mediestudier

Populärvetenskapligt presspektakel, pervers performance

När astronauten Christer Fuglesang och andra företrädare för Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) inledde sitt ”självmordsförsök” i Almedalen kl 14 den 7 juli genom att ta en överdos homeopatika , befann jag mig på Vidarinstitutet i Järna, där jag arbetar deltid som medicinjournalist (när jag inte jobbar i samma egenskap på Stockholms läns landsting). Vidarinstitutet är ett fristående forskningsinstitut med viss koppling till Vidarkliniken, det antroposofiska sjukhuset i Järna (därmed har jag deklarerat mitt jäv i detta sammanhang).

Precis som många andra hade jag läst om planerna i morgontidningen och noterat den välregisserade mediekuppen med en obestridligt folkkär person mitt i rampljuset på den nationalscen som Gotlandsevenemanget utgör. Någon hade tänkt till där. Någon mediestrateg hade adlat en omdömeslös studentikos snilleblixt (”ööh, jag har en d-a schysst idé, vi tar en ”överdos” homeopatika och ringer media, så får dom där alternativa kvasitomtarna så dom tiger”) till en seriöst klingande klinisk prövning inför hela landet.

Fuglesangs och de andra VOF-arnas tilltag i Almedalen var tveksamt av många skäl. Här är några:

1. Missbrukad mediedramaturgi. Ett pressevenemang i form av en slags pervers populärvetenskaplig performance på bästa mediala produktionstid med en folkhjälte i huvudrollen (Fuglesang), som med dramatisk retorik (självmord, överdos) framställer sig som en förkämpe för rationalitet och folklig omsorg uppfyller flera kriterier på drömnyheten, helt enligt den medielogiska regelboken. Betraktad just som show kommer inslaget kanske att gå till historien som ett innovativt tillskott till den policyskapande (gatu)scenkonsten? Som medial (pseudo)nyhet behöver det dock varken vara sant, relevant eller intressant.

2. Oetisk trivialisering. Retoriken om ”självmordsförsök” och ”överdosering” trivialiserar suicidproblematiken på ett stötande och oetiskt sätt. Skulle försöket varit allvarligt menat, borde det ha föranlett förebyggande åtgärder från omgivningen. Att stillatigande åse hur någon försöker ta sitt liv är svårförenligt med lag och etik. Men nej, jag är inte heller dummare än att jag förstår – duh – att spektaklet knappast var seriöst menat. I stället handlade det förstås om en provokation, en intellektuellt ohederlig och vetenskapligt värdelös sådan.

3. Bristande vetenskaplighet. Vare sig homeopatika fungerar eller inte – den etablerade medicinen anser det inte, men det finns forskare liksom en utbredd användning som antyder motsatsen – var den okontrollerade försöksdesignen med bl a tio försökspersoner och en tiofaldig ”överdosering” av ett visst medel inte ägnad att bevisa vare sig det ena eller andra.

4. Bristande representativitet. Återigen – vare sig homeopatika fungerar eller inte – säger försöket ingenting om ”alternativmedicinen”. Även om homeopatika förvisso fått oproportionerligt mycket uppmärksamhet av olika skäl, ingår det bara som en liten delmängd i denna svårhanterliga begreppsmässiga kategori ”alternativmedicin”, som består av hundratals olika typer av metoder och behandlingar med helt skilda grundvalar, tillämpningar och resultat.

5. Bristande nyfikenhet. Om belackare som VOF verkligen vore måna om folkhälsan och vetenskapen, skulle man vara mer förutsättningslöst nyfiken på varför så mycket av det som kallas alternativmedicin (där ett fäktande med begrepp som placeboeffekter, geschäft, o s v, bara beskriver delar – hur stora delar kan diskuteras – av fenomenet) är en angelägenhet för miljoner människor, för seriös forskning och för inte minst hälsoekonomerna. Verkligheten och människors väg till läkning är så mycket mer mångfacetterad än vad som går att omfatta med traditionella vetenskapliga metoder, därför är det på sin plats med större ödmjukhet. Och det är ytterligare ett argument för att vi behöver rätt att fritt välja våra medel för att hantera sjukdom och ohälsa.

6. Urartad diskussion. Hela området alternativmedicin, komplementärmedicin och integrativ medicin och vård vore värd en nationell satsning – kunskapsmässigt och ekonomiskt – även i vårt land, såsom skett på många andra håll, ett intresse i folkhälsans namn. Ett seriöst sökande på ett för människor bokstavligen livsviktigt område är oförenligt med ohederlighet och illasinnat pajaseri à la Kiviks marknad. Det är ett betydande etiskt och moraliskt dilemma och ett stort ansvar för alla inblandade att diskussionen i vårt land urartat på detta sätt.

Advertisements

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Holger Wendt said, on 11 juli 2011 at 15:35

    Det som räknas idag till alternativmedicin betalas framförallt privat utan skattesubventioner. Tvärtom kommer momsen staten till del och bidrar till att finansiera skolmedicinen. Under en paneldebatt i Visby den 6/7 i år sade två läkare att 70% av den vård som ges i sjukvården i Sverige idag icke är evidensbaserad. Så kanske det skulle vara bra att som skattebetalare kräva att få hyfs på den vanliga vården först?

  2. David Finer said, on 11 juli 2011 at 14:51

    Hej Bror

    Tack för ditt mejl. Jag vill bara inledningsvis upprepa att jag lämnar öppet i vilken mån som homeopatiska läkemedel fungerar och i så fall hur, även om t ex VoF i sitt svar i SvD anser den frågan avgjord. En poäng i mitt inlägg var just att man inte kan eller ska dra all alternativmedicin över en kam, som Fuglesang gjorde.

    Som svar på din fråga: Ja, jag tror att etablerad medicin förbiser behandlingsmodeller och metoder som är svårförenliga med dess vetenskapssyn. Men jag tror inte att de förklararingar du anger (konspiration, mutor) förklarar annat än en bråkdel av motståndet. Orsakerna till detta motstånd är många och varierar också beroende på vilken typ av alternativmedicin vi talar om.

    Inte heller ser jag mig som del av ett kollektiv, ett ”livets ord”, som kritiklöst skulle anamma denna alternativmedicin. Därför betackar jag mig också för att tilltalas som delar av ett sådant kollektiv (”om ni använt mina skattepengar….osv”). Jag uttalar mig som individ, och åsikterna om alternativmedicinen bland dess företrädare är säkert lika mångfacetterade som någonsin åsikterna om skolmedicin eller annan mer etablerad vetenskap bland dess anhängare. Att det finns inslag av tro och själavård i all hälso- och sjukvård är obestridligt, och jag anser inte att Vidarkliniken är mer av ett ”tempel” i det avseendet än Nya Karolinska Sjukhuset till exempel.

    Jag avstår från att möta ditt inlägg med de tonfall som du använder. Sakfrågorna skulle må bäst av en dialog grundad i en äkta vilja till förståelse, och jag hittar ingen direkt nyfikenhet eller öppenhet i dina rader. Du skriver att ”vi” har inget stöd bland allmänheten, men studier visar ett brett stöd, också i Sverige, se t ex Motzi Eklöfs referat i Läkartidningen, där hon bl a hänvisar till Stockholmsundersökningen år 2000.
    http://ltarkiv.lakartidningen.se/2001/temp/pda23758.pdf

    Jag klickade på ditt namn (eller snarare alias?) och kom då till FASS. Jag uppfattar det som en finurlig vägledning om var man kan hitta säkerställd information om läkemedel. Tack, jag använder ofta FASS i jobbet som medicinjournalist på http://www.janusinfo.se, men där finns förstås inte så mycket information om alternativmedicin (även om naturläkemedel som t ex johannesört finns med).

    Med förhoppningar om en mer konstruktiv dialog i framtiden slutar jag här.

  3. Bror Munchausen said, on 11 juli 2011 at 12:39

    Tror du på allvar att etablerad medicin har råkat förbise en effektiv behandlingsmetod. Är detta pga av konspiration och mutad sjukvård? Du kanske inte ser det själv, men ni som kollektiv framstår som foliehattar, någon slags livets ord inom hälsovården, även om ni inte avser det.

    Problemet ligger i att vi betalar skatt för något som de facto liknar pajaseri à la Kiviks marknad, och jag bryr mig faktiskt inte om du själv tror på det eller inte, det är helt upp till er själva. Men lika lite som jag tycker spågummor skall få stöd i sin roll som psykolog, är det i samhällets intresse att allokera avsedda pengar pengar till avsedda ändamål. Om ni ägnar er åt själavård, kanske ni kan söka kulturbidrag eller nått men att kalla saker för andra saker än vad det är, skapar lätt missförstånd bland människor som är i behov av adekvat vård.

    Om ni använt mina skattepengar till att bygga upp ett tempel för er tro, dvs Vidarkliniken, känner jag mig förnärmad och begär att ni betalar tillbaka till samhället det ni fått, för ni har inget allmänt stöd bland allmänheten.


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: