mediestudier

Populärvetenskapligt presspektakel, pervers performance

När astronauten Christer Fuglesang och andra företrädare för Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) inledde sitt ”självmordsförsök” i Almedalen kl 14 den 7 juli genom att ta en överdos homeopatika , befann jag mig på Vidarinstitutet i Järna, där jag arbetar deltid som medicinjournalist (när jag inte jobbar i samma egenskap på Stockholms läns landsting). Vidarinstitutet är ett fristående forskningsinstitut med viss koppling till Vidarkliniken, det antroposofiska sjukhuset i Järna (därmed har jag deklarerat mitt jäv i detta sammanhang).

Precis som många andra hade jag läst om planerna i morgontidningen och noterat den välregisserade mediekuppen med en obestridligt folkkär person mitt i rampljuset på den nationalscen som Gotlandsevenemanget utgör. Någon hade tänkt till där. Någon mediestrateg hade adlat en omdömeslös studentikos snilleblixt (”ööh, jag har en d-a schysst idé, vi tar en ”överdos” homeopatika och ringer media, så får dom där alternativa kvasitomtarna så dom tiger”) till en seriöst klingande klinisk prövning inför hela landet.

Fuglesangs och de andra VOF-arnas tilltag i Almedalen var tveksamt av många skäl. Här är några:

1. Missbrukad mediedramaturgi. Ett pressevenemang i form av en slags pervers populärvetenskaplig performance på bästa mediala produktionstid med en folkhjälte i huvudrollen (Fuglesang), som med dramatisk retorik (självmord, överdos) framställer sig som en förkämpe för rationalitet och folklig omsorg uppfyller flera kriterier på drömnyheten, helt enligt den medielogiska regelboken. Betraktad just som show kommer inslaget kanske att gå till historien som ett innovativt tillskott till den policyskapande (gatu)scenkonsten? Som medial (pseudo)nyhet behöver det dock varken vara sant, relevant eller intressant.

2. Oetisk trivialisering. Retoriken om ”självmordsförsök” och ”överdosering” trivialiserar suicidproblematiken på ett stötande och oetiskt sätt. Skulle försöket varit allvarligt menat, borde det ha föranlett förebyggande åtgärder från omgivningen. Att stillatigande åse hur någon försöker ta sitt liv är svårförenligt med lag och etik. Men nej, jag är inte heller dummare än att jag förstår – duh – att spektaklet knappast var seriöst menat. I stället handlade det förstås om en provokation, en intellektuellt ohederlig och vetenskapligt värdelös sådan.

3. Bristande vetenskaplighet. Vare sig homeopatika fungerar eller inte – den etablerade medicinen anser det inte, men det finns forskare liksom en utbredd användning som antyder motsatsen – var den okontrollerade försöksdesignen med bl a tio försökspersoner och en tiofaldig ”överdosering” av ett visst medel inte ägnad att bevisa vare sig det ena eller andra.

4. Bristande representativitet. Återigen – vare sig homeopatika fungerar eller inte – säger försöket ingenting om ”alternativmedicinen”. Även om homeopatika förvisso fått oproportionerligt mycket uppmärksamhet av olika skäl, ingår det bara som en liten delmängd i denna svårhanterliga begreppsmässiga kategori ”alternativmedicin”, som består av hundratals olika typer av metoder och behandlingar med helt skilda grundvalar, tillämpningar och resultat.

5. Bristande nyfikenhet. Om belackare som VOF verkligen vore måna om folkhälsan och vetenskapen, skulle man vara mer förutsättningslöst nyfiken på varför så mycket av det som kallas alternativmedicin (där ett fäktande med begrepp som placeboeffekter, geschäft, o s v, bara beskriver delar – hur stora delar kan diskuteras – av fenomenet) är en angelägenhet för miljoner människor, för seriös forskning och för inte minst hälsoekonomerna. Verkligheten och människors väg till läkning är så mycket mer mångfacetterad än vad som går att omfatta med traditionella vetenskapliga metoder, därför är det på sin plats med större ödmjukhet. Och det är ytterligare ett argument för att vi behöver rätt att fritt välja våra medel för att hantera sjukdom och ohälsa.

6. Urartad diskussion. Hela området alternativmedicin, komplementärmedicin och integrativ medicin och vård vore värd en nationell satsning – kunskapsmässigt och ekonomiskt – även i vårt land, såsom skett på många andra håll, ett intresse i folkhälsans namn. Ett seriöst sökande på ett för människor bokstavligen livsviktigt område är oförenligt med ohederlighet och illasinnat pajaseri à la Kiviks marknad. Det är ett betydande etiskt och moraliskt dilemma och ett stort ansvar för alla inblandade att diskussionen i vårt land urartat på detta sätt.

Norska och tyska bidrag till kvalitetsdebatten

Posted in journalistik, källkritik, medieforskning, mediekritik, mediernas ansvarighet by David Finer on 10 juni 2010

Det finns en risk för att dominerande system för mätning av hälsojournalistisk kvalitet, som det webbaserade Media Doctor, får en olyckligt normerande effekt, något som jag tidigare diskuterat på denna blogg, där jag bland annat pekat på att MDs kriterier inte hanterar viktiga dimensioner som ämnesval, samhälls- och vetenskapskritik, utformning och tillgänglighet.

Stärkt i denna min syn blev jag efter att ha läst det dokument för mätning av journalistisk kvalitet som Ragnhild Olsen utgick ifrån när hon talade på Institutets seminarium om journalistisk kvalitet härförleden. Det norska kvalitetsmätningsprojektet mäter flera av de dimensioner jag efterlyst för att komplettera Media Doctors i och för sig utmärkta kriterier, som förvisso syftar till att mäta en del av – många skulle säga de viktigaste – kvalitetsmarkörerna i hälsojournalistiska nyhetsinslag.

Först en snabb rekapitulation. MDs kriterier varierar något med typen av inslag, men för till exempel läkemedelsinslag fokuserar de på:  information om fördelar, risker, kostnader, nyhetsvärde, behandlingsalternativ, behandlingens/läkemedlets tillgänglighet, evidens (vetenskaplig bevisning) och källhänvisning samt huruvida inslaget bidrar till  så kallad disease-mongering (ungefär medikalisering) och i vilken mån det avviker från använda pressmeddelanden. Uttryckt i mer generella kategorier försöker dessa MD-kriterier utan tvekan hantera egenskaper som igenkänns som centrala i många system för kvalitetsgranskning: nyhetsvärde balans/fullständighet, källgranskning, oberoende, konsumentupplysning. Men som sagt: andra viktiga aspekter på (hälsojournalistisk) kvalitet har fått stryka på foten.

Inom ramen för det norska projektet diskuterade en referensgrupp fram en uppsättning dimensioner och kriterier för mätning av redaktionell kvalitet: korrekthet, mångfald, vakthundsfunktion, integritet, relevans och presentation.  När dessa kriterier omformulerades till en ”verktygslåda” för vidare tillämpning, blev slutresultatet följande lista:: ämnesmässig mångfald  (på norska: stoffmiks), användning av källor, vinkling, precision, layout, ramar och resurser samt tillfredsställelsen hos medarbetarna, läsarna respektive källorna. Alla dessa faktorer operationaliseras i sin tur med hjälp av konkreta indikatorer, om vilka mer star att läsa i Olsens utmärkta rapport.

Forskare vid Institutet för Journalistik, Tekniska Universitet i Dortmund, Tyskland har startat en tysk Media Doctor, med ett startkapital på 60 000 euro från “Initiative Wissenschaftsjournalismus”.  Enligt korrespondens jag haft med professor Holger Wormer, innehavare av professuren i vetenskapsjournalistik vid Dortmunduniversitet, är tyska MD redan positivt förankrad hos de tyska medicin- och vetenskapsjournalisternas organisationer. Studenter är också  i färd med utvärderingar på grund- och Mastersnivå.

När får vi något liknande här? Flera svenska aktörer jag dragit projektet för som Vetenskapsrådet, Karolinska Institutet, SBU, Svenska Läkaresällskapet och Medicinskt Kunskapscentrum, Stockholms Läns Landsting har uttryckt intresse för en svensk motsvarighet till MD men vill av olika skäl inte engagera sig. ”Inte vårt bord”. ”För kostsamt” är de vanligaste argumenten.Det känns onekligen som om det vore hög tid att diskutera ett svenskt, nordiskt eller pan-europeiskt initiativ, med förbehåll för behovet av en revision av kvalitetskriterierna enligt tidigare resonemang.  Är det någon som håller med och som i så fall har något förslag på hur man kunde gå vidare?

Kommentarer inaktiverade för Norska och tyska bidrag till kvalitetsdebatten

Några länkar som kompletterar Sim(o)s seminarium om journalistisk kvalitet

Posted in journalistik, medieforskning, mediekritik, medieutveckling, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 04 juni 2010

Debatten blev stundtals livlig på Sim(o)s seminarium 2 juni om journalistisk kvalitet. Ämnen som berördes var:

Vad är journalistisk kvalitet?

Finns någon skillnad mellan kvalitetsjournalistik och journalistik med inriktning på kvalitet?

Kan man mäta journalistisk kvalitet? Vem kan i så fall göra det – och varför?

Vilka är kvalitetens viktigaste delar som måste värnas när redaktionerna slimmas?

Hur ska journalistisk kvalitet finansieras?

Vilka kvalitativa möjligheter öppnar sig när redaktionerna lättare kan samarbeta med medborgare/medieanvändare till följd av interaktiv teknik?

Här följer några länkar med kopplingar till presentationer och diskussioner:

Debatten som Kerstin Brunnberg hänvisade till, och som innehöll krav om begränsningar av meddelarfriheten,  refereras här.

Ragnhild Olsens rapport om en verktygslåda för redaktionell kvalitetsmätning finns här.

David Finer presenterade Media Doctor som mäter hälsojournalistikens kvalitet i Australien, och vars koncept sprider sig över världen. Media Doctor hittar du här.

Pressmeddelandet från Inspektionen för socialförsäkringen, som Per Molander berättade om och som pressen inte nappade på, finns här. Själva rapporten som skulle presenteras finns här.

Uttrycket ”Minervas uggla flyger först i skymningen” som Sverker Sörlin hänvisade till, förklaras r och här.

Det genomskinliga grävprojekt som utfördes i realtid, och som Kristian Lindquist på SvD redogjorde för, finns här. Hans bok om webbjournalistik kan du läsa mer om här.

Och boken som var seminariets utgångspunkt – Journalistisk kvalitet? En antologi om hot och möjligheter när medievärlden förändras – kan beställas här.

Kommentarer inaktiverade för Några länkar som kompletterar Sim(o)s seminarium om journalistisk kvalitet

Fler talare på Sim(o)s seminarium om journalistisk kvalitet 2 juni

Posted in medieforskning, mediekritik, medieutveckling, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 12 maj 2010

David Finer är presenterad i ett tidigare inlägg – och dessutom känd som skribent här på bloggen. Här följer ytterligare namn på medverkande under Sim(o)s eftermiddag med diskussion om journalistisk kvalitet. Fler namn kommer.

Kerstin Brunnberg, tidigare vd Sveriges Radio, gästprofessor i journalistik vid Göteborgs universitet, ordförande i Statens kulturråd.

Ulrika Knutson, kulturreporter, kolumnist, litteraturvetare, författare och ordförande för Publicistklubben.

Per Molander, generaldirektör för Inspektionen för socialförsäkringen, författare, doktor i tillämpad matematik, huvudsekreterare i 2005 års katastrofkommission (efter tsunamin).

Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria vid KTH, idéhistoriker, författare, debattör; tidigare vice ordförande i Journalistfonden för vidareutbildning.

Anmäl att du kommer senast 21 maj till info@mediestudier.se

Kommentarer inaktiverade för Fler talare på Sim(o)s seminarium om journalistisk kvalitet 2 juni

Seminariet 2 juni: Ska läkare avgöra vad som är journalistisk kvalitet?

Posted in journalistik, medieforskning, medieutveckling by Torbjörn von Krogh on 11 maj 2010

David Finer, medieforskare och medicinjournalist, har i flera inlägg på bloggen mediestudier problematiserat vad som är kvalitet i hälsojournalistiken. Vilka blir konsekvenserna när olika intressen definierar vad som är god journalistik: forskare/läkare, reportrar/redaktörer eller läsare/användare?

David Finer deltar på Sim(o)s seminarium 2 juni om journalistisk kvalitet. Han kommer bland annat att ta upp de försök som görs i Australien och Kanada  för att värdera hälsorapporteringen i projektet Media Doctor.

David Finer har för övrigt  i dagarna kommit med en presentation av Bernt Bernholm, medicinjournalistikens pionjär på Expressen. Det sker i Presshistorisk årsbok 2010, i kapitlet Ett medicinskt folkuniversitet tar form. Bernt Bernholms medicinjournalistik i tidningen Expressen 1949-1984.

Ett citat: ”Bernholms journalistiska ‘research’ var ytterst omsorgsfull, och han bearbetade texten grundligt till dess att han själv – och hans källor – blev nöjda. Därmed skenet av självklarhet, enkelhet och lätthet, ett signum för all högkvalitativ verksamhet men här, som oftast, resultatet av hårt arbete. Med syftet att alla läsare skulle kunna förstå.”

Ett citat om kvalitet… Kom och diskutera journalistisk kvalitet på eftermiddagen 2 juni. Platsen är Myntkabinettet, Slottsbacken 6 i Stockholm. Anmäl att du kommer före 21 maj på info@mediestudier.se

Behövs ett medel mot för tidig utlysning?

Posted in journalistik, källkritik, medieetik, mediekritik, nyhetsvärdering by David Finer on 15 december 2009

Går det för fort för dig? Du kanske behöver PSD502? Den uppmaningen riktas nu indirekt till amerikanska män genom manipulativ marknadsföring redan innan läkemedlet i fråga godkänts av myndigheterna. Massmedierna är ofta villiga medhjälpare i denna process, som handlar om att sjukdomsförklara olika tillstånd. Genom att bearbeta ”marknaden” på detta sätt kringgår företagen det svenska förbudet mot reklam för receptbelagda läkemedel och lyckas skapa en efterfrågan hos allmänheten, som sedan vänder sig till läkarna med krav på att få recept på den nya mirakelmedicinen.

Fenomenet kallas disease-mongering, ett begrepp som myntades av medicinjournalisten Lynn Payer för att beskriva hur läkemedelsindustrin lanserar ”sjukdomar” för att sedan kunna tillhandahålla läkemedel mot dem. Ett aktuellt exempel är enligt Wall Street Journal marknadsföringen av ett medel mot för tidig utlösning hos mannen.

En typisk strategi är också att företaget startar sajter kring den sjukdom som avses, där man också kan inhämta information om läkemedlet som kommer, som ett sätt att bereda väg för en kommande lansering. Sådan prelansering av prematur ejakulation (för tidig utlösning) kan ses via företagets nätsida för bloggare.

2005 avvisade amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA en ansökan om registrering för dapoxetin, ett medel mot för tidig utlösning som är ett s k  SSRI-preparat, en klass läkemedel som används vid depression. Tidigare i år godkände emellertid svenska Läkemedelsverket dapoxetin mot tillståndet för tidig utlösning i Sverige.

Alla förslag mot för tidig utlysning emottas tacksamt.

Kvalitetskriterierna som Media Doctor glömde

Posted in medieforskning, mediekritik by David Finer on 09 december 2009

Apropå kvalitetskriterier för ”god” medicinjournalistik, fick jag anledning att i samband med en föreläsning på Anderstiftelsens journalistseminarium i Karlstad nyligen under Liselotte Englunds ledning fundera över vad de inflytelserika Media Doctor-kriterierna INTE omfattar.  Ett resonemang som borde ha relevans för all journalistik, inte bara medicinjournalistiken.

Som jag resonerade i ett tidigare inlägg definierar dessa medicinskt inriktade kriterier bedömningsgrunderna för medicinjournalistiken, vilket är betänkligt, då journalistik är så mycket mer än att förmedla vetenskapliga fakta. Kvalitetskriterierna som jag menar att MD glömmer omfattar åtminstone följande dimensioner:

  • Estetiska, konstnärliga, hantverksmässiga, utformningsmässiga (språk, semiotik, text/bild, layout, grafik)
  • Underhållande
  • Opinionsbildande (ledare, debatt, kommentar, dagordningssättande)
  • Tematiska, som rör ämnesval
  • Effektmässiga
  • Bemyndigande av läsare/lyssnare/tittare
  • Kritiska i betydelsen grävande, undersökande, avslöjande (undantag: disease-mongering, d v s medikalisering eller konstruktion av sjukdom).

Det är säkert mycket svårare att operationalisera dessa dimensioner i enkla schemata för utvärdering, men likafullt är ingen betraktelse riktigt rättvis som inte försöker!

Rapporteras det för mycket om svininfluensan?

Posted in journalistik, nyhetsvärdering, medieutveckling by Torbjörn von Krogh on 26 november 2009

På Journalistseminariet i Karlstad i veckan (se föregående text) redovisade Larsåke Larsson färska siffror om den svenska bevakningen av svininfluensan. Larsson är professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet.

Sedan utbrottet av svininfluensan registrerades i Mexiko för sju månader sedan har han uppmätt sammanlagt 11000 träffar i databaserna Presstext och Mediearkivet (en träff kan vara en artikel, en notis, en förstasidespuff eller liknande). Som jämförelse angav Larsåke Larsson att bank/finanskrisen under 2009 ger sammanlagt 6800 träffar. Vanlig influensa ger ca 1000 träffar/år under perioden 2005-2008.

Larsson ville inte slå fast att svininfluensan fått för stor uppmärksamhet i medierna. Men han ansåg att bevakningen var ”enorm” och att mängden i förhållande till bevakningen av finanskrisen var ”intressant”.

I den avslutande debatten invände journalisten/forskaren/bloggaren David Finer att han i det stora hela inte kunnat se några brister i rapporteringen  (med undantag för tisdagens kvällstidningslöpsedel om en kändis som hostar blod). När WHO går ut med pandemi av högsta graden och Sverige beställer 18 miljoner doser av vaccinet så handlar det om stora nyheter argumenterade Finer.

Kommentarer inaktiverade för Rapporteras det för mycket om svininfluensan?

Några tips en söndag i november

Posted in journalistik, källkritik, medieforskning, medieutbildning, medieutveckling, nyhetsvärdering by Torbjörn von Krogh on 15 november 2009

• Institutet för Mediestudier, Sim(o), har belönat Anna-Maria Havskogens uppsats om medieträning av politiker. Nästa år, valåret 2010, kommer Sim(o) att arrangera ett seminarium om medieträningens olika aspekter med utgångspunkt i uppsatsen. Men den som vill höra författaren resonera kring ”scenpolitik och scenjournalistik” redan nu kan lyssna på Åke Petterssons program Publicerat.

• I förra veckan var den brittiske journalisten Charlie Beckett på besök i Stockholm. Han är föreståndare för tankesmedjan POLIS vid London School of Economics och var inbjuden som huvudtalare av Journalistfonden för vidareutbildning som firade sina 40 år (jag var moderator för ett framåtblickande seminarium). Läs Charlies funderingar om mediesituationen i Sverige här; vad klagar ni på undrar han.

Väckarklocka eller smittspridare? När forskning och statistik blir journalistik. Detta är den långa rubriken på ett intressant seminarium på Karlstads universitet om tio dagar. Anne-Marie och Gustaf Anders stiftelse för medieforskning bjuder in till en dag med föreläsningar av bland andra Allan Gut, Larsåke Larsson, Anna Larsson och David Finer.

Kommentarer inaktiverade för Några tips en söndag i november