mediestudier

Finanskrisens goda sida

Posted in medieetik, pressfrihet by Carl-Gustav Lindén on 02 oktober 2009

Finanskriser för med sig några goda saker. En är att korthusen rasar samman. I Finland har utredningen av fastighetsbolaget Nova Groups konkurs öppnat politikens och pengarnas dolda värld för full insyn. Och de finska medierna gottar sig. Nova-skandalen är som att skala en lök. Det är lager efter lager av de mest häpnadsväckande avslöjanden som leder rätt in i regeringens innersta rum och framförallt snurrar kring centerns statsminister Matti Vanhanen.
Det handlar i kärnan om finansieringen av riksdagsvalet 2007. En grupp färgstarka affärsmän ute i regionerna hade bestämt att här skulle det ordnas fram en rejält borgerlig regering. Pengar rådde det ingen brist på efter flera år av goda konjunkturer. En av huvudfigurerna, Arto Merisalo, hade tidigare dömts två gånger för ekonomiska brott, men det störde varken centerpartiet eller det moderata samlingspartiet vars utrikesminister Ilkka Kanerva fick sin 60-årsfest betald ur valkassan.
Till politikernas fasa försöker nu Merisalo försvara sin heder och ära med resultatet att han drar med sig andra i fallet. Han berättar hur partiernas representanter satt med och gjorde upp listor på vilka kandidater som skulle stödas. Merisalo skryter med hur många som faktiskt blev invalda och att flera sitter i regeringen. Det är nästan som man tror att Merisalo är sponsrad av Finlands Journalistförbund med tanke på vilka kalasnyheter som läggs fram.
Det började alltså med Nova, men sen har medierna grävt fram nytt material som visar att Finland redan länge befunnit sig långt från glansbilden av världens minst korrumperade land. Statsministern har fått valbidrag av en delvis statligt finansierad stiftelse som bygger bostäder för ungdomar, där han själv under många år lett styrelsen. Andra valbidrag har gått omvägen via Jungfruöarna och Luxemburg.
Den senaste vändningen har tagit fullkomligt absurda former. I veckan hävdade programet Silminnäkijä (Ögonvittnet) i den statliga televisionen, Rundradion, att Matti Vanhanen fått byggmaterial leverat gratis till sitt villabygge mot att byggbolaget får bygga fastigheter åt stiftelsen. Vanhanen hävdar i sin tur att om detta stämmer måste det handla om några björkplankor för en liten bokhylla: hans hus är byggt i sten och innehåller knappt något trävirke alls. Rundradion säger att byggmaterialet var värt mycket mer än så och har ett anonymt vittne som lovat ställa upp om det blir rättegång.
Nu ska den finska motsvarigheten till Teknikens Värld, TM Rakennusmaailma, med hjälp av byggexperter undersöka Vanhanens hus för att se vilken typ av virke där finns. Detta, menar statsministern, ska bevisa att det överhuvudtaget inte finns någon grund för anklagelserna.
De flesta medieexperter förundrar sig över Rundradions nyhet med anonyma källor, i synnerhet som den kom dagen innan en förtroendeomröstning för regeringen i riksdagen. Centerpartiet ser en mediekonspiration och kräver att chefen för Rundradion avgår om anklagelserna är falska. En färsk opinionsmätning bland medlemmarna visar att förtroendet för Vanhanen har stärkts under krisen.
Vanhanen själv verkar lugn som en filbunke, men under ytan måste känslorna vara heta. I sin blogg jämför han nu mediernas klappjakt med Sovjetunionen där det är upp till den anklagade att bevisa sin oskuld, inte för åklagare att slå fast skuld.
Tyvärr verkar det hela utmynna i att diskussionen om plankorna drar undan mattan för en mer seriös debatt, eller som Vanhanen sade: Skulle jag riskera min politiska karriär för en hög med bräder?
Finländarna överlag är nu fullkomligt utleda på alla avslöjanden om valfinansiering. Det goda i det hela är att journalisterna för första gången på länge kan ha lyckats koppla sig loss från medborgarnas nedgående förtroende för politiker. Det kan också betyda att mediernas identitetskris lättar i Finland och att det kan slås fast att journalisterna verkligen står som garanter för en fungerande demokrati. Då har den här finanskrisen verkligen fört något gott med sig.

Annonser

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Torbjörn von Krogh said, on 02 oktober 2009 at 22:50

    Du antyder snabba kast mellan ‘mediekonspiration’ och upplösning av ‘mediernas identitetskris’. Hinner medieforskarna med i svängarna?

    • Carl-Gustav Lindén said, on 05 oktober 2009 at 12:56

      Man bör nog vara väldigt partipolitiskt engagerad för att enbart se en mediekonspiration i de senaste månadernas händelser. Det något slitna skämtet om vad det finns för likhet mellan en center-politiker och en Massey-Ferguson dyker oanmält upp. (Jo, båda behöver smörjas ibland). Lyckligtvis, för medieforskarna, talar vi ändå om ganska långsamma förändringsprocesser.


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: