mediestudier

‘Massiv opinion’ kan fejkas i artikelkommentarer

Posted in källkritik, mediernas ansvarighet, medieutveckling, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 04 november 2009

”Näthatarna har många namn”, så lyder rubriken på en kommenterande artikel av Ola Larsmo i DN:s kulturdel den 4 november. Jag läste den med igenkänning och tillfredsställelse över att problemet nu uppmärksammas i en rikstidning. Själv skrev jag om främlingsfientligheten som ett publicistiskt problem i min krönika i Corren 14 april i år (även publicerad här på bloggen).

Utgångspunkten för Ola Larsmos artikel var en fråga som Mårten Blomkvist ställt den 30 oktober i DN, hur det kan komma sig att just svenska mediers kommentarfält fylls av så mycket uppumpad ilska. Ett av flera tänkbara svar kan sammanfattas med ordet ”netrage” – ”vid tangentbordet kan man ta ut sin ilska under ännu tryggare förhållanden än bakom ratten i sin egen plåtlåda.”

Men Ola Larsmo anar andra förklaringar: ”Så fort en artikel berör ämnet invandring eller flyktingar dunkar det in en drös kommentarer som tyder på att Sverigedemokraterna kommer at få 85 procent av rösterna i nästa val.”  Vad han anar är samma sak som jag skrev om, nämligen att en mycket liten grupp främlingsfientliga individer systematiskt använder tidningarnas webbsidor för att  fejka en massiv opinion. I Kanada har Ken Mc Vay dokumenterat metoden: ”Varje högerextremist höll sig med ett tiotal olika alias just för att ge intryck av att man utgjorde en månghövdad opinion.”

Om detta fenomen har också den svenska historikern Helene Lööw skrivit, vilket jag tog upp i min krönika:

”Läsarkontakter prioriteras högt på tidningarnas webbredaktioner –  antalet besök på webben är ju kvittot på att tidningen blir läst. Men nyhetssajterna länkar till externa bloggar och slussar då läsarna vidare till sajter som redaktionerna varken har någon kontroll över eller något publicistiskt ansvar för. De som framför allt drar nytta av detta är de främlingsfientliga grupperna, det menar historikern Helene Lööw: ’De är vana att arbeta  med alternativa metoder eftersom de har varit utestängda från mainstream-media och inte har några pengar. Det här kommer ju som manna från himlen för dem.’ ”

Detta är faktiskt en mindre uppmärksammad del av journalisters arbetsmiljö. Och framför allt ett föga uppmärksammat demokratiskt problem. Mitt eget förslag, som jag framfört i en annan krönika (i Länstidningen Södertälje, där jag regelbundet medarbetar) är att de som kommenterar på nätet ska gå ut med sina egna namn. För det fick jag inte oväntat utstå en störtsjö av nedvärderande (och anonyma) kommentarer.

Läs mer om detta problem i en faktafylld bok med titeln ”Quick Response”  (Institutet för mediestudier, Sim(o), i samarbete med Röda Korset). Den består av ett urval artiklar som publicerats på projektets hemsida av en liten redaktion, knuten till Röda Korset, som i tio års tid reagerat på fördomar och schabloner i mediernas rapportering om invandring, integration och främlingsfientlighet.

Nu har jag också tipsat Ola Larsmo om den boken. Han mejlade omgående och tackade samtidigt som han sa att han satt vid tangentbordet med cykelhjälmen på. Varför det, undrade jag. Svar: ”…för all inkommande skit som kommer att flyga in under dagen…. ;-)”

AMI LÖNNROTH

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Michael Karlsson said, on 05 november 2009 at 12:05

    Den här är en intressant problematik som nyhetssajterna har olika lösningar på vad gäller registrering/icke-registrering etcetera.

    Men att sajterna saknar kontroll över vilka bloggar som kan länka in eller vad som sägs i kommentarsfälten stämmer inte. Samtliga sajter har policys (huruvida de följs är en annan fråga) för att hantera det här och närbesläktade fenomen. En intressant detalj i sammanhanget är att de stora tidningssajterna har anlitat företaget Interaktiv säkerhet för att lösa den praktiska delen av modereringen (http://interaktivsakerhet.se/).

    Vilket i sin tur innebär att det redan har blivit en affärsidé att hantera läsarnas input och att denna del av yttrandefriheten delvis blivit outsourcad till kommersiella intressen.

    • seniorjournalist said, on 05 november 2009 at 16:23

      Intressant upplysning! Man undrar i vilken mån detta företag styrs av journalistisk etik! Kanske är det bara det som absolut förefaller åtalbart som rensas bort. Det blir i alla fall mitt personliga intryck av de kommentarer mina egna krönikor får så fort de berör invandring, främlingsfientlighet, det sociala klimatet i Södertälje, där jag bor. Fast stadens lilla tidning har kanske inte råd att anlita kommersiella bolag för renhållningsverksamheten. Det har ju däremot DN. Ola Larsmo liksom Mårten Blomkvist tycks ha samma nedslående erfarenheter av samtalstonen i webbkommentarerna. Vet du om det finns någon sammanställning av guidelines för hur webbkommentarer ska hanteras? Yttrandefriheten kan ju inte rimligen innebära att i princip allt som öser in ska publiceras så länge det inte klassas som förtal?
      Ami Lönnroth

      • Michael Karlsson said, on 05 november 2009 at 16:48

        Känner ej till någon sammanställning om guidelines. Däremot så går allt som är olagligt bort plus det som respektive sajt anser är opassande. Skulle vara intressant att se forskning eller journalistisk granskning kring detta.

        Vad gäller samtalstonen så visar internationell forskning (och några intervjusvar som jag fått från journalister på svenska sajter) att ökad identifiering av avsändare civiliserar debatten. Men den blir samtidigt också mer slätstruken och får färre deltagare.


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: