mediestudier

När minus blir plus – Tidningsstatistiken för 2009

Posted in medieföretag, medieutveckling, Uncategorized by Michael Karlsson on 19 februari 2010

Idag släpptes statistiken från TS som visar hur de svenska tidningsupplagorna utvecklats det senaste året. Som vanligt är detta en ganska dyster läsning ( -3,5% totalt) och som vanligt försöker de olika medierna ge ett något mer positivt intryck. Vid 9 tiden på morgonen idag låter det så här:

Aftonbladets Jan Helin (- 5 %) säger på aftonbladet.se:s hemsida att ”Hur man än räknar så vinner vi”.

Thomas Mattson på Expressen ( – 4,2%) menar på sin blogg att ”Expressen fortsätter att vinna marknadsandelar i kampen om kvällstidningsläsarna, visar både upplagestatistik och räckviddssiffror för 2009.”

Dagens Nyheter är möjligtvis tagna av siffrorna (- 6,9%) och har inget på sin hemsida.

Martin Jönsson på Svd (+1,1%) är den enda av de rikstäckande tidningarna som har en reell ökning av upplagan att glädjas åt.

Oavsett om räckvidden (d.v.s. fler läser tidningen men betalar inte för den), marknadsandelen eller trafiken på sajterna ökar (och det gör den) så pekar slutsatsen för branschen åt samma håll; Affärsmodellen som bygger på papperstidningen urholkades ännu mer under 2009.

Annonser

Kommentarer inaktiverade för När minus blir plus – Tidningsstatistiken för 2009

Synpunkter på kommande bok om nätnyheter?

Posted in journalistik, medieforskning, sociala medier, Uncategorized by Michael Karlsson on 01 februari 2010

Undertecknad skall under våren skriva en bok som behandlar hur nätjournalistiken har utvecklats i Sverige under de senaste sex åren. Boken ges ut av Sim(o) och beräknas finnas tillgänglig i höst.  Syftet med boken är att skriva en välbehövlig svensk översikt över nätjournalistikens utveckling så här långt. Boken riktar sig främst till studenter inom medie- och kommunikationsvetenskap och journalistik men även till yrkesverksamma journalister och andra som är intresserade av medie- och samhällsfrågor.  Boken kommer att vara baserad på svensk och internationell forskning och ta sin utgångspunkt i vad som gör journalistik på nätet speciell och i vilken utsträckning detta har förverkligats. Inspirerad av konvergenskulturen i allmänhet och detta exempel i synnerhet efterlyser jag synpunkter och förslag på innehållet. Vad bör en bok som tar upp nätjournalistik behandla?

Här nedan finner du ett utkast till ett första kapitel som beskriver bokens upplägg, låt det vara en startpunkt för diskussionen.

Är det något som helt missats eller finns det rena galenskaper? Borde vissa saker lyftas fram mer eller tonas ner? Något som absolut inte skall bort? Andra synpunkter?

Kapitel 1 Om boken och dess upplägg

Boken Nätnyheter – från sluten produkt till öppen process handlar om hur den svenska nätjournalistiken förändras från att vara ”tidningar på nätet” till att aktivt omfamna alla nätjournalistikens möjligheter vilket får långtgående konsekvenser för såväl den journalistiska etiken, yrkesrollen som journalistikens funktion i samhället. Boken är därmed också en historieskrivning över hur svenska nyhetssajter successivt skiftat hållning och börjar ta till vara de möjligheter som den digitala teknologin erbjuder.

Den förändring nätjournalistiken genomgår kan bäst beskrivas som en förändring från att producera nyheter i en sluten process där en färdig nyhet nått mottagarna till ett arbetssätt som mer och mer blir en öppnare process. Traditionellt sett har nyheter kommit ur mer eller mindre slutna nyhetsrum där journalister arbetat med stoff i avskildhet utan större direkt insyn eller påverkan från omvärlden. Olika medier har haft olika berättartekniker (ljud, text, bild, rörlig bild) och det har varit tydligt var någonstans ett medium har börjat och slutat. Med andra ord har nyheterna på olika sätt varit slutna och presenterats som färdiga produkter. På nätet är situationen annorlunda. Olika faktorer bidrar här till att göra nyheter till mer av en öppen process, det gäller både hur nyheter faktiskt ser ut på nätet men också vilka ideal som är, åtminstone retoriskt, kopplade till nyhetsjournalistiken.

Ett illustrerande exempel på produktionen av nätnyheter både blir mer öppen och en pågående process är att användarna och användargenererat innehåll blir allt mer integrerade delar av nätnyheter. Därmed är inte nyhetsproduktionen längre begränsad till professionella journalister, även om dessa givetvis har en högst påtaglig närvaro på nätet. På så sätt har det redaktionella arbetet bitvis öppnats upp för medieexterna aktörer. Användarnas bidrag till nyhetsjournalistiken medverkar också till att nätnyheter istället för att presenteras som färdiga produkter är ständigt pågående processer. Initialt kan en nyhet bestå av ett par meningar och en efterlysning av material från läsare. Vartefter tiden går och användarna börjar bidra med texter, bilder och åsikter växer nyheten i omfång. Den blir därmed en realtidprocess där såväl professionella som ickeprofessionella innehållsproducenter är inblandade.

Bokens disposition

Bokens första del går igenom nätjournalistikens byggstenar – vad som är kännetecknar ”nät” respektive ”journalistik”. Här behandlas med andra ord några av den digitala teknologins särdrag och vilka möjliga konsekvenser detta kan få för den journalistik som bedrivs inom ramen för digitala medier. Här finns en genomgång av det som forskningen vanligtvis identifierar som nätnyheters karaktärsdrag; hyperlänkar och multimedia, interaktivitet och den kontinuerliga publiceringen. Bokens första del innehåller också en genomgång av det sanningsideal som traditionellt har präglat journalistiken och dess uppgift i samhället – att informera medborgare för att de skall kunna ta självständiga beslut.

Bokens andra del består av tre kapitel som alla granskar hur respektive karaktärsdrag de facto har utvecklats på nyhetssajterna över tid.

I denna del illustreras dels hur nyhetssajterna förverkligar användandet av multimedia, dels hur sajterna på olika sätt länkas ihop med andra delar av Internet. En konsekvens av detta innebär att gränser mellan tidigare separerade enheter suddas ut eller blir otydligare – olika fenomen konvergerar. I fallet med multimedia blir således gränsen mellan de traditionella nyhetsmedierna ”tidning” och ”tv” diffusa. Genom länkar kan nyhetssajterna associera till material som publiceras på ett ställe och gränsen mellan var ett nyhetsmedium slutar och ett annat börjar suddas ut.

I bokens andra del diskuteras hur användarna har påverkat mediernas roll och deras effekt på journalistiken. Här beskrivs hur användarnas roll har förändrats från att vara passiva konsumenter till att bli aktiva producenter som deltar i flera centrala journalistiska processer. I detta sammanhang tas också användarnas klickande på nyheter upp och hur sajternas fullständiga koll på trafikströmmar påverkar nyhetsvärderingen.

Bokens andra del tar även upp den kontinuerliga publiceringen och illustrerar att nätnyheter är en pågående process snarare än en färdig produkt. Denna aspekt av nätjournalistiken diskuteras dels utifrån internationell forskning om tänkbara kvalitetsbrister, dels utifrån nätjournalisters och användares syn på denna publiceringsform.

Bokens tredje och avslutande avsnitt handlar om vilka konsekvenser realiseringen av den digitala potentialen får för nätjournalistiken. Här diskuteras hur dessa faktorer tillsammans bidrar till att skapa en nyhetsjournalistik som bäst kan förstås som en i flera bemärkelser elastisk process snarare än en sluten produkt. Innehållet i denna journalistik är oförutsägbar och föränderlig, den kan länkas hit, dit och tillbaks igen, ibland tar den hjälp av utomstående, man vet aldrig i vilken form (ljud, grafik, text etc.) berättelsen kommer att presenteras. I denna del av boken besvaras också i viss utsträckning den kritik som brukar riktas mot att nätjournalistiken inte är vare sig särskilt ny eller speciell.

Här diskuteras vilken innebörd den elastiska journalistiken har för sedvanliga ideal och roller. Under flera år har det dividerats om den traditionella objektiviteten hotas eller kompletteras av en ny norm – transparens. Här görs en genomgång av begreppet transparens och visar även att vardagsjournalistiken till dags dato är långt ifrån att tillämpa transparens systematiskt. Här diskuteras också huruvida och i vilken utsträckning den journalistiska professionen är hotad i dagsläget. I detta sammanhang förs en diskussion om presumtiva konsekvenser för nätjournalistikens funktion som demokratiskt verktyg – att informera medborgare så att de kan ta självständiga beslut.

Boken avslutas med kapitel 8 där den framtida utvecklingen inom området prognostiseras. Här finns även förslag på hur svensk journalistik- och medie- och kommunikationsforskning kan gå vidare och bidra med kunskap till ett fenomen som berör miljoner svenskar varje dag men där forskningen i princip varit frånvarande.

Boken bygger dels på en omfattande litteraturgenomgång av ledande internationell och svensk medieforskning, dels på författarens egna omfattande longitudinella empiriska studier av nätnyheters innehåll insamlande från 2005 till 2010. Materialet har samlats in under en vecka varje vår på Aftonbladet.se, Dn.se, Expressen.se och Svd.se och omfattar ungefär 5 300 nyheter. I underlaget finns även intervjuer med verksamma journalister i arbetsledande befattning på dessa sajter.

Slutligen, det finns många olika faktorer som påverkar hur nyheter producerar, när de produceras, av och för vilka de produceras, vilka nyheter som produceras och varför de produceras. Denna bok tar sin analytiska utgångspunkt i och avgränsar sig till att studera hur den tekniska potentialen har realiserats och hur detta påverkar nyhetsjournalistikens teori och praktik. Den läsare som är intresserad av ytterligare sociala, ekonomiska, kulturella och politiska förklaringsmodeller hänvisas till annan litteratur, en litteratur som dessutom nogsamt brukar undvika teknologi som vare sig beroende eller oberoende variabel (Manovich, 2001; Meyrowitz, 1985; Thompson, 1995). Att det är ett samspel mellan olika faktorer är självklart, vilket framgår i bokens beskrivning av den evolution som nätnyheter fortfarande genomgår. Vore det så enkelt att teknologin bestämde skulle det vara frågan om en redan inträffad revolution och om teknologin vore betydelselös skulle de förändringar vi ser idag inte ske.

Schabloner när det smäller

Posted in Uncategorized by John Ahlmark on 18 januari 2010

Några felaktiga uttryck återkommer ständigt i massmedierna. Deras schablonkraft gör att stressade reporterfingrar tycks skriva dem automatiskt, framför allt när händelsen som ska skildras är dramatisk – inte minst när någon använt vapen. 

Om någon skjuts ihjäl, utan att duellens ridderlighet tycks ha förelegat, beskrivs offret som ”avrättat”. Vad är det för fel på mord? Har det ordet fått plats som ständigt prefix istället? En vecka läste jag löp om både en ”mördarbuss” och en ”mördarost”.  Varken bussen, som framförts vårdslöst och kört över folk, eller osten, som innehöll någon trist bakterie, hade förstås med mord att skaffa. Kan vi inte få behålla ”avrätta” till de tillfällen då stater tar folk av daga inom sin rättsskipning?

Allt kraftigare än en luftpistol tycks betraktas som ”grovkalibrigt”. Varför måste detta ord ständigt vara med? Och om det måste det, kan vi väl börja använda det för att beteckna stora vapen, som kanoner och liknande. Nästan allt man kan hålla i händerna, såsom pistoler, gevär och kulsprutor, är per definition finkalibriga, även om reportern tycker att detta är en trist omständighet. Skriv en mening till om blodet på gatan istället, är det inte nästan ljusrött?

En sista näsvishet – ”som en krigsskådeplats!” En hel del journalister har sannolikt befunnit sig i krigsskådeplatser. Eller har de verkligen det? Är det för att de suttit på flygplatser och  hotellrum och rapporterat som de tror att en större trafikolycka eller brand påminner om vad som händer i krig? Nästan ingenting påminner nämligen det minsta om hur ett slagfält ter sig, i form av materiell och mänsklig förstörelse.

Alla har vi säkert våra favoritbegrepp som vi retar oss på såsom felaktigt använda eller missvisande. Snälla, fyll på i kommentarsfältet om ni har några att dela med er av!

Kommentarer inaktiverade för Schabloner när det smäller

Färsk rapport om hur nätet används i Sverige

Posted in medieforskning, medieutveckling, sociala medier, Uncategorized by Torbjörn von Krogh on 21 december 2009

En rapport, skriven av medieforskaren Olle Findahl,  om hur internet används i Sverige 2009 har släppts av World Internet Institute i Gävle.

Ett citat ur sammanfattningen:

”Idag när de flesta svenskar har använt Internet i snart tio år har ställningen för de traditionella medierna inte förändrats nämnvärt. Den förändring som skett är att Internet successivt fått en ställning likvärdig med radio, TV och tidningar. Men Internet har inte ersatt de traditionella medierna utan snarare blivit ett allt viktigare komplement. Hos de unga betraktas Internet som den viktigaste informationskällan vid sidan av televisionen och dagstidningen.”

Kommentarer inaktiverade för Färsk rapport om hur nätet används i Sverige

Forskare vill förhandsgranska journalistiken

Posted in journalistik, källkritik, medieforskning, nyhetsvärdering, Uncategorized by Torbjörn von Krogh on 26 november 2009

Anna Larsson, prisad medicinreporter på Ekot och doktorand i medicinsk vetenskap på Karolinska Institutet, redovisade några resultat från pågående forskning på Karlstads universitets och Anderstiftelsens Journalistseminarium i veckan (hela programmet här).

Arbetet går ut på att undersöka vad vi (allmänheten) får veta om hälsa och medicin i nyhetsmedierna – och varför. Vilka strukturella faktorer påverkar medicinjournalistiken?

I upplägget ingår studier av betingelserna för journalister, forskare/experter och lobbyister. En studie angående journalisters uppfattningar är redan publicerad. Enligt Anna Larssons sammanfattning i Karlstad menar journalisterna att de största problemen handlar om brist på tid, medieutrymme och kunskap. Dessutom är det svårt att hitta oberoende och begripliga forskare att intervjua. Journalisters förslag till lösningar går ut på att utbilda redaktörerna (som bestämmer över tid och medieutrymme) mera och att skapa resurser på nätet med bakgrundsinformation.

Forskarstudien är inte publicerad ännu. Forskarna/experterna menar att problemen bland annat gäller rubriker, som kan sättas av personer som är ännu mindre insatta än reportrarna som intervjuat dem. Kunskapsnivån hos journalister är ofta alldeles för låg. Kommersiellt tänkande i medierna ger artiklar och inslag en sensationell inriktning. Forskarnas förslag till lösningar går ut på medieträning av forskare och att forskare/experter granskar artiklar och inslag före publicering.

En studie av pr-material med medicinsk anknytning som skickats till tre redaktioner under två veckor är under bearbetning. Universitet, myndigheter och patientorganisationer tillhör de flitigaste avsändarna.

Lobbyisterna blir skickligare och skickligare enligt Anna Larsson. Hennes slutsats var att utbildade och erfarna grindvakter på redaktionerna behövs mer än någonsin.

Kommentarer inaktiverade för Forskare vill förhandsgranska journalistiken

Utslitna ordlistan

Posted in journalistik, Uncategorized by Lars Ilshammar on 12 november 2009

 

Varje år publicerar språkrådet en lista på nya ord och fraser i svenska språket. Bland innovationer på 2008 års nyordslista fanns bl.a. bloggbävning, finanssmälta och kalsongbadare. Gott så. Ett språk behöver ständigt tillflöde av nyord för att hålla sig vitalt.

Men jag undrar om det inte har blivit dags att göra med orden som med bokhyllan när biblioteket börjar svämma över: en bok in, en annan bok ut. I samma takt som nya fräscha ord berikar språket så blir ju andra sönderexploaterade eller gamla och odugliga. Dags att fasa ut!

Ord som riskerar att bli utslitna och därför behöver pensioneras eller i alla fall ta igen sig en stund och behandlas med särskild varsamhet för att återfå självkänslan bör helt enkelt få sin egen lista – den utslitna ordlistan. Här är några heta kandidater till 2009 års upplaga:

  • Kaxig. Bör man förstås vara.
  • Attityd. Ska man ha om man vill vinna Idol.
  • Lyxig. Är även den sunkigaste krog som en politiker råkar besöka.
  • Unik. Gäller om samtliga bostäder till salu t.ex.
  • Högteknologisk. Brukar betyda ovanligt dyr.
  • Smart, klimatsmart. Allt annat är otänkbart i kunskapssamhället.
  • Entreprenörskap. Samhällets nya överideologi.

Och så har vi förstås hela det feta ordstimmet från platsannonsernas värld, det som gör en människa anställningsbar: förändringsbenägen, flexibel, kreativ, passionerad… Fyll gärna på utslitna ordlistan själv!

 

Elevernas syn på pressetiska övertramp – hela listan

Posted in journalistik, källkritik, medieetik, medieföretag, mediehistoria, medieutbildning, nyhetsvärdering, Uncategorized by Torbjörn von Krogh on 06 november 2009

Torsdag kväll (5/11) redovisade Fredrik Nejman och Mikael Bergling resultaten av en omröstning bland 130 elever på Poppius olika journalistutbildningar. Tolv exempel på pressetiskt omdiskuterade publiceringar rangordnades av eleverna med tre poäng till den i deras ögon värsta, två poäng till den näst värsta och ett poäng till den tredje värsta. Exemplen var hämtade ur materialet till en färsk bok om Allmänhetens pressombudsman (som skrivits av Fredrik Nejman, Mikael Bergling och undertecknad).

Branschtidningar som Resumé, Journalisten och Medievärlden har återgivit vilka publiceringar eleverna ogillade mest, men inte hela listan. Här följer den:

1. Expressens förstasida ”Döda, saknade, räddade” efter Estonias förlisning; 201 poäng

2. Arbetets publicering av namn och bild av en misstänkt 33-årig Palme-mördare; 163 poäng

3. Aftonbladets publicering av nazisthot mot Alexandra Pascalidou; 138 poäng

4. Harry Schein som förnekande sexturist på Expressens löpsedel; 76 poäng

5. Aftonbladets klassiska ”Greve sköt neger med jaktgevär”: 64 poäng

6. Expressens felaktiga påstående att Persbrandt lagts in akut på alkoholklinik; 31 poäng

7. Thorbjörn Fälldin utmålades som knarkare i Aftonbladet-satir: 29 poäng

8. Yrsa Stenius kallades ‘intellektuellt fnask’ m m i recension i Gefle Dagblad; 26 poäng

9. TT påstod att Pelle Svensson förfalskat brev från ‘bombmannen’; 25 poäng

10. Hänt Extra påstod att paret Efva A och Eva D väntade barn; 11 poäng

11. Se & Hör visade fejkade baddräktsbilder av kronprinsessan Victoria; 10 poäng

12. Östgöta Correspondenten publicerade en ljudfil på nätet där en omskriven person hotar tidningens reporter; 4 poäng.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, som bloggat om sitt besök på Poppius, fick recensera listan. Han ansåg att de värsta övertrampen är de som består i att producera falska nyheter, exempelvis bilder av Victoria och rykten om graviditet, och han var förvånad över att studenterna rankade dessa övertramp så lågt.

Misstagen som Expressen begått, exempelvis angående Persbrandt och Estonia, såg han inte som fejk utan som problem i produktionsprocessen som redaktionen sedermera lärt sig av. Uppsåtet måste räknas in när man diskuterar kontroversiella publiceringar. Och hans linje är att Expressens uppsåt är gott.

Kommentarer inaktiverade för Elevernas syn på pressetiska övertramp – hela listan

Vad gör en agnostiker på nätet, Sydsvenskan?

Posted in journalistik, medieföretag, medieutveckling, sociala medier, Uncategorized by Torbjörn von Krogh on 03 november 2009

Ord är viktiga. Det anser de flesta publicister. Och det anser med all säkerhet även Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström, litteraturvetare som disputerat på Kjell Espmarks poesi.

På måndagkvällen diskuterade Daniel Sandström papperstidningens framtid med nätvisionärerna Sofia Mirjamsdotter och Joakim Jardenberg. Det skedde på Malmö Högskola och debatten kunde följas på nätet.

Moderatorn Lars Mogensen är frekvent samtalsledare i P1:s Filosofiska rummet. Jag vet inte om det var sådana associationer som fick Daniel Sandström att komma ut som agnostiker. Han hänvisade till New York Times och bekände sig till samma lära; plattformsagnosticism.

Agnosticism kan ha flera betydelser, bland annat att man inte kan nå kunskap om tillvarons yttersta grunder. Vad menar Daniel Sandström med ordet i samband med förhållandet papperstidning-nätpublicering? Att Sydsvenskan inte kan veta vilken plattform som hör evigheten till?

Begreppet har kritiserats tidigare, bland annat när Arthur Sulzberger på New York Times använt det. Medieanalytikern Tom Rosenstiel menar exempelvis att NYT bör vara plattformsortodox i sina satsningar på nät respektive papper:

”Platform agnostic means that all the online companies are going to zoom past you, because they’re going to exploit that technology while you’re sitting there thinking, Well, we don’t care which platform we put it on. You need to exploit the technology of each platform. You need to be, in fact, not platform agnostic but platform orthodox.”

When the press fails – när medierna sviker

Posted in journalistik, källkritik, medieforskning, mediehistoria, mediekritik, nyhetsvärdering, Uncategorized by Torbjörn von Krogh on 29 oktober 2009

W Lance Bennett är höstens Bonnierfinansierade gästprofessor på JMK vid Stockholms universitet. På onsdagen höll han en allmän föreläsning med rubriken ’When the press fails’.

Bennett har en teori som går ut på att de dominerande breda nyhetsmedierna (åtminstone i USA) värderar nyheter i makttermer. När det finns olika åsikter inom regeringen eller kongressen, säg om skatter eller aborter, så kan medierna återge kritik mot regeringen och gräva fram mer underlag.

Men om ingen i maktens salonger vill framträda med opposition mot regeringens politik så dör kritiska granskningar i medierna snabbt bort; de placeras långt bak i tidningarna i stället för på förstasidan – om de alls publiceras.

Ett exempel är upptakten till kriget i Irak 2002-2003. Regeringen iscensatte (’a Hollywood production’ enligt Bennett) en kampanj som byggde på tro mer än på fakta. Den politiska oppositionen höll sig passiv och tyst – och medierna svek. FN:s skeptiska vapenkontrollörer räknades inte som tunga källor och regeringens propaganda förmedlades utan att ifrågasättas av medierna.

Bennett är konsekvent i sin kritik. På min fråga om han funnit perioder när medierna inte varit så beroende av maktens närhet svarade han att det bara gällt under två korta perioder: 1910-talets muckraking, som fick kraft av sociala reformrörelser, och 1970-talets efterdyningar av Watergate. Och Watergate blev möjligt enbart för att den hemliga källan Deep Throat satt så högt uppe maktpyramiden som FBI:s andreman.

W Lance Bennett har tillsammans med Regina Lawrence och Steven Livingston redovisat mätningar av mediernas rapportering om Irak i boken When the Press Fails: Political Power and the News Media from Iraq to Katrina, The University of Chicago Press, 2007.

Enligt författarna var bevakningen av orkanen Katrina undantaget som bekräftar regeln. Reportrarna var på hugget och ifrågasatte myndigheternas agerande. Orsaken enligt Bennett: PR-konsulterna togs på sängen, presidenten hade semester och presidentens ”hjärna” Karl Rove var inlagd på sjukhus…

Kommentarer inaktiverade för When the press fails – när medierna sviker

Medieskugga över fredsrörelsen

Posted in journalistik, mediekritik, nyhetsvärdering, Uncategorized by Torbjörn von Krogh on 29 oktober 2009

”Är det så att fred har kvinnligt kön och krig manligt?”

Fredsrörelsen har kvicknat till. Utbudet av konferenser, seminarier och manifestationer vittnar om att gräsrötterna – och delvis också etablissemanget – har börjat få nytt hopp om att det går att åstadkomma en kärnvapenfri värld.

Den här veckan når den stora världsfredsmarschen Sverige, närmare bestämt Stockholm och Norrköping. Den startade i Hiroshima den femte augusti i år med att en fackla tändes från den låga som ständigt brinner i Hiroshima Fredspark och förs nu runt jorden med ett antal krav, främst på global nedrustning.

Den 6-8 november hålls en stor konferens i Stockholm med kända experter från hela världen, i regi av sjutton organisationer förenade i Svenska nätverket för kärnvapennedrustning. Det är bara två exempel av många på ett pågående aktivt fredsarbete.

Att fredsrörelsen åter frodas tycks dock vara en nyhet som lever i medieskugga. Vill man veta vad som pågår får man vända sig till specialtidningar och fredsrörelsens webbsidor. Själv läser jag om utbudet hos Läkare mot kärnvapen och Kvinnor för fred som jag följt i många år, alltsedan jag började bevaka fredsrörelsen i Svenska Dagbladet i slutet av 70-talet. Det var förvisso inte okontroversiellt att skriva om fredsfrågor, än mindre om kärnraftsmotstånd i Svenskan för trettio år sen. Jag hade mina duster med redaktionsledningen.

Nu skulle det kanske inte längre vara lika känsligt som då att bedriva sådan journalistik men problemet är att intresset helt tycks saknas i medievärlden – utom då Obama får fredspris och det finns chans att få igång en riktig fight mellan kritiker och supporters. Freden är alltså intressant bara om det blir krig kring den – en del av den svart-vita medielogik som gärna reducerar världen till en stor fotbollsmatch mellan vinnare och förlorare.

Fredsrörelsen bärs upp av kvinnor, det är ingen nyhet. Och kvinnor i fredsrörelsen är sega. Många av de medelålders kämpar jag lärde känna när Kvinnor för fred bildades 1979 är fortfarande i farten, väl över 80 år gamla.

Är det så att fred har kvinnligt kön och krig manligt? Frågan låter i förstone lika svart-vit som den medielogik jag nyss gisslade. Men faktum är att det just är så stereotypa föreställningar som styr många av världens ledare, det menar Dr Carol Cohn i en mycket intressant studie (se fotnot) som hon med två medförfattare gjort för den oberoende kommission om massförstörelsevapen som Anna Lindh tog initiativ till och som leddes av Hans Blix. Han lämnade sitt betänkande till FN 2006.

Carol Cohn, jurist och ledare för ett forskningsinstitut i Boston, visar hur hela retoriken kring krig respektive fred är klart könsmärkt. Ett exempel. När Bush den äldre ännu övervägde om han skulle starta Gulfkriget 1990 frågade sig en ledande försvarsexpert: Does he have the stones for war? Stones= stenar= testiklar. Det vill säga har han manlig styrka och mod att leda landet i krig? Ett annat välbekant exempel från Bush den yngre: Vi ska bomba dem tillbaka till stenåldern.

Carol Cohn sammanfattar: Politisk manlighet kopplas ofta till beredskap att använda vapen och inleda militära handlingar. Diplomati, förhandling, ett erkännande av ömsesidigt beroende är däremot kulturellt nedvärderat som svagt och omanligt. Beroende, förtroende, kompromissvilja är i USA symboler för kvinnlighet och svaghet.

Detta skrevs under senaste Bush-regimen. Nu är det Obama som visar världen ett annat slags manlighet. Måtte han lyckas!

AMI LÖNNROTH

Fotnot 1: The Relevance of Gender for Eliminating Weapons of Mass Destruction by Carol Cohn with Felicity Hill and Sara Ruddick (Nr 38, The Weapons of Mass Destruction Commission).

Fotnot 2: Ami Lönnroths text publicerades i Corren 27 oktober 2009.

Kommentarer inaktiverade för Medieskugga över fredsrörelsen