röster kommer till tals och fler perspektiv kommer fram. Mångfalden är negativ; vilka av alla dessa avsändare är genuina och till att  lita på?

• Interaktiviteten är positiv; fantastiska dialoger kan utvecklas. Interaktiviteten är negativ; dialoger tar tid och resurser.

Peter Dahlgren gav inget rakt svar på sin egen fråga, men föreslog att journalistiken skulle kunna ses som en verksamhet på olika nivåer och med olika kontrollinstanser.

Kulturministerns sju råd till journalister

Posted in journalistik, källkritik, mediehistoria, medieutbildning, nyhetsvärdering by Torbjörn von Krogh on 08 december 2009

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth invigde journalistutbildningen vid Stockholms universitets dubbla jubileum i förra veckan. 50 år sedan Journalistinstitutet bildades och 20 år sedan institutionen för journalistik, medier och kommunikation, JMK, skapades.

Kulturministern har själv varit student på skolan och utnämnde de två åren till de bästa i hennes studieliv. Detta trots att hon inte ingick i den dominerande politiska gemenskapen; vänstertjejerna kunde ha högklackat, inte en moderat. Själv försökte hon därför smälta in i sina träskor berättade hon. Andra tidsmarkörer var alkoholnostalgi, tipp-ex, rubrikgnuggning med letraset och en viss yrkesromantik. Man arbetar inte som journalist; man är journalist…

Lena Adelsohn Liljeroth gav dagens journaliststudenter sju råd:

• Var noga med fakta

• Kräv tid för jobbet

• Jaga inte i flock – sök nya vinklar

• Läs utländska medier – lämna ankdammen

• Tänk på vem det är du skriver för

• Värna ett demokratiskt uppdrag i journalistiken

• Underskatta aldrig medborgarnas intelligens, men överskatta aldrig deras kunskaper.

Kommentarer inaktiverade för Kulturministerns sju råd till journalister