mediestudier

Haveri i ägarstiftelsen

Posted in medieföretag, mediekritik, Uncategorized by Lars Ilshammar on 12 mars 2010

Det var meningen att säkerhetsavståndet mellan public service och de politiska beslutsfattarna skulle öka. Därför flyttades makten att utse ordföranden i de tre public service-bolagen från regeringen till bolagens gemensamma ägarstiftelse den 1 januari i år.

Nu vet vi hur det gick. Efter den skarpa kritiken mot förre folkpartiledaren Lars Leijonborg som ny SR-ordförande får han nöja sig med samma post i Utbildningsradion. Istället föreslås en annan fp-märkt ex-politiker – Agneta Dreber – till ordförande i Sveriges Radios styrelse.

Dreber är tidigare VD för Livsmedelsföretagen, chef för Folkhälsoinstitutet samt borgarråd i Stockholm, då Stockholmspartist. Hon är kanske en bra person. Någon erfarenhet från medievärlden har hon dock inte samlat på sig under sin långa karriär.

Agneta Dreber istället för Lars Leijonborg är möjligen snäppet bättre. Men i principfrågan har ingenting förändrats. Ägarstiftelsen har bara tagit intryck av kritiken på ytan. Ordförandeposterna tillsätts fortfarande till gamla vänner och kollegor genom politisk kohandel vid hemliga möten i slutna rum.

En sådan hantering kan enbart glädja de upphöjda själva och public services svurna fiender, som nu får vatten på sin kvarn. SR, UR och SVT är verkligen statsmedier som styrs direkt och indirekt av politiker. I andra länder finns det ett ord för den typen av ömsesidigt gynnande. Det börjar på k och brukar låta väldigt obehagligt i svenska öron.

Många hade gärna sett en total avpolitisering av PR-bolagens styrelser i samband med årets bolagsstämmor. Istället blev det, paradoxalt nog, tvärtom. Ägarstiftelsen har därmed gjort ont värre. Det skapar knappast förtroende hos licensbetalarna, som ju förväntas betala kalaset.

I övrigt noterar jag i den nya SR-styrelsen: en projektledare från handikapprörelsen och en doktor i botanik (!). Säkert utmärka personer även de. Men liksom Dreber utan erfarenhet från den komplicerade verklighet som ett modernt medieföretag lever i. Hur tänker ägarstiftelsen? Tänker den alls, sedan de viktiga posterna har fördelats till politiska bröder och systrar?

Den bedrövliga hanteringen av styrelsefrågorna visar att stiftelsens ledamöter inte är vuxna sin uppgift. Men den är också ett bevis för att hela idén om en politiskt tillsatt ägarstiftelse för länge sedan har överlevt sig själv. Det måste nu bli en uppgift för nästa regering, oavsett färg, att ta intiativ till en genomgripande översyn av principerna för tillsättning av stiftelsens ledamöter.

Varför inte ett öppet nomineringsförfarande där kandidaterna får en chans att presentera sig själva för den allmänhet i vars tjänst public serviceföretagen ju säger sig arbeta?

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Carl-Gustav Lindén said, on 18 mars 2010 at 20:17

    Välkomna till Finland. Ny chef för Rundradion/Yleisradio (TV och radio) blir en direktör från Nokia, Lauri Kivinen, och flera år av förhandlingar om en ny finanseringsmodell i form av en medieavgift av dansk modell har runnit ut i sanden. En professionell styrelse kan man bara drömma om. Ville Niinistö (make till Maria Wetterstrand) slog häromdagen fast att ”Yleisradio är riksdagens radio”. Murdochs kampanj mot BBC har märkliga lokala varianter.

  2. Lars Ilshammar said, on 14 mars 2010 at 13:35

    Det som förr hette publik- och programforskning har kraftigt rustats ner i PR-företagen under de senaste 20 åren. I dag stödjer man sig mest på externa lyssnar-/tittarmätningar av det vanliga ytliga slaget. Någon djupare kunskapsambition tycks inte finns längre. Vilket förstås blir särskilt problematiskt när den tidigare skyddade verkstaden har blivit intensivt konkurrensutsatt och teknikens förändringstakt accelererar. Därför borde det vara extra viktigt med forskningskompetens från medieområdet i styrelsen. Det behöver förstås inte vara någon radio- och TV-forskare explicit. En allmänkompetent MKV-forskare, mediehistoriker, filmvetare etc. skulle också göra positiv skillnad. Att hitta lämpliga namn borde inte vara svårt, om viljan fanns. Man kunde också tänka sig att koppla något slags vetenskapligt råd till styrelsearbetet. Det skulle inte behöva bli lika problematiskt för radio- och TV-forskare .

    • Liselotte Englund said, on 16 mars 2010 at 16:04

      Ett bra sätt att styra en styrelse är ju att besätta den med ledamöter som inte kan branschen. Om man nu ska vara ”sån”. Å andra sidan är det självklart en poäng att ledamöterna har erfarenheter från andra verksamheter än radio-/medievärlden. Idel mediefolk i styrelsen vore absolut inte bra. Men som sagt – en och annan medieforskare och varför inte ett vetenskapligt råd .. som plan B i alla fall. Det tycker jag anstår ett public service-företag.

  3. Liselotte Englund said, on 14 mars 2010 at 0:20

    Medieforskare vore ett kunskapsmässigt gott tillskott i styrelserna … och här talar jag i egen sak😉 … men det innebär samtidigt ett oberoende-dilemma. Radio- och TV-forskare bör inte sitta i SR/SVT-styrelser (man kan ju inte vara beslutande i sina egna studieobjekt), men andra typer av medieforskarkompetenser borde vara tänkbara. Självklart viktigt med näringslivskompetens också.

  4. Lars Ilshammar said, on 12 mars 2010 at 18:48

    Jag tror att en kombination av de kategorier som du räknar upp skulle kunna innebära en kreativ styrelsemiljö. Plus någon eller några personer som har professionell erfarenhet av företagsledning utanför public service. Och medieforskningen får vi förstås inte glömma.

  5. Torbjörn von Krogh said, on 12 mars 2010 at 18:43

    Hur skulle en professionell styrelse kunna se ut? Har du några exempel på tänkbara kandidater? F d public service-höjdare som Christina Jutterström, Kerstin Brunnberg och Lisa Söderberg? Eller reflekterande skribenter som Göran Rosenberg, Arne Ruth och Maciej Zaremba. Eller nya medier-kännare som Joakim Jardenberg, Anders Mildner och Olle Lidbom? Eller …


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: