mediestudier

Efter Leijonborg-affären

Posted in medieföretag, pressfrihet, Uncategorized by Lars Ilshammar on 10 mars 2010

SR:s ägarstiftelse verkar ha droppat tanken på att göra Lars Leijonborg till ny radio-ordförande efter Ove Joansson. Bra så. Fast i själva verket hade stiftelsen nog inte så mycket val. Att framhärda om Leijonborg skulle ha varit ett politiskt attentat mot SR. Så har åtminstone många uppfattat saken. Den debatten hade ägarstiftelsen inte överlevt. Så självbevarelsedriften segrade.

Men frågan är om det räcker att dumpa Leijonborg. Debatten är redan igång, och ljuset har hamnat på stiftelsen, dess uppdrag och framför allt dess sammansättning. Att Leijonborgs namn över huvud taget kom upp som ett seriöst förslag är oroväckande omdömeslöst och borde leda till självrannsakan, kanske också till att stiftelsens mandat ses över.

Grundfrågan kan formuleras så här: varför ska den mäktiga och hemlighetsfulla ägarstiftelsen bestå av avsuttna riksdagspolitiker? Det kan bara uppfattas som att partierna i skön förening vill behålla någon form av politisk kontroll över public service, fast lite i smyg så att det inte syns för mycket. Vilket förstås i sin tur speglar ett tänkande som har blivit kvar på andra sidan millennieskiftet.

Ägarstiftelsens, och därmed public services, trovärdighet har satts ifråga av Leijonborgaffären. Det som skulle behövas nu är en reform som avpolitiserar stiftelsen och placerar den på armlängds avstånd från riksdagen. Ledamöterna ska givetvis tillsättas på kompetens, inte på partipolitiska meriter. Public Serviceföretagens uppdrag regleras ju redan i detalj i avtalet med staten. Det räcker.

Advertisements

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Lars Ilshammar said, on 10 mars 2010 at 10:49

    Ungefär så. Debatten om Leijonborg har visat att dagens modell är för föråldrad och dysfunktionell. Det är egentligen märkligt att den knappast har ifrågasatts tidigare.

  2. Torbjörn von Krogh said, on 10 mars 2010 at 10:44

    Menar du att regeringen skulle utse ledamöterna i ägarstiftelsen efter samma principer som när man utser styrelser för teatrar, museer och andra dylika institutioner som kräver omdöme och kunskap om respektive fält?


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: