Dags för nystart

Nu har det gått några veckor sedan jag började som föreståndare på Institutet för mediestudier. I samband med bildandet av Stiftelsen för mediestudier, som ska kanalisera bidragen till institutets verksamhet, så samlade jag ihop några tankar kring vad som är Institutets roll i mediegranskningen och vad mediegranskning betyder i dagens medieklimat. Jag sa ungefär så här till de församlade:

I dag görs ju mediegranskning av olika aktörer och i olika tempo.
Institutet för mediestudier har ofta använt liknelsen att vi är mediegranskningens medeldistansare.
Låt oss testa den liknelsen lite:
Det nyaste – som på många sätt förändrat journalisters roll under mitt yrkesliv – är alla aktörerna på sociala medier som gjort mediegranskning till en folksport. Där hittar vi längdhopparna. Deras synpunkter är inte alltid grundade i annat än åsikt och känsla – men där finns många röster, många synpunkter. Massmediernas monopol i offentligheten är brutet – och det har demokratiserat debatten.

Sedan har vi sprintrarna – mediejournalisterna, sådana som jag i mitt andra liv – vi jobbar med journalistikens ganska korta tidsspann men med allmänhetens uppdrag att hålla koll på mediemakten för ögonen.

Sedan finns maratonlöparna: forskarna. Grundligt, men långsamt. Arbetet tar den tid det tar för att bli bra i en vedertagen process.

Och däremellan då medeldistanslöparen i form av Institutet för mediestudier.
Vi ser det som att vi har allmänhetens uppdrag att med forskningens stöd men inte alltid i traditionellt forskartempo granska medier.
Vi har ju i dag fått förnyad grund från en rad stora samhällsintressen: idrottsrörelse, facken, företagen, kyrkan. Men, med avsikt: inte medieföretag.
För mig personligen känns det här som en bekväm roll: syftet sammanfaller så tydligt mellan den publicservicejournalistik jag gör halva veckan och den verksamhet jag nu ska driva i Institutet. Vi tar medborgarnas perspektiv och använder forskarnas metoder för att få kvalificerade svar. Vi både ställer egna frågor som forskning får besvara och väljer ut ur vårt perspektiv relevant forskning som vi populariserar och för ut.

Mediegranskningen i dag:
Förr var uppgiften för mediegranskare självklart att granska medierna som offentlighetens dominerande makthavare. Inom offentligheten hade medier, ur alla praktiska synpunkter, makten. I dag ser det annorlunda ut. Digitaliseringen ligger bakom, på två sätt: elektronisk publicering och sociala medier gör att andra kan ta plats i offentligheten, utan traditionella mediers medverkan. Och digitaliseringen har skakat grundvalarna för mediers ekonomi
Men det gör att den som vill värna om journalistikens mest grundläggande funktion i demokratin måste hålla ögonen både på hur medier sköter sig OCH på hur mediernas resurser utvecklas. Finns inga journalister kvar, på en ort, inom ett ämnesområde, är frågan om journalistisk kvalitet och mediers etiska ansvar överflödig.
Detta förändrar för mig hur mediegranskning ska bedrivas – och det påverkar hur vi i Institutet för Mediestudier ska prioritera framöver.
För tio år sedan hade jag förespråkat att hålla mycket resurser fria för granskning av mediers innehållsliga och etiska val. I dag är detta fortsatt viktigt men att följa hur mediers resurser till samhällsjournalistik utvecklas är kanske ännu viktigare. Någon måste följa hur medier tvingas dra sig tillbaka från områden (geografiska och innehållsliga) som man tidigare bevakat och bevaka om uttunnade resurser leder till omprioriteringar t ex från granskning till spegling, från fördjupat till ytligt.
Och om det ger mer slarv och mer oetiska genvägar till hårtslående historier.

Aktiviteter framöver:
Vi planerar ett Nyhetsbrev som för ut aktuell medieforskning till samhällsaktörer och mediebransch.
Vi fortsätter med skrifter och seminarier som identifierar problem i hur medier fungerar och sätter ljuset på dem – med forskningsstöd men ofta med journalistisk presentation.
Och så en Årsbok som med vår egen och andras forskning som stöd ska bli en årlig värdemätare av hur bra journalistiken fungerar. Här finns vita fläckar: vi vet nästan allt om vilka medier som konsumeras och vi vet hur mediernas ekonomi fungerar. Men vi vet mindre om innehållet, om resurserna och om resultatet. Det vill vi ta reda på. Grundfrågan är hela tiden: Hur bra fyller medier sin grundläggande samhällsuppgift – att vara den fjärde statsmakten som genomlyser de andra tre? (Eller om vi ska vara mer traditionellt svenska: den tredje som granskar de andra två?)

Lasse Truedson, föreståndare för Institutet för mediestudier

Annons