mediestudier

”Förorten”= bristen på normen och ”svenskhet”

Posted in journalistik, mediernas ansvarighet, nyhetsvärdering by Arash Mokhtari on 11 november 2009

Det kanske kan låta konstigt att sätta vapen i händerna på struliga tonårskillar, men i ett lyckat försök har ett jaktlag tagit sig an unga invandrare från förorten och förvandlat dem till ansvarsfulla och laglydiga jägare”.

Så påar nyhetsankaret Helena Berg ett inslag med rubriken ”Jakt hjälp för struliga tonårskillar” som sändes söndagen den 25 oktober.

Tittaren hamnar i skymningen i en av Sveriges ”förorten”, oklart vilken. Det är blått och stämningen som förmedlas är att här är det farligt. De unga killar som syns bär antingen luva eller har anonymiserats genom bildutsnittet – deras huvuden är avkapade.

”Ja, vi var ju tre trettonåringar som hängde mycket i centrum och ja, det fanns ju mycket droger och kriminalitet runt omkring oss och det var väldigt nära på att vi skulle dras in i det hela… Höll på med väldigt mycket bus”, säger den 13-åriga intervjupersonen, som står helt ensam och röker.

Reportern Ulf Mattmar fortsätter:

”Trettonåringarna brydde sig knappast om att det fanns milsvida skogar bara några kilometer bortom höghusen och tanken på att de själva en dag bege sig dit för att jaga rådjur hade varit mer än absurd. Men så blev det.”

Tittaren får se hur den 13-åriga intervjupersonen förflyttas från den blåa och farliga ”förorten” till den gröna, lugna och ickefarliga skogen där han sitter med ett gevär. Alltså: han är farlig när han röker en cigarett i ”förorten” men ofarlig när han sitter i skogen med ett gevär.

Lite senare i inslag fortsätter Ulf Mattmar:

”I Sverige kan jakt uppfattas som en ganska sluten värld, förbehållen svenskarna, men här i Botkyrkas skogar ser det annorlunda ut. Under de mossgröna kläderna hittar vi kurder, turkar, slovaker, assyrier, finnar, serber och så vidare. Och kanske var det därför det här jaktlaget vågade att ta sig an tre struliga tonåringar från Alby centrum.”

Inslaget fortsätter därefter med att jaktledaren säger:

”Och man ska inte döma ut en hund efter första släppet i skogen och du ska inte döma ut sådana här grabbar efter första gången du har träffat dem.”

Ulf Mattmar: ”Hur har de blivit då fem år senare?”

Jaktledaren: ”Ja… kan väl summera det på ett sätt: förbannat bra.”

Längre in i inslaget kommer reportern Ulf Mattmar tillbaka och konstaterar:

“Att jakt- och skogsliv kan vara ett bra sätt att få unga invandrare att lämna förorternas betongtorg var något också Jägarförbundet tänkte på när de bestämde sig för att bussa ut unga nyanlända tonåringar i skogen”.Förorten

Varför det skulle vara ett problem att ”unga invandrare” är i ”förorternas betongtorg” framgår inte.

Forskare har länge talat om hur mediefenomenet ”förorten” faller väl in i ”vi och dom”-tänkandet som präglar journalistik om grupper som på olika sätt bryter mot samhällets normer. Tanken är alltså att svensk journalistik drivs av en tanke om att alla (mest ”invandraren”) vill bort från ”förorten”, bort från ”dom” och in till innerstaden, eller åtminstone en ”finare” förort (i journalistik vanligtvis nämnd vid namn, exempelvis Bromma, och inte ”förort”).

Det här inslaget är för mig ett tydligt exempel på hur journalister bygger upp motsatsförhållande mellan ”förorten”/”invandraren” och ”naturen”/”svensken” och det är mer än uppenbart att ”förorten” egentligen är en omskrivning för ”avsaknaden av ”svenskhet””.

(Till höger en illustration ur Quick Response-boken Nyheter, makt, integration (2009) som visar orden som förknippas med ”förorten”. Det är obehagligt många ord som Rapport-inslaget lyckats pricka in.)

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Lasse Sandström said, on 13 november 2009 at 10:50

    Jag som är invandrare från Finland, har länge trott att en majoritet av de infödda svenska journalisterna saknar en gen för förståelsen av det mångkulturella samhället. Men det är nog värre än så, det är en fråga om miljö. De har inte fått den kunskap som krävs i skolan eller i sin journalistutbildning, och de har inte heller visat något intresse för att själva inhämta den. De fortsätter att utreda motsatsförhållanden mellan infödda svenskar och människor med invandrarbakgrund, som i TV-inslaget om invandrare och jakt (byt ut invandrare mot rödhåriga så förstår ni vad jag menar).
    De verkar inte begripa att det inte är invandrarna som ska integreras i det svenska samhället utan infödda svenskar som ska lära sig leva i det mångkulturella Sverige. I ett mångkulturellt land måste respekten för det annorlunda öka annars fungerar det inte. Man kan inte som utgångspunkt ha, uttalat eller outtalat, att det svenska samhället är överlägset andra samhällen Våra referensramar är inte mer giltiga än andras människors.

  2. […] This post was mentioned on Twitter by ArashMokhtari, ArashMokhtari. ArashMokhtari said: "Förorten"= bristen på nomen och "svenskhet": http://bit.ly/2esMkf […]

  3. Arash Mokhtari said, on 11 november 2009 at 12:55

    SVAR FRÅN ANJA HILDÉN, REDAKTIONSCHEF PÅ RAPPORT:

    Hej,
    jag tycker att det är bättre om Ulf svarar om han har tid, eftersom jag inte var inblandad i reportaget från början.

    Dock; motsatserna i det här fallet är ju dock inte förorten/invandrare och naturen/svensken utan strulig/inte strulig. Att det är högvis med folk med annan etnisk bakgrund i det här jaktlaget visar vi ju – det är inte förbehållet etniska svenskar att skjuta på saker. Att killen i inslaget mår bättre av att hamna i ett annat sällskap med vuxna (män) tycker jag att han säger bäst själv.

    Jag har själv ”invandrarbakgrund” som det heter, och är uppvuxen i Vårberg. Jag har svårt för svårt för ordet ”invandrare”, och det är en linje jag drivit i 23 år på det här företaget. Att ändra det kommer att ta ytterligare 20 år – minst. Det gäller också för det här inslaget. Men att lägga in allt detta som du gör tycker jag är att ta i för mycket åt det andra hållet. Jag tycker visst att det framgår varför det är bättre för killen att vara någon annanstans än där han tillbringade dom första åren av sin tonår, även om vi inte drar hans register i detalj. Att det är bättre att vara ”ansvarsfull och laglydig” innebär inte att vi tar avstånd från Alby eller dom som bor där.

    mvh

    Anja Hildén, t.f redaktionschef Rapport

  4. Arash Mokhtari said, on 11 november 2009 at 12:14

    SVAR FRÅN ULF MATTMAR:

    Hej, detta är bakgrunden.

    Jag hade en ide att skildra miljöer där jag föreställde mig att folk med invandrarbakgrund varit extremt ovanliga men nu börjat dyka upp, typ golfklubben, folkdanslaget, raggargänget – eller jaktlaget.
    När jag sökte på nätet hittade jag diskussionstrådar där det i upprörd ton diskuterades att invandrare hade börjat ta jägarexamen något som i flera hatiska inlägg tolkades som att kriminella ville få tillgång till vapenträning. Jag insåg att invandrare och jakt var kontroversiellt – och därmed intressant. Därav den kanske något tillspetsade påannonsen.
    Jag gestaltade sedan inslaget utifrån de intryck jag fick under research och inspelning. Att måla upp förorten på det sätt du hävdar är naturligtvis medvetet och anknyter till huvudpersonens berättelse: det var så han mindes den miljö han vistades i som trettonåring. Jag skildrar knappast huvudpersonen (eller förorten i sig) som farlig/ofarlig utan att han befann sig i ett potentiellt farligt sammanhang.
    Du kritiserar att jag säger att jakt kan vara en väg bort från förorten, en väg som jag antyder är önskvärd. Detta kan naturligtvis vara färgat av mina (och jaktfolkets fördomar) men mitt absoluta intryck av kontakten med ungdomarna var – att de uppskattade möjligheten att få komma in i en miljö de annars är synnerligen utestängda från.
    Om jag samtidigt antyder att detta är något önskvärt – att så att säga minska avsaknaden av svenskhet (för att använda dina ord) må detta vara hänt.

    Jag tycker sammanfattningsvis att inslaget ger en sann och rättvis bild av projektet. Att sedan ogilla själva idén bakom projektet står var och en fritt.

    mvh

    Ulf Mattmar
    reporter
    SVT, Rapport

    • Arash Mokhtari said, on 12 november 2009 at 12:04

      Hej och tack för era svar.

      Jag väljer att kommentera på era svar i ett inlägg.

      Om det är kontrasten strulig/inte strulig som inslaget handlar om, som Anja Hildén skriver, varför ta in en etnisk dimension i det hela? Varför tala om ”invandrare” och ”kurder, turkar, slovaker, assyrier, finnar, serber och så vidare.”? Även ”svenskar” kan väl vara struliga? Så som inslaget är producerat bygger hela idén på en schabloniserad bild av ”invandrare” (vilka det nu än är).

      Det är väldigt positivt att Anja Hildén problematiserar just begreppet invandrare, något som reportern Ulf Mattmar inte gör. I sitt svar här talar han både om människor med invandrarbakgrund och om invandrare (i inslaget används bara begreppet invandrare). Är begreppen verkligen utbytbara? Frågan är om alla i jaktlaget egentligen är invandrare i ordet rätta bemärkelse och inte i den luddiga bemärkelse som journalister använder sig av.

      Att det skulle vara en ”nyhet” att det finns jägare av andra ursprung än den svenska i Sverige talar väl troligtvis mer om era föreställningar om dagens Sverige än om hur landet faktiskt ser ut i dag. MEN, låt oss säga att det som ni talar om var själva nyheten, och det ni ville förmedla. Har ni skildrat det här laget som ett jaktlag, eller som ett ”invandrarjaktlag”?

      Jag uppskattar Ulf Mattmar inte hymlar med att inslaget handlade om så mycket mer än vad rubriken talar om. Men jag kan fortfarande inte förstå varför ”invandraren” ska bort från ”förorten”? (Ulf Mattmar skriver att det här är önskvärt)

      Det är en sak att säga att människor ska bort från kriminalitet, men att säga att ”invandrare”(ett begrepp som samhället och journalister applicerar på vissa människor och som därmed blir en identitet för vissa) ska bort från ”förorten” (ett område där även etniska svenskar bor och som här blir synonymt med kriminalitet) synliggör tragiskt nog hur ”vi”/etablissemanget/Rapport-redaktionen ser på ”dom”, ”invandrare”/”förorten”).

      Att minska avsaknaden av svenskhet som Ulf Mattmar talar om visar tydligt på vilken snäv bild han har av att vara svensk i dag. Att han dessutom som journalist reproducerar det här förlegade synsättet är tragiskt för alla som okritiskt ser på Rapports sändningar och kanske internaliserar de falska bilder av verkligheten som presenteras där.


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: