Kulturministerns sju råd till journalister

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth invigde journalistutbildningen vid Stockholms universitets dubbla jubileum i förra veckan. 50 år sedan Journalistinstitutet bildades och 20 år sedan institutionen för journalistik, medier och kommunikation, JMK, skapades.

Kulturministern har själv varit student på skolan och utnämnde de två åren till de bästa i hennes studieliv. Detta trots att hon inte ingick i den dominerande politiska gemenskapen; vänstertjejerna kunde ha högklackat, inte en moderat. Själv försökte hon därför smälta in i sina träskor berättade hon. Andra tidsmarkörer var alkoholnostalgi, tipp-ex, rubrikgnuggning med letraset och en viss yrkesromantik. Man arbetar inte som journalist; man är journalist…

Lena Adelsohn Liljeroth gav dagens journaliststudenter sju råd:

• Var noga med fakta

• Kräv tid för jobbet

• Jaga inte i flock – sök nya vinklar

• Läs utländska medier – lämna ankdammen

• Tänk på vem det är du skriver för

• Värna ett demokratiskt uppdrag i journalistiken

• Underskatta aldrig medborgarnas intelligens, men överskatta aldrig deras kunskaper.

Alla kan bli journalister

Unga reportrar ger gymnasieelever möjlighet att bevaka Sveriges EU-ordförandeskap som journalister. 42 ungdomar ska bevaka invigningsfesten på Skansen den 1 juli och sedan de elva informella ministermöten som följer under hösten.

Så låter det när EU-minister Cecilia Malmström och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth bullar upp ordförandeskapets kulturprogram den 27 maj.

- Att uppmuntra till dialog om hur EU påverkar människors vardag är en viktig del i vår kommunikation om ordförandeskapet. De här ungdomarna bidrar till det. Unga skriver för unga, och tanken är att eleverna ser mötena från sina perspektiv och skriver utifrån sina egna erfarenheter, säger Cecilia Malmström.

Projektet Unga reportrar är förstås alldeles lagom politiskt korrekt. Vem kan vara emot? Men vad säger det om den offentliga maktens syn på journalister?

För regeringen går det tydligen utmärkt bra att utse reportrar som ska bevaka ordförandeskapet utan vare sig utbildning, kompetens eller erfarenhet – enbart utifrån egenskapen att vara unga.

Man ska inte driva sur kritik mot en PR-satsning för långt. Men frågan bör ändå ställas: sedan när blev det OK att granskarna väljs ut av den som ska granskas?

Och om någon tycker att gymnasieelever som plötsligt förvandlas till journalister verkar gulligt – prova gärna att byta ut ordet journalist mot t.ex. ”kirurg”, ”polis”, ”stridspilot” eller varför inte ”kulturminister”.