mediestudier

Stor EU-studie om medieetik: Självsanering på nätet dröjer

6 juni, Sveriges nationaldag, var en vanlig arbetsdag i Bryssel. Men för medieforskaren professor Susanne Fengler från Dortmund och hennes 26 kollegor var det avslutningsseminarium  för  ett  stort forskningsprojekt om mediers etik och ansvarighet som EU har finansierat.

sf o mk

Professor Susanne Fengler tillsammans med kollegan professor Matthias Karmasin

I snart fyra år har gruppen (på deltid) drivit projektet Media Accountability and Transparency in Europe, MediaAcT. Studien omfattar förhållandena i 12 europeiska länder – Finland, Estland, Tyskland, Österrike, Schweiz, Nederländerna, Storbritannien, Frankrike, Spanien, Italien, Rumänien och Polen samt Tunisien och Jordanien.

Gruppen har producerat flera skrifter om förekomsten i dessa länder av traditionella metoder för hantering av etik och ansvar, exempelvis ombudsmän, pressnämnder (press councils – i Sverige Pressens opinionsnämnd), frivilliga etiska regler och lagstiftning. Men man har också lagt ner arbete på att försöka kartlägga i vilken mån det utvecklats nya ansvarssystem på nätet.

Den senaste delstudien gäller journalisternas inställning till etik och ansvar och det var denna som stod på programmet när forskare, politiker och mediefolk samlades på Nordrhein-Westfalens kontor i centrala Bryssel i går. (Dortmund är delstatens näst största stad.)

Är det dags att ersätta de traditionella formerna för institutionaliserat medieansvar och medieetik med nya nätbaserade som redaktionsbloggar, nätombudsmän och nätkritik? I en projektsammanfattning (som inte ligger på nätet när detta skrivs) skriver Susanne Fengler med flera:

”Aren’t participative models of media accountability a more promising and ‘healthy’ option than co-regulation models which foresee a greater role for the state?”

För att undersöka hur journalister ställer sig till ett ökat inflytande från medieanvändarna har gruppen intervjuat 1762 journalister i de fjorton länderna. Hela studien redovisas i en bok till hösten, men den sammanfattning som gavs på seminariet gav inte intryck av att ett skifte är på väg.

Dels var stödet för och tilltron till självsanering överhuvudtaget ganska låg, dels var intresset för användarnas synpunkter lågt. Ur sammanfattningen:

”Even though the future of quality journalism, at least, more than ever depends on a stable trust relationship with the audience, journalists seem to cling to their traditional gatekeeper role: they do not consider the impact of user comments – be they offline or online – on journalism as important. Less than half of the journalists across countries support the statement that journalists are concerned about audience criticism. (…) Even though journalism is a public service, the public is held in rather low esteem by journalists”.

Studien bekräftar  skillnader mellan södra och norra Europa i synen på media accountability, som är kända av forskningen sedan tidigare, och mellan yngre och äldre journalister. Den visar också att de journalister som haft kurser i medieetik under grundutbildning eller senare som fortbildning, har ett större intresse för frågorna än andra journalister.

Flera av talarna på seminariet, bland andra Internationella journalistförbundets förre ordförande Aidan White och Irlands biträdande pressombudsman Bernie Grogan, menade att många journalister är så illa ute till följd av mediernas nedskärningar att brödfrågorna får företräde framför moralen: Alla vill göra ett bra jobb – när de har ett jobb. Förankra etikarbetet hos cheferna i toppen för medieföretagen först och främst.

En annan talare  var Lettlands förra president Vaira Vike-Freiberga som kom i hetluften för några månader sedan för sina rekommendationer i en rapport om en harmonisering på EU-nivå av pressnämndernas arbete och resurser; häftigt kritiserad av de europeiska organisationerna för såväl tidningsutgivare som journalister. Hon förklarade att utgångspunkten för arbetet med att granska mediernas självsanering var en oro över att journalistiken på andra håll styrdes av maktfullkomliga politiker (läs Ungern, Ryssland och Berlusconis Italien). Men mediernas självständighet innebär inte att de inte ska kunna kritiseras:

– Det kan inte finnas någon grupp i samhället som är immun mot ansvar och öppenhet – inte heller medierna. De granskar och kritiserar andra, men bör också kunna vända sina skarpa redskap mot sig själva, sade Vaira Vike-Freiberga

I Vike-Freibergas rapport står medienämnderna i centrum, synpunkter från allmänheten välkomnas men åläggs inte någon stor tyngd. Nämnderna bör ha omfattande befogenheter enligt rapporten:

”Media councils should have real enforcement powers, such as the imposition of fines, orders for printed or broadcast apologies, or removal of journalistic status.”

Frågan om journalistisk status har vållat en särskild undran (även i Sverige), vad avses? Därför passade jag på att ställa den frågan till Vaira Vike-Freiberga. Hennes svar:

– I några länder som Italien och Ryssland krävs legitimation för att arbeta som journalist. De flesta länderna i Europa försöker inte definiera vem som är journalist. Vi försökte, men lyckades inte. Det vi skrev i rekommendationen ska inte ses som utkast till någon reglering. Vi förordar inte statlig kontroll.

tre profiler

Tre profiler på seminariet: fr v Ross Biggam, Association of Commercial TV in Europe, Aidan White, Ethical Journalism Network, och Scott Maier, University of Oregon

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Stor EU-studie om medieetik: Självsanering på nätet dröjer

Lars Ilshammar ny ordförande för Sim(o)

Posted in medieforskning, mediekritik, medieutbildning, Uncategorized by Torbjörn von Krogh on 12 maj 2011

Lars Ilshammar har valts till ordförande i Sim(o)s, Institutet för mediestudiers, styrelse efter Joachim Berner.

– Sim(o) befinner sig i stark utveckling med ökade satsningar både på egen utgivning och på samarbeten med andra aktörer. Samtidigt har behovet av kvalificerad mediekritik och – forskning snarare ökat än minskat under de drygt tio år som gått sedan starten. Därför känns det som en spännande utmaning att kliva på som styrelseordförande efter Joachim Berner just nu, säger Lars Ilshammar.

Lars Ilshammar är filosofie doktor och chef för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm. Han är samtidshistoriker, avhandlingen Offentlighetens nya rum: teknik och politik i Sverige 1969-1999 lades fram 2002 vid Örebro universitet. Dessförinnan var han bland annat chefredaktör för Örebro-Kuriren1988-1991. Lars Ilshammar skrev förra året en biografi över Hjalmar Branting och var medredaktör för Citizen Schein, boken om Harry Schein. Han är ledamot av styrelsen för Institutet för framtidsstudier och har suttit i Sim(o)s styrelse sedan 2009.

Nya styrelseledamöter

Nya ledamöter i Sim(o)s styrelse är Birgitta Stål och Anders Ahlberg.

Birgitta Stål är kommunikationskonsult och partner i den internationella konsultfirman Brunswick Group. Hon har varit informationsdirektör på Handelshögskolan i Stockholm, vd för Svenska Dagbladet Executive Club och vd för TV8.

Anders Ahlberg är publisher för Berling Press, det vill säga chefredaktör förKyrkans Tidning, Amos med flera tidningar, och vd för Berling Press AB. Han har tidigare varit chefredaktör för Medievärlden och Land Lantbruk samt huvudredaktör för VLT.

Nya rådsmedlemmar

Vid årsmötet i Sim(o)s råd invaldes även sex nya medlemmar i rådet.

Rafael Bermejo är grundare av och vd för YUMP (Young Urban Movement Project), en organisation som hjälper unga entreprenörer, företrädesvis från miljonprogramsområden.

Joachim Berner, tidigare ordförande i Sim(o), är bland annat nyutsedd ordförande för Riksteatern.

Eva Bonnier är förläggare på Bonniers, tidigare förlagschef, och ordförande i Förläggareföreningen.

Lisbeth Gustafsson, tidigare styrelseledamot i Sim(o), är biträdande förbundsrektor i Studieförbundet Bilda.

Ola Pettersson är chefekonom på LO.

Andreas Svenungsson är pr- och kommunikationschef på Google Norden.

Vid årsmötet omvaldes Lars Anell till rådets ordförande. Lars Anell är författare, ordförande i Vetenskapsrådet och har tidigare bland annat varit Sveriges ambassadör i Geneve och Bryssel.

Nästa Sim(o)-seminarium ordnas i samarbete med TU, Tidningsutgivarna,  den 8 juni kl 15-17: Vem betalar journalistiken?

Kommentarer inaktiverade för Lars Ilshammar ny ordförande för Sim(o)

Tio svenska miljoner till rysk undersökande journalistik

Posted in journalistik, medieutbildning, medieutveckling, pressfrihet by Torbjörn von Krogh on 20 augusti 2010

Sida har anslagit 9,8 miljoner kronor under tre år för att utbilda och coacha undersökande journalister i nordvästra Ryssland (med St Petersburg, Kaliningrad och Murmansk). Detta meddelas på Föreningen Grävande journalisters hemsida.

Pengarna går till svenska Medieinstituet Fojo och danska International Media Support som i sin tur samarbetar med svenska Grävande journalister och danska Foreningen undersökande journalister, FUJ. Projektet kallas Scoop Russia. Projektledare blir svenska Kajsa Norell och danske Henrik Kaufholz. Från svensk sida deltar även Elin Jönsson och Nuri Kino.

Henrik Kaufholz och FUJ drog för sju år sedan en liknande verksamhet i östra Europa med bidrag från danska biståndsorgan. Framgångsrik utbildning och coachning av konkreta grävprojekt inklusive juridisk rådgivning sker och har skett i Albanien, Makedonien, Kosovo, Montenegro, Serbien, Bosnien, Kroatien, Moldavien och Ukraina samt i Georgien, Azerbaijan och Armenien.

Kommentarer inaktiverade för Tio svenska miljoner till rysk undersökande journalistik

Påpassliga varningar i Svenska Dagbladet inför valrapporteringen

Posted in journalistik, källkritik, mediernas ansvarighet, medieutbildning by Torbjörn von Krogh on 09 augusti 2010

Tobias Brandel i SvD har skrivit en utmärkt genomgång av fallgroparna i rapporteringen av opinionsundersökningar inför valet. Felmarginaler, olika mätmetoder, spekulativa förklaringsförsök med mera gås pedagogiskt igenom.

Mycket bra repetitionskurs för läsarna – och för valreportrarna och redigerarna! Se även tidigare påminnelser i ämnet här på Sim(o)-bloggen.

Kommentarer inaktiverade för Påpassliga varningar i Svenska Dagbladet inför valrapporteringen

Södermanlands Nyheter satsar på papperstidningen

Posted in journalistik, medieföretag, medieutbildning, medieutveckling by Torbjörn von Krogh on 28 maj 2010

Det första man möts av på Södermanlands Nyheters sajt är egenannonsen ”Prenumeranter får mer” och en hänvisning till SN Plus. Men det är inte den enda markeringen av papperstidningens betydelse.

Redaktionen har under våren beslutat sig för att försöka utveckla upplevelsen läsarna får när de sätter sig med sin tidning. Man bad fyra medieproffs att granska innehållet under fyra veckor. Intrycken förmedlades till hela redaktionen under ett flera timmar långt rundabordssamtal.

Ulrika Ambjörn hade granskat formen, Roger Turesson bilderna och David Lagercrantz texterna. Samtalet leddes av Anders Ahlberg. Sedan följdes insatserna upp med utbildningsdagar för form, foto och skrivande. Utvecklingen som omfattade hela redaktionen stämdes av med kortare lunchmöten.

Chefredaktören Göran Carstorp beskriver hur han upplevt satsningen i ett mejl till mig:

”Den har framför allt gett oss ny energi internt och vitaliserat våra interna dialoger. Och sådant märks blixtsnabbt i tidningen. Det har också gett oss tillfällen att komma vidare i våra ambitioner att åstadkomma en mer agendasättande, framåtsyftande journalistik.”

Göran Carstorp ser resultat i tidningens redigering, i kopplingar mellan text och bild och i ett friare skrivsätt för reportrarna. Dessutom:

”Minst lika viktigt är att vi nu får ny kraft i våra ambitioner att göra läsarna delaktiga. Här arbetar vi både genom vår Facebooksida och vår nätupplaga, samt inte minst genom vår läsarpanel.”

På min fråga om han har något tips till andra som vill spänna kompetensbågen svarar han:

”Det var väldigt bra att involvera hela redaktionen i stort sett samtidigt, eftersom allt vi gör hänger ihop om det ska bli bra. Det gav en oerhörd skjuts i dialogen. Väldigt jobbiga veckor när seminarierna hölls, men det var värt det!”

Medieutbildarnas vd Thorbjörn Lindskog har under det senaste året sett hur medieföretagens utbildningsinvesteringar minskat i nedskärningarnas spår. Än är det för tidigt att säga om Södermanlands Nyheters satsning innebär en vändpunkt. Men han applåderar viljan att utveckla journalistiken såväl på nätet som i papperstidningen och påpekar att resultaten i Nyköping varit både snabba och tydliga.

Kommentarer inaktiverade för Södermanlands Nyheter satsar på papperstidningen

2 juni: Norska verktyg för redaktionell kvalitet diskuteras

Posted in journalistik, mediekritik, medieutbildning, medieutveckling, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 16 maj 2010

Den norska forskaren och utbildaren Ragnhild Olsen utvecklade tillsammans med några lokaltidningar en verktygslåda för att kunna mäta redaktionell kvalitet när hon arbetade på Institutt for Journalistikk, Norges motsvarighet till Medieinstitutet Fojo.

Verktygen inriktades på tidningarnas innehåll, på vilka källor de använde, på hur ämnena vinklades, på rättelser, på presentationsform, på tidningarnas ramar och resurser samt på läsarnas, medarbetarnas och källornas betyg. De presenteras i en utförlig rapport.

Sim(o) arrangerar 2 juni ett seminarium om journalistisk kvalitet. Ragnhild Olsen kommer, med stöd av norska ambassaden,  till Stockholm för att presentera och diskutera det norska projektet.

Anmäl ditt deltagande i seminariet senast 21 maj till info@mediestudier.se.


Kommentarer inaktiverade för 2 juni: Norska verktyg för redaktionell kvalitet diskuteras

Mer kunskap om opinionsmätningar behövs

Posted in journalistik, källkritik, mediekritik, mediernas ansvarighet, medieutbildning by Torbjörn von Krogh on 03 april 2010

Jesper Strömbäck, professor vid Mittuniversitetet, listade för en dryg vecka sedan på DN Debatt sju så kallade dödssynder  vad gäller mediernas redovisning av opinionsmätningar. Begreppet ‘dödssynd’ får väl närmast förklaras av medieforskarens eftergift för en förväntad medielogik; ordet återfinns också i den av  redaktören satta citatrubriken.

Bland synderna hittar vi bristfällig kunskap om vikten av att ha representativa urval. En enkät där vem som helst kan rösta på en redaktions webbplats säger noll och intet om den allmänna opinionen. Ändå skapar redaktionerna ‘nyheter’ av sådana enkäter.

Andra synder utgörs av spekulationer om förändringar som inte är förändringar eftersom de ligger inom undersökningens felmarginal och om utebliven redovisning av hur undersökningsfrågan är formulerad.

Jesper Strömbäcks viktiga påpekanden uppmärksammades av andra medier. Han deltog i en debatt i SR Studio Ett och ger på sin blogg exempel på kritik mot Aftonbladet och Expressen. Tidigare har han på liknande sätt kritiserat Sundsvalls Tidning för att publicera ovederhäftiga enkäter.

Jesper Strömbäck är inte ensam om att påpeka vikten av större kunskap om vederhäftiga opinionsmätningar, både bland medierna och bland medieanvändarna. Statsvetaren vid Göteborgs universitet Henrik Oscarsson har gjort en översikt av felmarginaler vid olika storlek på partier och populationer. Tidskriften Scoop har publicerat åtskilliga tips från Jan Strid på JMG vid Göteborgs universitet. Sim(o) har samlat relevanta länkar i sin verktygslåda.

Utmärkt alltihop. Och aktiviteterna bör intensifieras, inte mattas, detta valår.

Kommentarer inaktiverade för Mer kunskap om opinionsmätningar behövs

Nerikes Allehanda lovordar Örebros vise ledare … not!

Posted in journalistik, medieföretag, medieutbildning, pressfrihet by Torbjörn von Krogh on 07 mars 2010

Förstasidan i fredagens (5 mars) Nerikes Allehanda visade en bild av kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme (FP) i talarpose med rubriken ”Werme visar vägen – Folkmassorna hyllade Örebros högt aktade ledare”.

Ur texten på förstasidan: ”Den retoriskt ojämförlige Staffan Werme trollband som så många gånger förr sin månghövdade åskådarskara med visdomsord som for rakt in i hjärtat på alla som hade lyckan att vara närvarande.”

Och på sidan 3 berättade Markus Lutteman, ”officiell Werme-reporter på Nerikes Allehanda”, hur himlens stjärnor skänkte extra glans över Stortorget när den store ledaren talade. Ett torg ”som under den vise ledarens försorg har förvandlats till ett av de vackraste i världen”.

Bland de entusiastiska åhörarna fanns en äldre dag som broderat Staffan Wermes ansikte på en duk:

”- Den kostade mig mina sista besparingar, men jag vill så gärna visa min vördnad för vår gode ledare”, anförtrodde hon tidningens utsände.

Staffan Werme tvekade först att ställa upp på Markus Luttemans idé, men tyckte sedan att den fungerade som ett annorlunda grepp för att åskådliggöra tryckfrihetens betydelse. Texternas formuleringar är inga fria fantasier utan har inspirerats av autentiska texter och förhållanden i Nordkorea, Vietnam, Kina, Iran, Turkmenistan och Venezuela.

Staffan Werme skrev själv i en kolumn i fredagstidningen:

”När man läser dagens NA kan man nästan skratta åt de överdrivna artiklarna kring ‘den store ledaren’. Men skrattet fastnar i halsen när man inser att just sådana nyheter är de enda nyheter människor i vissa länder får se.”

Och NA:s chefredaktör Ulf Johansson påminde i sin kolumn om situationen i Eritrea där journalisten Dawit Isaak sitter fängslad sedan 2001. Nerikes Allehanda arrangerade under fredagen tillsammans med Tidningsutgivarna seminarier om yttrandefrihet för skolungdomar och för en intresserad allmänhet.

Kommentarer inaktiverade för Nerikes Allehanda lovordar Örebros vise ledare … not!

Smulor från medieträningens seminariebord

Posted in journalistik, mediekritik, medieutbildning, medieutveckling by Torbjörn von Krogh on 17 februari 2010

Jag ska inte recensera förra veckans samarrangemang mellan Sim(o) och Stockholms universitet/JMK på temat medieträning. Som stillasittande nygipsad moderator för seminariet är jag för jävig för att avge omdömen.

Men jag kan berätta att ett 40-tal personer var närvarande med varierande bakgrunder inom politik, forskning, diplomati, byråkrati,  journalistik, kommunikation, PR – och medieträning. Och väldigt få gick i pausen. Jag hade trott att intresset skulle ebba ut framåt 17.30 (vi började kl 15), men vi var inte klara förrän efter kl 18 tack vare en engagerad publik.

Några tips kan jag förmedla. Björn Häger visade ett antal videosnuttar från youtube på märkvärdiga möten mellan medier och politiker. Klippen finns samlade på Björn Hägers blogg. Missa inte Jeremy Paxman som under två minuter ställer samma fråga tolv gånger  till politikern Michael Howard, utan att få ett klart svar: Did you threaten to overrule him?

Jenny Lindahl Persson, vänsterpartiets informationschef, uppmanade alla att vara skeptiska när politiker och andra berättar anekdoter för att stödja sina argument, även Lars Ohly. En bakgrund till hennes linje finns i boken Medietränad, skriven av Jenny Lindahl Persson, Håkan Lind och Martin Borgs (Norstedts 2005).

På sidan 148 återges hur dåvarande statsministern Göran Persson beskrivit sin tvekan inför syltan på julbordet och Volvochefen Leif Johansson sina sömnlösa nätter inför försäljningen av Volvo till Ford:

”En stor fördel med anekdoterna är att de inte behöver vara sanna. Vem vet om Leif Johansson verkligen låg sömnlös den där natten? Eller om Persson verkligen har börjat känna motvilja för syltan? Ingen. Kanske allt är uppdiktat. Kanske är det egentligen en bekant eller en kollega som upplevt det Johansson och Persson berättar om. Det kan vi inte veta. Men vad vi vet är att anekdoten gör det abstrakta konkret, den fängslar medierna och får läsarna att förstå.”

Kristina Axén Olin ställde kritiska frågor om mediernas skilda sätt att skildra och granska kvinnor respektive män i ledande positioner. Underlag för vidare reflektioner i ämnet finns i Sigurd Allerns och Ester Pollacks senaste bok Skandalenes markedsplass (Fagbokforlaget 2009). Och Anna-Maria Havskogens prisade uppsats finns här.

Kommentarer inaktiverade för Smulor från medieträningens seminariebord

Är medieoro alltid av ondo?

Posted in journalistik, medieetik, mediekritik, mediernas ansvarighet, medieutbildning by David Finer on 20 januari 2010

Varannan distriktsläkare (52 procent) tycker inte att mediernas rapportering om sjukdomar, symtom, läkemedel, behandlingar och forskning påverkar deras kontakt och arbete med patienterna. Men var tredje (32 procent) tycker att rapporteringen försvårar, och var tionde (10 procent) att mediernas sjukdomsrapportering underlättar deras arbete, enligt en TNS SIFO-undersökning av 380 distriktsläkare oktober-december 2009.

Läkarna svarade online på frågor om vad olika medier betyder i deras arbete. De negativa läkarna hänvisade oftast till att mediernas rapportering ”oroar” patienterna. Två saker är anmärkningsvärda här: samstämmigheten i de negativa läkarnas formuleringar och ordval (”oro”) och synen på medierna.

Samstämmigheten först. De kan knappast ha påverkat varandra, men de är alla överens om att patienter just blir ”oroliga”, och att ”oroliga” patienter är av ondo. Visst, de kräver sannolikt mer tid (som många läkare inte har), eftersom läkaren måste motverka den (förmodat felaktiga) skrämmande information som patienterna fått via medierna. De kanske kräver nya läkemedel eller andra behandlingsmetoder, som de (men inte läkaren) hört talas om, eller har orealistiska förväntningar på dessa. Eller så är de tvärtom irrationellt rädda för omtalade biverkningar av den behandling som läkaren förordar.

Så till synen på medierna. Anna Bäsén, Expressens medicinreporter, intervjuades av Journalisten.se om resultaten och uttryckte som jag tycker förtjänstfullt synpunkten att läkarnas negativa syn på medier (i 32% av fallen, märk väl) var beklaglig och vittnade om en ålderdomlig syn på sin roll, på mediernas funktion och på värdet av pålästa och bemyndigade patienters engagemang i sin egen hälsa och hälsinformation.

Om detta kan man bara hålla med. Men frågorna kvarstår. Vad göra åt förtroendegapet mellan medicin och medier (enligt studien med undantag för fackpress som Läkartidningen)? Hur föra in läkarna i den moderna tidsåldern med välinformerade patienter? Hur få dem att omvärdera sin negativa syn på ”oro”? Hur få medierna att i föreliggande fall vara mer ansvarsfull i sin rapportering?

Det är upplagt både för  strategier för läkarna att ”hantera” den nya informationssituationen, som deras patienter redan lever med, och för forskning kring hur kommunikationen patient-läkare egentligen går till.  Hur spelar mediernas hälsoinformation in som en faktor i det samspelet i praktiken? Kan den möjligen oftare ses som en tillgång, även om den ”oroar”?

Kommentarer inaktiverade för Är medieoro alltid av ondo?