Korrigering av antalet specialreportrar 1990

I boken Specialreportern – framväxt, funktion, framtid ingår en ambitiös undersökning av antalet specialreportrar på tolv nyhetsredaktioner 1990 jämfört med antalet 2010.

Undersökningen visar bland annat att antalet reportrar minskat kraftigt på de fyra storstadstidningarna DN, SvD, GP och Sydsvenskan. Från sammanlagt 373 specialreportrar 1990 till 241 specialreportrar 2010. En minskning med 132 reportrar eller 35 procent.

Nu visar det sig att minskningen faktiskt är ännu något större än så. Fortsatta efterforskningar på Svenska Dagbladet, initierade av specialreportern Mikael Holmström, visar att det saknas 17 specialreportrar för 1990 i det underlag vi tidigare fått fram från tidningen. Det gäller reportrar som bland annat arbetade med bostad, vetenskap, kriminal/ting, landsting, medicin, försvar, miljö, politik, skola och säkerhetspolitik.

Detta innebär att antalet specialreportrar på storstadstidningarna var 390 och att minskningen till 2010 är 38 procent.

Totalt för alla tolv redaktioner  i undersökningen blir totalsiffran 570 specialreportrar i stället för 553 och minskningen till 2010 blir  18 procent i stället för 15 procent.

Almedalen 6: Några citat för fastlandet och eftervärlden

Allt som sägs under Almedalens 1400 seminarier en vecka i juli når inte himmelska höjder. Men något litet av det som inte fick plats i tidigare rapporter kan vara värt att rädda undan den omedelbara förgängelsen.

Fredrik Federley, C: – Jag är inte underrapporterad. (TU-seminarium om politisk bevakning.)

Gudrun Schyman, Fi: – Jag undviker inte medier, medier undviker mig. (Samma TU-seminarium.)

Per Lindström, Sydsvenskan/Mittuniversitetet: – Om man är osäker på en bilds äkthet är det inget problem att vänta en dag med publiceringen. (Säkerhetspolitiskt seminarium om bildjournalistik.)

PJ Anders Linder, Svenska Dagbladet: – Politiken har under de senaste 20 åren närmat sig  varuproduktionen. Värderingarna betyder mindre för partierna. Då blir opinionsundersökningarna partiernas marknadsundersökningar. (Novus seminarium om opinionsmätningar.)

PeO Wärring, Eskilstuna-Kuriren: – Vi får alla skämmas över hur det skrevs om de apatiska flyktingbarnen. (TU-seminarium om integration.)

Niklas Orrenius, Sydsvenskan: – Många cementerar ett vi-och-dom-tänkande genom att tala om svenskar och invandrare. Vi måste problematisera detta. Alla är ju svenskar. (Samma TU-seminarium.)

PeO Wärring, Eskilstuna-Kuriren: – Vi har mätt vårt redaktionella innehåll och funnit att vi har fler positiva än negativa artiklar. Men läsarna ser främst de negativa. (Samma TU-seminarium.)

Niklas Orrenius, Sydsvenskan: – Jag önskar att det inte gick att bedöma om en artikel är positiv eller negativ; fler nyanser behövs. (Samma TU-seminarium.)

Robert Rosén, mediekonsult: – Etiken sitter inte i de pressetiska reglerna. Den sitter i människorna, i vår medmänsklighet. (TU-seminarium om det pressetiska systemet.)

Hans-Gunnar Axberger, justitieombudsman: – Tidningarna är kärnan i det pressetiska systemet. Men tidningarna är inte längre kärnan i mediesystemet. (Samma TU-seminarium.)

Lena Mellin, Aftonbladet: – Systemet med PO fungerar som en portal för etikdiskussionen. Och allmänheten får lättare hjälp till upprättelse mot medierna. (Samma TU-seminarium.)

Björn Fridén, bloggen Alliansfritt Sverige: – Jag är så politiskt intresserad att jag känner igen socialförsäkringsministern. Bakifrån. (ABF-seminarium om rätten att vara nörd.)

Gabriel Sundqvist, Pronto Communication: – Deltag själv där debatten om invandring förs i de sociala medierna. Var öppen med vem du är, var inte anonym. Ta tillbaka problemformuleringen från de rasistiska krafterna. Var proaktiv. (Ungdomar mot rasisms seminarium om rasism i sociala medier.)

Janne Josefsson, SVT: – Vi är första statsmakten, ja efter kineserna kanske. (TU-seminarium om mediedrev.)

Agneta Lindblom Hulthèn, Journalistförbundet: – Vi vill ha starka medieägare. Och starka publicister hos ägarna. (Journalistförbundets seminarium om ägarkoncentration i medierna.)

Sim(o)s senaste diskuteras i Publicerat

Frilansjournalisten och mediekolumnisten MarieLouise Samuelsson, Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström och Medievärldens chefredaktör Axel Andén diskuterar journalistikens läge och framtid. Det sker kl 15.35 i dag i programmet Publicerat i Sveriges Radios P1. Programmet kan sedan avlyssnas via programmets hemsida.

Debattörerna är tre av de tjugo skribenter som bidrar till Sim(o)s senaste bok, antologin Journalistisk kvalitet?.

Olle Stenholms minnespris till Niklas Orrenius, Sydsvenskan

Niklas Orrenius, politisk reporter på Sydsvenskan som bland annat specialbevakat Sverigedemokraterna, fick på måndagkvällen förre pressombudsmannen Olle Stenholms minnespris för etik och debatt. Olle Stenholms dotter Sara Stenholm, som delade ut priset, påminde om faderns bevakning av Ny demokrati på 1990-talet och såg paralleller mellan dem; båda hade ”sin journalistiska kompass extremt väl inställd”.

Prismotiveringen framhåller att Orrenius inte bara granskat ett politiskt parti, utan även synat sin egen bevakning och sina egna fördomar: ”För en tidig och stilsäker skildring av Sverigedemokraterna men också för ett ifrågasättande av den egna journalistrollen”.

I ett reportage i förrgår i Sydsvenskan skildrade Niklas Orrenius bloggfejden mellan Kalmars ledande Sverigedemokrat Thoralf Alfsson och Kalmar FF:s lagkapten Henrik Rydström. Han citerar ett blogginlägg där Rydström beskriver ett träningspass: ”

”Det var Zlatan (Bosnien), Smylie (Irland), Nouri (Turkiet), Abiola (Nigeria), Etrit (Kosovo), Åhlander och Eriksson (Norrland), undertecknad och så Thorbjörnsson från Kungälv och det var muslimer, kristna och ateister och det var underbar stämning, vi skrek, vi skrattade, det var glädje, det var hugg, det var respektfullt och sedan i träningen spelade vi match.”

Niklas Orrenius text fortsätter:

”Kalmar FF:s omklädningsrum har för Henrik Rydström blivit en bild av det goda, mångkulturella samhället.
– Vissa tycker att jag är en äppelkäck moralist. Jag förnekar inte att det gnisslar ibland när kulturer möts, men vad fan är alternativet?”

Uttrycket ”det gnisslar ibland när kulturer möts” användes flera gånger av Niklas Orrenius i den efterföljande debatten på Publicistklubben i Stockholm om bevakningen av Sverigedemokraterna. Nyhetsjournalister ska inte bekämpa eller hylla olika partier framhöll han. Nyhetsjournalister ska bevaka såväl gnissel som glans i möten mellan individer, grupper och kulturer.

Fler länkar till Niklas Orrenius texter finns på Publicistklubbens hemsida. Där finns också hela debatten om bevakningen av Sverigedemokraterna. Sydsvenskan har gjort en intervju med Niklas Orrenius.

Tidigare pristagare är Sydsvenskans förre chefredaktör Peter Melin (1948-2008)  och ‘bloggosfären’ efter FRA-debatten.

Sydsvenskans chefredaktör svarar om plattformsagnosticismen

Kommentar till inlägget Vad gör en agnostiker på nätet, Sydsvenskan?

Jag kände till kritiken i Vanity Fair mot Sulzbergers formulering om plattformsagnosticism, men för mig betyder den egentligen bara att vi inte riktigt kan veta vilken plattform som är den optimala och att det är  meningslöst att söka efter ett absolut svar.

Det är en så att  säga evig fråga som ingen (inte ens Joakim  Jardenberg) kommer att ha ett slutgiltigt svar på. Datorn är ju ganska snart  (det vill säga om fem år) utkonkurrerad av mobil och tablets som bärare av internet och varje ny plattform ändrar förutsättningarna för mediespelet. Det kommer att komma andra.

I en sådan värld finns det inga svar på vilken plattform som är bäst. Den som är ortodox kommer onekligen att bli bra på just sin ortodoxi, men för dem kommer det att bli svårt att bli bra på nästa plattform som väntar runt hörnet.

Framför allt beror frågan om vilken plattform som är bäst, också på vem du frågar. På dagens (och framtidens) nischade marknad är svaren lika många som det finns användare.

DANIEL SANDSTRÖM

Chefredaktör Sydsvenskan

Kolla alltid källan – särskilt på wikipedia

En irländsk student hittade på ett citat som Maurice Jarre skulle ha sagt om sitt liv. Han gjorde det för en dryg månad sedan, minuterna efter att budet om kompositörens bortgång kommit .

Studenten Shane Fitzgerald visste att journalister världen över nu skulle sätta sig att skriva några ord om den oscarsbelönade filmkompositören och snabbt publicera nyheten på nätet.

Citatet lyder: “Music was my life, music brought me to life, and music is how I will be remembered long after I leave this life. When I die there will be a final waltz playing in my head and that only I can hear.”

Studenten ville testa om journalisterna skulle använda citatet trots att det låg på Wikipedia utan någon källhänvisning, utan någon fotnot. Redaktioner världen över föll för frestelsen. Det påhittade citatet spreds av redaktörer i engelsktalande länder som Storbritannien, USA, Indien och Australien.

”If I could so easily falsify the news across the globe, even to this small extent, then it is unnerving to think about what other false information may be reported in the press”, skriver Shane Fitzgerald idag i Irish Times.

Brittiska Guardian publicerade citatet. Tidningens läsarombud Siobhain Butterworth berättar att tidningens skribent bara hade några timmar på sig att skriva en lång artikel för papperstidningen.

Hennes slutsatser är att källan för ett citat alltid ska anges och att Wikipedia inte får användas som enda källa:

” The moral of this story is not that journalists should avoid Wikipedia, but that they shouldn’t use information they find there if it can’t be traced back to a reliable primary source”.

Wikipedias redaktörer var misstänksamma mot citatet och tog bort det redan på dödsdagen 30 mars. Men Fitzgerald lade dit det igen. Detta upprepades tre gånger och under den tid det fanns på sajten så citerades det av stressade och slarviga skribenter.

Jag har efter en sökning på Google inte hittat någon svensk redaktion som gick i fällan. Men Sydsvenskan skriver i slutet av sin notis: Mer om Maurice Jarre på Wikipedia.