mediestudier

-Usel mediehantering! Hur vet vi det?

Posted in journalistik, medieetik, mediekritik by John Ahlmark on 09 maj 2011

Ni känner igen det:  Någon ansätts i medierna för påstådd tveksam vandel.  Vederbörande får ytterligare negativ belysning efter de inledande kommentarerna – då kommer avfärdandena av ”mediehanteringen” som brev på posten. Ofast är det journalister som intervjuar före detta journalister som numera är kommunikationskonsulter. Omdömena som levereras är ibland sakliga , ibland värre: Den som drabbats av drevet har gjort fel, sagt fel, uppträtt klumpigt eller gjort sig förtjänt av allehanda annan kritik. Oavsett vilket är den som avfärdar mediehanteringen mycket självsäker.

Jag känner mig alltid främmande inför dessa omdömen. Efter två decennier som kommunikatör hos olika typer av uppdrags- och arbetsgivare, vill jag lista skälen för min känsla:

1. Mediehanteringen är aldrig isolerad från all annan hantering man måste ägna sig åt under en kris. Förutom massmedierna och vad som kan vara lämpligt i förhållande till dem, finns juridiska risker och krav. Ibland handlar det om ett eventuellt förestående åtal, ibland är sekretessen styrande. Ofta måste man ta hänsyn till andra människor, inte minst sin familj. Man vill inte dra in andra i smeten, inte ens då det kanske kunde vara relevant ur någon snäv ”mediehantering”. Samma sak med värderade kunder eller leverantörer, alla vettiga företagare skyddar dem och tar hellre skiten själv.

2. Nästan alla människor, oavsett ämbete eller position, har saker de har anledning att inte vilja se offentliggjorda. Småsaker, som skulle bli stora om de avslöjades när det redan börjat blåsa. Eller större saker, som måste döljas – kosta vad det kosta vill. Man tar gärna några vändor som idiot i medierna för att behålla fokus på den ursprungliga stormen. Den situationen kan även fullt hedervärda människor hamna i.

3. Blott en pudel duger för medierna. Det är nog alldeles sant (jag minns att vi kallde det ”kölhalning” innan pudelbilden var lanserad: Tanken var att inte försöka simma upp till ytan, utan att låta sig villigt dras under skrovet och satsa på att inte ha drunknat när man väl kommer upp på andra sidan). Under min karriär har jag understundom fått förklara för någon person mitt i drevet att en pudel är vad som krävs. Men ibland har jag lagt till att det förstås måste vägas mot förnedringen; vissa föredrar då att veta att de handlat rimligt och hänsynsfullt under en kris och får utstå kritik som är orättvis. Som hellre lever med den bilden än att under någon timme agerar dörrmatta åt dem som fotograferat utanför deras bostad, intervjuat deras små barn eller tubbat poliser att läcka ur en förundersökning. Jag kan ibland respektera och glädjas åt det valet.

4. Framför allt – den som bedömer mediehanteringen vet sällan något om den faktiska situationen. Vad har massmediehanteringen bidragit till att INTE belysa? Vilka eländen har man sluppit? Vilka värden har man räddat? Vad kunde blivit mycket värre? Det kan man omöjligt veta när man tar del av massmedier, oavsett graden av hånfulla svarta rubriker.

Hur kom jag fram till denna bistra syn?  Kan man aldrig bedöma en krishantering? Jo, men först då man fått möjlighet att granska den, om möjligt. Som PR-konsult – för över tio år sedan – roade jag mig med att ta några väl valda nyhetsinslag i TV och sedan själv intervjua alla inblandade. Det krävde tid och några resor, men gav alltid helt andra inblickar än vad en rutinbedömning skulle ha givit. Jag vill rekommendera dagens kommunikationskonsulter att göra liknande investeringar, för det är utvecklande.

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. %&#! said, on 10 maj 2011 at 17:10

    Retorikkonsulter.

    herreminje!


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: