mediestudier

Äntligen en databas om mediers ansvarighet

Posted in medieetik, medieforskning, mediernas ansvarighet by Torbjörn von Krogh on 28 januari 2010

Den franske medieforskaren Claude-Jean Bertrand (1934-2007) myntade termen Media Accountability Systems, MAS, som på svenska kan översättas med medieetiska ansvarssystem.

Bertrand samlade mängder med exempel på olika slags system eller metoder som syftade till att höja nyhetsmediernas kvalitet genom utbildning, forskning, granskning och kritik med mera.

Han led av cancer och när han märkte att krafterna avtog önskade han att hans livsverk skulle fortsätta att växa och att vara tillgängligt för intresserade.

Det har tagit några år, men nu finns äntligen hans verk samlat i en databas som administreras av University of Missouri. Roger Fidler har stor del i att projektet förverkligats. Avsikten är att samlingen ska kunna uppdateras av alla som är intresserade av mediernas ansvarighet och som vill bidra.

För svenskt vidkommande kan nämnas att Claude-Jean Bertrand medverkade i Medieetik i Europa (SNS 2007) och i Media Accountability Today…and Tomorrow (Nordicom 2008).

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Äntligen en databas om mediers ansvarighet

Spermieproduktion på villovägar

Posted in journalistik, källkritik, medieetik, mediekritik, mediernas ansvarighet by David Finer on 26 januari 2010

Kan spermier tänka och planera, känna smärta och lycka? Eller snarare: är det OK att låtsas som om de kan det i namn av spännande vetenskapskommunikation? Därför att vi ”för första gången” får följa med på spermiernas ”fantastiska resa”,  ”one of nature’s most spectacular stories” ? Med Hajen-musik och andra bombastiska effekter och med medverkan av otaliga statister.

Nej och åter nej. Men hur kan då Kunskapskanalen visa ”Spermiernas Kamp”, en föregivet ”dokumentär” TV-produktion från brittiska Channel 4 ( i samarbete med Wellcome Trust)? Hallå, Erik Fichtelius, vd för UR!

Tittarkommentarerna på programmets nätsida är entusiastiska. Filmsajter, däribland en svensk, rekommenderar den 50 minuter långa filmen. Själv tycker jag att satsningen mest förtjänar att ihågkommas som ett avskräckande exempel på vetenskapskommunikation som populariserat sig ner i avgrunden.

Här framstår de intervjuade fortplantningsexperterna som kreationister i sitt implicita stöd för en intelligent design bakom spermier som kämpar, fruktar, gläds och sörjer.  I programmet, som handlar om fortplantning och befruktning, får levande män och kvinnor föreställa några av de 250 miljoner spermierna i ett ejakulat, som springande, klättrande, kravlande, simmande trotsar olika hinder och slutligen simmar uppför äggledaren för att befrukta ägget.

Vi får bevittna deras dödskamp på vägen, och den religiöst färgade lyckan (bländande ljussken, sakral hissmusik) hos det fåtal som når fram.  Channel 4 kompletterar på sin sajt med ett spel, där man själv får agera spermie (i och för sig kul), imponerande vetenskapliga bakgrundsartiklar, ytterligare program om ofruktsamhet m m. Ingen tvekan om att det är en stor och påkostad satsning, synd på så rara ärter.

Ämnet ofruktsamhet är angeläget, och fortplantningens fysiologi förstås fascinerande. Det är ju i själva verket så självklart spännande att klåfingriga vetenskapsjournalister och forskare borde hålla sina vildaste fantasier i schack och betacka sig för att offra sin integritet på populismens altare.

Snabbt på nätet gynnar långt i boken?

Posted in journalistik, medieutveckling, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 22 januari 2010

Brittiske mediespanaren Charlie Beckett, föreståndare för mötesplatsen POLIS vid London School of Economics, konstaterade vid ett seminarium i Stockholm i höstas att korta och snabba nyheter på nätet uppenbarligen föder ett intresse för riktigt långa journalistiska format.Både hos journalister och hos läsare-lyssnare-tittare-användare. Dokumentärerna blir allt fler och uppmärksammas allt mer, såväl i film- som i bokform.

Ett exempel damp ner i dag i form av ett pressmeddelande från Föreningen Grävande journalister. Till årets upplaga av tävlingen Guldspaden har hela tolv bidrag skickats in i bokklassen.

Totalt har juryn tagit emot 139 bidrag i nio olika klasser. Varje bidrag måste bland annat innehålla en utförlig beskrivning av vilka arbetsmetoder som använts. Vinnarna utses vid grävkonferensen i Stockholm 19-21 mars.

Kommentarer inaktiverade för Snabbt på nätet gynnar långt i boken?

Är medieoro alltid av ondo?

Posted in journalistik, medieetik, mediekritik, mediernas ansvarighet, medieutbildning by David Finer on 20 januari 2010

Varannan distriktsläkare (52 procent) tycker inte att mediernas rapportering om sjukdomar, symtom, läkemedel, behandlingar och forskning påverkar deras kontakt och arbete med patienterna. Men var tredje (32 procent) tycker att rapporteringen försvårar, och var tionde (10 procent) att mediernas sjukdomsrapportering underlättar deras arbete, enligt en TNS SIFO-undersökning av 380 distriktsläkare oktober-december 2009.

Läkarna svarade online på frågor om vad olika medier betyder i deras arbete. De negativa läkarna hänvisade oftast till att mediernas rapportering ”oroar” patienterna. Två saker är anmärkningsvärda här: samstämmigheten i de negativa läkarnas formuleringar och ordval (”oro”) och synen på medierna.

Samstämmigheten först. De kan knappast ha påverkat varandra, men de är alla överens om att patienter just blir ”oroliga”, och att ”oroliga” patienter är av ondo. Visst, de kräver sannolikt mer tid (som många läkare inte har), eftersom läkaren måste motverka den (förmodat felaktiga) skrämmande information som patienterna fått via medierna. De kanske kräver nya läkemedel eller andra behandlingsmetoder, som de (men inte läkaren) hört talas om, eller har orealistiska förväntningar på dessa. Eller så är de tvärtom irrationellt rädda för omtalade biverkningar av den behandling som läkaren förordar.

Så till synen på medierna. Anna Bäsén, Expressens medicinreporter, intervjuades av Journalisten.se om resultaten och uttryckte som jag tycker förtjänstfullt synpunkten att läkarnas negativa syn på medier (i 32% av fallen, märk väl) var beklaglig och vittnade om en ålderdomlig syn på sin roll, på mediernas funktion och på värdet av pålästa och bemyndigade patienters engagemang i sin egen hälsa och hälsinformation.

Om detta kan man bara hålla med. Men frågorna kvarstår. Vad göra åt förtroendegapet mellan medicin och medier (enligt studien med undantag för fackpress som Läkartidningen)? Hur föra in läkarna i den moderna tidsåldern med välinformerade patienter? Hur få dem att omvärdera sin negativa syn på ”oro”? Hur få medierna att i föreliggande fall vara mer ansvarsfull i sin rapportering?

Det är upplagt både för  strategier för läkarna att ”hantera” den nya informationssituationen, som deras patienter redan lever med, och för forskning kring hur kommunikationen patient-läkare egentligen går till.  Hur spelar mediernas hälsoinformation in som en faktor i det samspelet i praktiken? Kan den möjligen oftare ses som en tillgång, även om den ”oroar”?

Kommentarer inaktiverade för Är medieoro alltid av ondo?

Kvällssamtal med PO Yrsa Stenius torsdag 4 februari

Posted in journalistik, medieetik, mediekritik, mediernas ansvarighet by Torbjörn von Krogh on 19 januari 2010

Nu kan vi meddela ett nytt datum för det uppskjutna samtalet med Allmänhetens pressombudsman Yrsa Stenius.

Diskussionen om aktuella medieetiska frågor kommer att äga rum torsdagen 4 februari kl 18-19.30 i Sim(os) lokal i Gamla stan i Stockholm.

Adressen är Norra Bennickebrinken 2. Sim(o)  ligger snett emot restaurang Gyldene Freden, uppför backen mot biblioteket. Skicka ett mejl till info@mediestudier.se och anmäl dig.

Välkommen!

Kommentarer inaktiverade för Kvällssamtal med PO Yrsa Stenius torsdag 4 februari

Quick Response fortsätter – i ny form

Posted in journalistik, källkritik, mediernas ansvarighet, medieutbildning, nyhetsvärdering by Torbjörn von Krogh on 19 januari 2010

Medievärlden rapporterar i dag att Quick Response, granskaren av mediernas skildringar av invandring, integration och främlingsfientlighet, övergår från att vara en del av Röda Korset till att bli en fristående organisation.

Nya Quick Response kommer att drivas av Charlotte Signahl, förbundsordförande för Röda Korsets Ungdomsförbund 2000-2003, Eva Maria Sköld och Arash Mokhtari. Arash Mokhtari, som tidigare varit projektledare för Quick Response på heltid, blev förra året pressekreterare på Röda Korset.

Sim(o) gav förra året ut en samling texter från Quick Response, ”Nyheter, makt, integration”.

Kommentarer inaktiverade för Quick Response fortsätter – i ny form

Pressbilden lever

Posted in mediehistoria, nyhetsvärdering by John Ahlmark on 19 januari 2010

.

Ibland kan pressbilder i den allra enklaste genren fånga något väsentligt. Förra veckan uppvaktade tre fackliga centralorganisationer arbetsmarknadsministern med krav rörande a-kassan. En medföljande fotograf tog en bild av sällskapet, som poserade. Den blev fantastisk. Men först – hur ser fackligt arbete ut i andra jämförbara länder?

På de flesta ställen är andelen anställda som är med i något fackförbund mycket lägre än i Sverige. De är dessutom med i olika fackförbund, vilka konkurrerar om själarna. Ofta har förbunden också rötter i revolutionära läror, eller åtminstone associerade efter en höger-vänsterskala, och det från centrala funktioner ända ned till lokal nivå.

Sådana omständigheter belönar knappast den fackföreningsledare som manar till ansvarstagande, långsiktighet, goda förhandlingar och resultat genom goda argument. Åtminstone inte om någon annan fackförening demonstrerar, bränner bildäck och talar från barrikaderna. Eftersom politikerna med lag reglerar större delen av arbetsmarknadens regleringar, är det lobbyismens språk som man använder, med den speciella maktdialekten. Så ser en lätt – ja, lätt! – förgrovad beskrivning av fackliga aktiviteter i många länder i vår omvärld.

I torsdags lämnade alltså de högsta svenska fackliga företrädarna en gemensam bunt med underskrifter från folk som tycker att ”taket” i a-kassan är för lågt. Tänk er hur en sådan situation sett ut på flertalet huvudstäder: staket, poliser, talkörer, signalhorn, fackliga ledare och politiker som alla ser ut som mästare på arga leken, medan vassa repliker byts formellt och kort, innan politikern (eller dennes företrädare) återgår till säker mark bakom decimetertjockt glas.

I Sverige funkar det annorlunda. Jag tror att flertalet fackmedlemmar gillar det. De som skrev under uppropet också. I sak tror jag att det dessutom funkar bättre att tilltala politiker i frågor man är oense om, utan att förtiga de många frågor där man delar värderingar och lösningar. Men sällan får detta förhållande en lika övertydlig blixtbelysning som i pressbilderna från i torsdags: Alla ler. Ministern verkar mysa. Uppropet påminner om en present, med röd rosett. Pressbilden lever, även i dess enklaste form!

Foto: Peter Rosén

Kommentarer inaktiverade för Pressbilden lever

Olle Stenholms minnespris till Niklas Orrenius, Sydsvenskan

Posted in journalistik, medieetik, mediernas ansvarighet, nyhetsvärdering by Torbjörn von Krogh on 19 januari 2010

Niklas Orrenius, politisk reporter på Sydsvenskan som bland annat specialbevakat Sverigedemokraterna, fick på måndagkvällen förre pressombudsmannen Olle Stenholms minnespris för etik och debatt. Olle Stenholms dotter Sara Stenholm, som delade ut priset, påminde om faderns bevakning av Ny demokrati på 1990-talet och såg paralleller mellan dem; båda hade ”sin journalistiska kompass extremt väl inställd”.

Prismotiveringen framhåller att Orrenius inte bara granskat ett politiskt parti, utan även synat sin egen bevakning och sina egna fördomar: ”För en tidig och stilsäker skildring av Sverigedemokraterna men också för ett ifrågasättande av den egna journalistrollen”.

I ett reportage i förrgår i Sydsvenskan skildrade Niklas Orrenius bloggfejden mellan Kalmars ledande Sverigedemokrat Thoralf Alfsson och Kalmar FF:s lagkapten Henrik Rydström. Han citerar ett blogginlägg där Rydström beskriver ett träningspass: ”

”Det var Zlatan (Bosnien), Smylie (Irland), Nouri (Turkiet), Abiola (Nigeria), Etrit (Kosovo), Åhlander och Eriksson (Norrland), undertecknad och så Thorbjörnsson från Kungälv och det var muslimer, kristna och ateister och det var underbar stämning, vi skrek, vi skrattade, det var glädje, det var hugg, det var respektfullt och sedan i träningen spelade vi match.”

Niklas Orrenius text fortsätter:

”Kalmar FF:s omklädningsrum har för Henrik Rydström blivit en bild av det goda, mångkulturella samhället.
– Vissa tycker att jag är en äppelkäck moralist. Jag förnekar inte att det gnisslar ibland när kulturer möts, men vad fan är alternativet?”

Uttrycket ”det gnisslar ibland när kulturer möts” användes flera gånger av Niklas Orrenius i den efterföljande debatten på Publicistklubben i Stockholm om bevakningen av Sverigedemokraterna. Nyhetsjournalister ska inte bekämpa eller hylla olika partier framhöll han. Nyhetsjournalister ska bevaka såväl gnissel som glans i möten mellan individer, grupper och kulturer.

Fler länkar till Niklas Orrenius texter finns på Publicistklubbens hemsida. Där finns också hela debatten om bevakningen av Sverigedemokraterna. Sydsvenskan har gjort en intervju med Niklas Orrenius.

Tidigare pristagare är Sydsvenskans förre chefredaktör Peter Melin (1948-2008)  och ‘bloggosfären’ efter FRA-debatten.

Kommentarer inaktiverade för Olle Stenholms minnespris till Niklas Orrenius, Sydsvenskan

Kvällssamtalet med Yrsa Stenius uppskjutet

Posted in medieetik, medieutbildning by Torbjörn von Krogh on 18 januari 2010

Tyvärr är kvällssamtalet med Allmänhetens pressombudsman Yrsa Stenius uppskjutet. Det kommer alltså inte att äga rum nu på onsdag 20 januari.

Vi återkommer med information om ett nytt datum inom kort.

Kommentarer inaktiverade för Kvällssamtalet med Yrsa Stenius uppskjutet

Schabloner när det smäller

Posted in Uncategorized by John Ahlmark on 18 januari 2010

Några felaktiga uttryck återkommer ständigt i massmedierna. Deras schablonkraft gör att stressade reporterfingrar tycks skriva dem automatiskt, framför allt när händelsen som ska skildras är dramatisk – inte minst när någon använt vapen. 

Om någon skjuts ihjäl, utan att duellens ridderlighet tycks ha förelegat, beskrivs offret som ”avrättat”. Vad är det för fel på mord? Har det ordet fått plats som ständigt prefix istället? En vecka läste jag löp om både en ”mördarbuss” och en ”mördarost”.  Varken bussen, som framförts vårdslöst och kört över folk, eller osten, som innehöll någon trist bakterie, hade förstås med mord att skaffa. Kan vi inte få behålla ”avrätta” till de tillfällen då stater tar folk av daga inom sin rättsskipning?

Allt kraftigare än en luftpistol tycks betraktas som ”grovkalibrigt”. Varför måste detta ord ständigt vara med? Och om det måste det, kan vi väl börja använda det för att beteckna stora vapen, som kanoner och liknande. Nästan allt man kan hålla i händerna, såsom pistoler, gevär och kulsprutor, är per definition finkalibriga, även om reportern tycker att detta är en trist omständighet. Skriv en mening till om blodet på gatan istället, är det inte nästan ljusrött?

En sista näsvishet – ”som en krigsskådeplats!” En hel del journalister har sannolikt befunnit sig i krigsskådeplatser. Eller har de verkligen det? Är det för att de suttit på flygplatser och  hotellrum och rapporterat som de tror att en större trafikolycka eller brand påminner om vad som händer i krig? Nästan ingenting påminner nämligen det minsta om hur ett slagfält ter sig, i form av materiell och mänsklig förstörelse.

Alla har vi säkert våra favoritbegrepp som vi retar oss på såsom felaktigt använda eller missvisande. Snälla, fyll på i kommentarsfältet om ni har några att dela med er av!

Kommentarer inaktiverade för Schabloner när det smäller