mediestudier

Hipstamania: tillbaks till framtiden

Posted in medieforskning, mediehistoria, medieutveckling by Lars Ilshammar on 23 april 2010
Hipstamatic - digital goes analog

Hipstamatic - digital goes analog

Du har säkert sätt bilderna på webben: skön akvarellkänsla, mjuka färger, lite oskärpa. Det är Hipstamatic, en app som gör att din moderna iPhone tar bilder som liknar gamla tiders Kodak Instamatic och andra billiga amatörkameror. Digital teknik används för att härma en förgången analog värld – en flashback till 1960-talet.

Hipstamatic är ett trendbrott. Hittills har utvecklingen gått mot fler pixlar, bättre upplösning, smartare processorer, allt i jakten på den perfekta bilden. I stort sett alla kameror som säljs idag är digitala. Nu handlar det plötsligt om att göra bra bilder sämre genom att efterlikna gamla tiders tekniskt undermåliga linser och filmer.

En gång var fotografiet en sorts målning, radion började som den trådlösa telegrafen,  och TV:n var en bildradio. Det hör till det evigt mänskliga att förstå nya medier i termer av gamla. Vi behöver handtag i verkligheten för att relatera det ännu så länge okända och kanske skrämmande till något som vi begriper. ”Remediation”, heter facktermen.

Med tiden händer förstås det omvända. När nymodigheterna har avmärkvärdigserats börjar vi prata om gamla medier i termer av de nya, som vi just lärt oss använda. ”Platt-TV”, ”fast telefoni” och ”papperstidning” är exempel på det. Nyheten har blivit norm, gammeltekniken en sorts undantag som måste förses med prefix.

Det intressanta med Hiptamatic är att den inte riktigt passar in i den här modellen. När vi gör om iPhonens nya digitalkamera till en gammal suddig Instamatic med tvivelaktig färgåtergivning så återvänder vi till det förflutna, och hela processen – tolkningen av vad en kamera är och gör – går baklänges.

Så vad är det som händer när den digitala kameran får analogkänsla? Varför vill vi göra bra bilder sämre? Vad är poängen med det? Klarar vi inte av det perfekta? Står Hipstamatic kanske för något som vi har förlorat i den digitala eran? Eller rör det sig bara om nostalgi? Eller är det egentligen samma sak?

Och kommer vi att få se fler exempel på hur gammal teknik återuppstår i digital skepnad – stenkakor, ångradio och svartvit TV kanske? Jag vet inte. Jag vet bara att Hipstamatic är en vansinnigt rolig app att leka med, och att bilderna får en sorts konstnärlig lyster som min dyra digitala Nikon inte kommer i närheten av.

Kan det möjligen vara så att Leonard Cohen har något att säga oss om Hipstamatic-trenden:

”Ring the bells that still can ring
Forget your perfect offering
There is a crack in everything
That’s how the light gets in.”

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Torbjörn von Krogh said, on 23 april 2010 at 16:38

    Lägg in en av dina sköna bilder också, varför inte Kungstornen eller Café Tabac?


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: