mediestudier

Sim(o) och #journalistrollen – en bok, ett seminarium, en utveckling

Posted in journalistik, medieforskning, mediehistoria, medieutveckling, nyhetsvärdering, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 27 oktober 2011

För nio månader sedan ordnade Sim(o) och JMK ett seminarium om medieutvecklingens konsekvenser för journalistrollen. Debatten blev intensiv, stundom hätsk, på seminariet och spreds sedan i twitterflöden och bloggposter över landet under våren.

Härom dagen var det dags igen. Efter att Institutet för mediestudier, Sim(o), dokumenterat delar av vårens strida debatter i en bok tillsammans med nyskrivna inlägg av de fem JMK-panelisterna samlades vi till ett nytt seminarium. Denna gång i TT-huset i samarbete med TT Kompetens. Ungefär hälften av deltagarna i salen var med även förra gången på JMK.

Vilken tänkares liknelse passar bäst för att beskriva sammankomsten, Herakleitos eller Marx?

Herakleitos tillskrivs yttrandet: ”Man kan inte två gånger stiga ner i samma flod. I samma vågor stiger vi och stiger vi inte; det är vi och det är inte vi.” Vattnet strömmar förbi och är ständigt nytt, men floden är densamma. Vi åldras och förändras, men är ändå vi. På seminariet var flera av frågeställningarna och skiljelinjerna de samma som i januari, men överlag hade fler nyanser tillkommit och missförstånd rätats ut; samma debatt men ändå inte. Mikael Zackrisson skriver utförligt om denna aspekt i ett inlägg på Sveriges Radios sajt för medieutveckling och mediedebatt Medieormen:

”Det går framåt. Det går åt rätt håll. Det är min bestående känsla efter måndagens samtal om journalistrollen arrangerad av Simo – institutet för mediestudier – med bland andra Ekots Malin Crona i panelen. De fyra journalisterna i panelen, förutom Crona även min forna kollega, Fredrik Strömberg, creative director på Bonnier Tidskrifter, författaren och föreläsarenAnders Mildner, och Helena Giertta, chefredaktör för Journalistförbundets tidning Journalisten, var faktiskt rasande överens om rätt mycket.”
 

Och Mikael Zackrisson sammanfattar i avslutningen sin egen inställning på ett sympatiskt sätt:

”Lärdomen jag tycker man kan dra hittills av debatten om journalistrollen är att vi har mycket kvar att lära, om hur samtalet på internet fungerar och hur journalistiken fungerar på internet. Och att lösningarna sällan är så enkla som vissa vid första anblicken ger sken av, utan att det handlar mycket om nyanser, detaljer och att jobba fram ett nytt sätt att förhålla sig till och ha en relation med läsarna. Den resan har bara börjat, tror jag.”
 

Karl Marx skrev i Louis Bonapartes 18:e Brumaire att stora händelser förekommer två gånger; ”den ena gången som tragedi, den andra gången som fars”. Nu är det kanske att ta i att kalla seminarierna om journalistrollen för stora händelser, men själva rörelsen kan skönjas. Robert Rosén, före detta chefredaktör på Gefle Dagblad, skrev efter det första seminariet att det var dystert att lyssna på institutionernas företrädare när de levererade ”mossiga” argument om att det var bättre förr och med ”skygglappar” på. Dessutom var det ”symboliskt” att modern teknik på JMK inte fungerade. Alltså en smått tragisk touch. Och lätt farsartat blev det nio månader senare när teknikproblemen återuppstod i ny tappning i Telenors hörsal, som Robert Rosén beskriver i ett färskt inlägg på sin blogg.

Både Zackrisson och Rosén kritiserar JMK-gästprofessorn Sigurd Allerns insatser på det senaste seminariet. Mikael Zackrisson skriver: ”Den enda som stack ut var forskaren, professor Sigurd Allern, men hans ifrågasättande utgick mestadels från perspektivet vad som är vetenskapligt fastslaget.”  Detta är ingen stark utgångspunkt för kritik enligt min mening. Sigurd Allerns roll i panelen var just att bidra med vetenskapliga rön och påpeka skillnader mellan belagd forskning och mera allmänna resonemang. Den framtidsinriktade delen av Anders Mildners essä, som Sigurd Allern riktade kritik emot, är inte vetenskapligt belagd; så långt är jag med. Det är en resonerande essä som hämtar näring ur historiska studier och som stimulerar till debatt; det är överhuvud taget svårt att genomföra belagd forskning om framtiden…Och även professorer väljer ibland vilken forskning de vill hänvisa till när de diskuterar framtiden.

Ett exempel: Sigurd Allern hänvisar i sitt bidrag i boken #journalistroll till en bok av den norske medieforskaren Martin Eide när han vill styrka att journalistiken, trots förändringar av tekniken, som institution står fortsatt stark i och med sin historiska och normativa förankring. En institution med ett samhällsuppdrag; journalistik som public service. Men i samma bok skriver Eide några sidor senare:

Hele ideen om en samfunnskontrakt baserer seg på at journalistikken levererer samfunnsnyttige tjenester, at journalistikken har et samfunnsoppdrag. Til gjengeld gir samfunnet journalistikken visse privilegier, enten det er snakk om særskilt lovbeskyttelse eller økonomiske subsidier av ulike slag.
 
Denne kontrakten er under press. Den utfordres i en tid da journalistikkens publikum har fått nye verktøy mellom hendene, og det er lettere enn noen gang å publisere stoff selv. Folk ”tidligere kjent som publikum” kan utfordre journalistikken. I denne situasjonen er ikke ideen om et samfunnsoppdrag moden for mediehistoriens skraphaug. Men den må oppdateres og refortolkes.
 

Detta stycke väljer Sigurd Allern att inte citera eller referera. Eide säger att samhällsuppdraget inte är moget för historiens skräphög, men att det måste uppdateras och omtolkas. Jämför det med Anders Mildners besläktade credo i den första essän: Journalistikens ideologi med rötter i 1800-talet är i kris: ”Journalistikens största uppgift blir därför att omformulera sitt eget uppdrag och återuppfinna den egna rollen.” Sigurd Allern kritiserar den ena uppfattningen hårt men nämner inte den andra. Även disputerade forskare väljer nog ibland argument utifrån värderingar snarare än forskning i polemiska situationer. Och debatten mår bra av att klargöra distinktionerna mellan allmänna resonemang och belagda forskningsresultat för alla inblandade.

Som moderator för seminariet påminde jag om annan färsk forskning som är relevant för diskussionen om journalistrollen. Elin Gardeström disputerade för två veckor sedan i idéhistoria med avhandlingen ”Att fostra journalister. Journalistutbildningens formering i Sverige 1944-1970″. Man kan lyssna på en intervju med henne som Åke Pettersson gjort i Sveriges Radios Publicerat.

Elin Gardeström skildrar hur journalistutbildningen i Sverige dröjde, bland annat för att man inte kunde komma överens om vad en journalist är. Det var först med föreställningen om en allround-journalist som man kunde enas om lämplig utbildning. Kanske är en enhetlig uppfattning om vad en journalist är en 30-årig parentes, kanske leder medieutvecklingen på nytt till till en mer mångfacetterad bild av journalistrollen, funderar hon i radiointervjun. Just denna aspekt är väl inte belagd forskning, men likafullt ett intressant resonemang.

 
 

Picards råd till journalisterna: Ut på gatorna igen

Posted in journalistik, medieföretag, medieforskning, mediehistoria, medieutveckling, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 13 oktober 2011

Under torsdagen (13 oktober) ordnade Helsingfors universitet en öppen konferens med välkända medieforskare som Robert Picard och Michael Schudson från England och USA. Rubriken löd: The Future of Journalism and its Value for Democracy.

Robert Picard vid Reuters Institute i Oxford (som är aktuell med Sim(o)-boken Vem betalar journalistiken?) hävdade på konferensen att de pågående nedskärningarna i USA återför redaktionerna till nivåer som var vanliga före 1960. Mellan 1950 och 2000 ökade intäkterna med 300 procent i reala termer. Nyhetsföretagen tjänade oerhört mycket pengar, förde över vinster till sina ägare, byggde stora tidningshus och anställde många journalister. Under de senaste tio åren har intäkterna minskat med 47 procent och redaktionerna har skurits ned. Ändå ligger den genomsnittliga lönsamheten på 13 procent för nyhetsföretagen, jämfört med 4 procent för övriga näringslivet. Perioden 1950-2000 var onormal, nu är situationen mera normal igen. Det gick att åstadkomma kvalitetsjournalistik med 1950- och 1960-talens resurser och det går fortfarande göra kvalitetsjournalistik argumenterade Picard.

Michael Schudson vid Columbia University i New York invände att de senaste 40 åren innehållit väldigt mycket bra journalistik, men att kvaliteten var lägre tidigare. De nuvarande nedskärningarna får stora effekter. Fast å andra sidan innebär internet fördelar. Till exempel har faktasökningens ”industriella revolution” genomförts, ta bara begreppet search engine – sökmotor!

Jay Hamilton vid Duke University i North Carolina påpekade att samhällsnyheter aldrig burit sina egna kostnader. De har subventionerats av kungar, köpmän, regeringar och reklam. Om det finns ett intresse hos allmänheten att betala för sådana nyheter så handlar det om ”duty, diversion or drama”. Alltså pliktkänsla som medborgare, ett intresse för politik som sport eller spel, samt nyfikenhet på politikens krafter och skandaler.

Jag ställde en fråga om journalisters ökade intresse för och interaktivitet med medieanvändarna; kan networked journalism, samarbetet mellan journalister och användare, leda till konsekvenser för finansieringen?

Michael Schudson såg möjligheter för kvaliteten, snarare än för finansieringen, i ett sådant samarbete. Även sådant kräver resurser. Daya Thussy vid University of Westminster ansåg att frågan aktualiserade en annan finansieringsform: public service via statliga medel.

– För hundra år sedan gick journalisterna ut från redaktionerna och skaffade nyheter, sade Robert Picard. Sedan gick de tillbaka, skrev artiklar och tryckte tidningar. Därefter gick de ut och sålde dem till läsarna. Så kom en annan bekväm period med reklamintäkter, distansering och professionalisering. De dagarna är över. Journalisterna måste ut på gatorna igen…

Kommentarer inaktiverade för Picards råd till journalisterna: Ut på gatorna igen

Pristävling: Vem skriver vad i boken om journalistrollen?

Posted in journalistik, medieutveckling, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 12 oktober 2011

För fyra veckor sedan lade vi ut fyra citat ur den kommande boken #journalistroll här på bloggen. Vi undrade vem som skrivit vilket stycke. Bland förslagen till lösning fanns ingen som prickade mer än två rätt, vad vi kunnat se på facebook och twitter.

I morgon kommer boken att finnas klar för gratis nedladdning, eller för beställning i tryckt version, på http://mediestudier.bokorder.se Nu blir det alltså möjligt att direkt i boken avgöra vem som är författare till respektive stycke.

Du som först meddelar rätt svar till adressen info@mediestudier.se blir belönad med ett pris. Du får välja vilken bok du vill ha ur Sim(o)s utgivning. Lycka till!

 

Kommentarer inaktiverade för Pristävling: Vem skriver vad i boken om journalistrollen?