mediestudier

Ett seminarium om journalistik, pengar, problem – och möjligheter (uppdaterad)

Posted in journalistik, medieföretag, medieforskning, medieutveckling, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 09 juni 2011

 Onsdagens seminarium om nya Sim(o)-boken Vem betalar journalistiken? Om journalistikens värde för olika intressenter hos TU blev en (i mina partiska moderatorsögon) intressant och spännande stund med kunskapsutbyte på hög nivå. Detta beroende på gedigna och prestigelösa inlägg från tre av delförfattarna – Hanna Stjärne, Birgitta Stål och Stefan Melesko – och på generösa, insiktsfulla och skarpa synpunkter från kommentatorerna Axel Andén och Raoul Grünthal. Samt kompletterande perspektiv från övriga seminariedeltagare.

Vad gäller medieekonomen Robert Picards resonemang om journalistikens värde så var flera i panelen mera förtjusta i den filosofiska genomgången av vad värde är än av den ekonomiska. Och Raoul Grünthal tyckte bokens rubrikfråga i och för sig var berättigad, men för defensiv. ”Hur utnyttja journalistikens möjligheter?” vore bättre.

Tyvärr medgav inte tiden en utveckling av Axel Andéns tankar om al-Jazira English på detta tema, det får vi återkomma till. Sentensen ”värderingar skapar värden” upprepades flera gånger med gillande.

Birgitta Ståls berättelse om TV8 väckte uppseende, ”varför har den historien inte berättats tidigare?”. Hanna Stjärne meddelade bland annat att bokens uppgift (sidan 184, rad 13) om 800 000 unika besökare på Aftonbladets mobilsajt i april var ordentligt passé, den är nu över en miljon, ”en gräsbrand”. Och Stefan Meleskos sammanfattande helikopterperspektiv fick övervägande bifall.

Ett stavfel (hittills) har uppmärksammats, det gäller Warren Buffett (sidan 15).

Några uppskattande röster från twitter och facebook:

Paul Frigyes, frilans: Idag var jag på 2010-talets hittills smartaste och viktigaste seminarium. Feta props till Simo och @torbjornvkrogh #vembetalar #journalistik (…) Fullständigt lysande seminarium. ALLA i panelen gav stortartade lärospån. (…) Jag är också fett imponerad av seminariets frånvaro av teknologiskt fluff o tramsigt Ipad-svärmeri. Det finns mycket att ta betalt för och försörja sig på – om än inte lika mycket som förr.

Maria Ripenberg, UNT: Intressant seminarium! (…) Friska fläktar. Och historien om TV8 extremt intressant.

Johan Mångård, tidigare Sveriges Radio: En opartisk gammal murvel tyckte det var ett mycket bra seminarium…

Seminariet streamades på samarbetspartnern TUs sajt, (börjar efter 6 minuter och 40 sekunder) och ljudet är tyvärr bitvis lite skralt, vilket bland annat Susanna Kumlien uppmärksammat, men många intressanta resonemang går fram med full skärpa.

Resonemanget fortsätter på lördag kl 15.35 i Sveriges Radios Publicerat när Åke Pettersson samtalar med Hanna Stjärne, Birgitta Stål och Stefan Melesko.

Boken finns här, både som e-bok och i tryckt form.

Tillägg: Boken och seminariet har uppmärksammats på sidan för Journalistbubblan på Facebook. Joakim Jardenberg har undrat varför så litet twittrats från seminariet, vilket det blivit en minidebatt om. Och Paul Frigyes har utvecklat sin positiva syn: ”Branschens nödvändigaste bok, säger jag. Knivskarpa insikter, och ljusår från den polemiska, ideologiska gammelmedia-web 3.0-pajkastningen.”

#journalistroll – nästa kapitel i debatten på lördag från Lund

Posted in journalistik, mediehistoria, medieutveckling, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 04 februari 2011

Nu finns en ny chans att lyssna till Anders Mildner och hans reflexioner om medieutvecklingens utmaningar mot journalistrollen. På lördag kl 13 kan man antingen infinna sig i Lund (anmälan här) eller delta via nätet, mer information om Joakim Jardenbergs webcasting här.

Resonemanget utgår från Anders Mildners essä i Sim(o)s årsrapport Vad väntar runt hörnet? som finns att beställa i Sim(o)s webbutik. Som stöd inför seminariet på lördag kan boken hämtas utan kostnad under tre dagar; fredag, lördag och söndag. (Sedan kostar den åter 95 kronor.)

Diskussionen i övrigt fortsätter på nätet och kan följas på twitter #journalistroll, bland med inlägg av Anders Thoresson och Gert Frost.

Kommentering avstängd

Är det anglosaxiska systemet bättre?

Posted in journalistik, medieetik, medieutveckling, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 05 september 2010

I en kommentar på sin blogg Jardenberg unedited skriver medieutvecklaren Joakim Jardenberg om mitt föregående inlägg här på mediestudierbloggen :

”Vällovligt, men jag undrar om det hjälper. Vore intressant om Torbjörn von Krogh ville väga mot alternativet – den tuffare anglosaxiska skolan där var och en reglerar sig själv, men det kostar skjortan om du torskar i efterhand. Man skulle väl med ganska små medel kunna skruva till existerande lagstiftning så att det blir dyrt att ljuga eller medvetet vilseleda, tex. Oavsett vem det är som står för publiceringen?”

Det är en intressant fråga som är värd en längre utläggning, men det får bli längre fram. I dag bara några snabba noteringar:

• Jag tror att vi rör oss mot en mera anglosaxisk syn på tidigare namnpubliceringar i samband med uppmärksammade åtal, det vill säga publicering i ett tidigare skede än i dag.

• De höga skadestånden i Storbritannien har inte gjort att de medieetiska övertrampen försvunnit.

• Däremot har den brittiska lagstiftningen lett till så kallad förtalsturism, det vill säga att förfördelade parter väljer att väcka åtal i London mot internationella publiceringar.

• Den brittiska lagstiftningen är hårt kritiserad i Storbritannien, bland annat efter åtalet mot Simon Singh. En kampanj för att ändra förtalslagarna är igång.

• Det brittiska systemet med höga skadestånd har inte lett till att man velat undvara en självreglering. Brittiska Press Complaints Commission gjorde cirka 1600 utlåtanden förra året.

• Även PCC är utsatt för ett förändringstryck, bland annat till följd av situationen på internet. Men det man diskuterar är en  utveckling, inte en nedläggning.

Kommentering avstängd

När det korporativa systemet vittrar behöver basen breddas

Posted in journalistik, medieetik, mediehistoria, medieutveckling by Torbjörn von Krogh on 03 september 2010

Det medieetiska systemet i Sverige är utsatt för tryck från konsumtionsmönster och samhällsutveckling. Det har skett förr och då har systemet har förändrats. Blir det följden också denna gång?

För drygt 40 år sedan ledde kvällspressens anstormning parad med s-pressens tillbakagång till ett politiskt och samhälleligt tryck som skapade funktionen Allmänhetens pressombudsman och en representation för allmänheten i Pressens opinionsnämnd.

Vad leder förändringstrycket till denna gång?

Anders Ahlberg, publisher på Berling Media och tidigare vice ordförande i Tidningsutgivarna, beskriver i Medievärlden ett försvagat TU och föreslår strukturella reformer som frigör PO/PON från TU och omfattar fler medier än pressen. Riktningen är rätt, men eftersom det inte enbart är TU som har försvagats så behöver basen breddas ännu mer.

Bakgrund

För 40 år sedan var det ett nationellt system som reagerade på förändringskraven, som gjorde det i en korporativ mediemiljö och med den tryckta pressen som dominerande kraft. Denna treenighet är på tillbakagång.

Den nationella dimensionen är försvagad. Internationella lagar och avtal påverkar publiceringar i Sverige och mer sådant är att vänta; flödet av information över gränserna på internet utmanar dessutom den svenska läsarten. Nationen är inte längre allenarådande som tolkningsram.

Den korporativa strukturen håller på att lösas upp. I slutet av 1960-talet slöt tidningsägare, journalister och publicister upp bakom sina respektive föreningar. Det var starka organisationer som kunde kohandla sinsemellan och sedan göra upp med statsmakten i regelrätta förhandlingar. Sådana överenskommelser var på den tiden vanliga inom olika samhällssektorer men har i dag tappat i styrka, liksom de enskilda organisationerna. Anders Ahlberg pekar på medlemsavhopp från TU, vars framtida finansiering nu är mera osäker än tidigare. Publicistklubben, som tidigare var en arena för chefredaktörer, har i dag en annan roll.

Dagspressens absoluta dominans är borta. Vid PO:s tillkomst 1969 handlade allt om tidningarna, om pressetiken. För att låna justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axbergers formulering vid sommarens etikdebatt i Almedalen:  ”Tidningarna är kärnan i det pressetiska systemet. Men tidningarna är inte längre kärnan i mediesystemet.” I dag flödar nyheter som text, ljud, bild och rörlig bild i mobiler och datorer, förutom i radio, tv och tidningar. En del kommer från traditionella medieföretag, en del från andra avsändare, den medieetiska granskningens omfattning, gränser och innebörd är inte glasklara.

Ytterligare press

Förutom grundvalarna, är det nuvarande systemet utsatt för press vad gäller utformning och innehåll.

Systemet kritiseras inifrån (vilket inte är ovanligt, särskilt inte från Expressen) men dessutom obstrueras det öppet, vilket inte varit vanligt. Och en del av obstruktionerna har inte bemötts med kraft av opinionsnämnden eller av huvudmannen Pressens samarbetsnämnd, i varje fall inte offentligt vad jag kunnat se.

Aftonbladet publicerade delar av PO:s utlåtande i förtid, vilket saboterade den normala processen i Guillou-fallet.

Efter PO:s utlåtande i Guillou-fallet vägrar Expressen att kommunicera med PO, vilket försvårar den normala processen i alla ärenden som gäller Expressen.

Dessutom finns mer eller mindre befogad kritik från bland andra klandrade utgivare mot svårbegripliga beslut från PON, mot dålig kommunikation från PO/PON efter beslut, mot orimligt långa handläggningstider och mot bristande överensstämmelse mellan bedömningarna av PO och av PON. Den senare kritiken är ohistorisk och sällan genomtänkt, någon ”standardavvikelse” är svår att motivera och har inte formulerats.

Utvecklingen på nätet har lett till en annan kritik mot det pressetiska systemet, ofta formulerad i samband med uppmärksammade händelser. Systemet hänger inte med i svängarna heter det. Det tar inte hänsyn till nätets snabbhet, omfattning, penetration och evighet.

”Hur länge kan vi journalister låta bli att skriva det vi vet – eller tror oss veta – när det är uppenbart att våra läsare inte nöjer sig med den usla information vi bjuder på i skarpt nyhetsläge?” Det skrev Martin Kreuger, tidigare bland annat på Metro och Chef, efter morden i Härnösand i maj.

Robert Rosén, tidigare på Gefle Dagblad kritiserade en liknande återhållsamhet i samband rapporteringen om Julian Assange: ”Trögheten är journalistikens #assangegate”.

Paul Frigyes på Journalisten efterlyser en ny pressetik där ”pressen tillåts att vara långt öppnare än tidigare, men i gengäld noggrann med att vara snällare”.

Debatten pågår, bland annat med mothugg från nätvisionären Joakim Jardenberg som efterlyser mera eftertanke hos redaktörerna: ”Varför så bråttom att det inte finns en chans att leva upp till riktlinjerna i de etiska reglerna”.

Och åtskilliga utgivare (som Thomas Mattsson) befäster den nya öppenheten, deltar i debatten och motiverar sina beslut på ett helt annat sätt än för 40 år sedan.

Fortfarande handlar medieetiken om en avvägning mellan å ena sidan nyttan av fri information i väsentliga frågor och å andra sidan risken för publicitetsskador.

Kraften i dag?

En skillnad mot för 40 år sedan är att trycket från riksdagen om att införa en statlig pressreglering inte föreligger. Staten som en gemensam yttre fiende satte fart på pressens organisationer och skapade förändringskraft. Var finns kraften i dag?

Om övergången till ett samlat medieetiskt system, MO/MON, ska lyckas, om det ska kunna locka till sig fler deltagare utanför den nuvarande medlemsskaran i den tryckta pressen, måste systemet vara kompetent, energiskt och trovärdigt. Det var just genom sin effektivitet och sitt genomslag i den allmänna debatten, som den norska omvandlingen lyckades. De norska politikerna lämnade ifrån sig en del av sin makt i sin statliga klagonämnd (motsvarande den svenska granskningsnämnden) till den privata självregleringen med motiveringen: den fungerar bättre.

Är så fallet i Sverige? Det är tveksamt efter vårens klappjakt på PO Yrsa Stenius och efter obstruktioner som inte klandrats och upphört. Tydliga krafttag behövs.

Anders Ahlberg föreslår att verksamheten förs från TU:s hägn till en separat stiftelse som finansieras av statliga medel (två års reklamskattemedel, på så vis ändå från mediebranschen…). Ska detta lyckas – utan att det blir en statlig nämnd som i Danmark – så vill det till att verksamheten har tillräckliga resurser, är välorganiserad och väl förankrad.

Förankrad i vad?

Här tror jag inte att det längre räcker med slutna Pressens samarbetsnämnd och några anonyma representanter för allmänheten utsedda av medierna, justitieombudsmannen och advokatsamfundet i skön förening. Självregleringens organ måste vara öppna för insyn vad gäller filosofi, funktion, finanser och företrädare. Inspel från det som ”tidigare kallades publiken” måste välkomnas och brukas. Medieetiken är en angelägenhet för oss alla, inte enbart för medierna. När det korporativa systemet vittrar behöver basen breddas.

• Beakta och engagera den breda opinion som – även utanför medierna – vill bredda systemet. Underlag finns bland annat i boken ”40 år av övertramp”.

• Aktivera den allmänna diskussionen om systemet och systemets utveckling. Se den inte som en egen angelägenhet för de slutna rummen, utan utnyttja kraften i medieanvändarnas erfarenheter och kunskaper innan besluten tas.

• Initiera och driv en bred diskussion om internets inverkan på medieetiken.

• Skapa en bredare bas för utseendet av allmänhetens (gärna mera profilerade) företrädare.

• Utse ledamöter i opinionsnämnden med bred kompetens av flera medieformer.

• Gör Pressens samarbetsnämnd mycket mera synlig och mera ansvarstagande. Skapa en egen webbplats där nyheter om systemet kan förmedlas, utredningar växa fram, bakgrunder finnas, debatter uppmuntras och föras. Byt namn.

Boka 8 september för debatt om nätnyheter

Posted in journalistik, källkritik, medieforskning, medieutveckling, nyhetsvärdering, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 27 augusti 2010

Onsdagen 8 september kl 15-17 presenterar Michael Karlsson sin färska bok om den svenska nätjournalistikens utveckling. Det sker på JMK vid Stockholms universitet i ett samarbete med Sim(o).

Bokprojektet har tidigare presenterats och diskuterats här på bloggen. Medieutvecklaren Joakim JardenbergMindpark var kritisk och ville hellre se en wiki i ämnet.

Vi får se om den tråden tas upp igen på seminariet av deltagarna eller av panelisterna Kristian Lindquist, svd.se, Karin Schmidt, aftonbladet.se, Malin Crona, sverigesradio.se och Andreas Widholm, JMK.

Välkomna till seminariet, anmälan till info@mediestudier.se

Reaktioner på Fallows artikel om Google och nyhetsmediernas kris

Posted in medieföretag, medieutveckling, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 19 augusti 2010

James Fallows artikel, refererad i förra inlägget här på mediestudier-bloggen, har väckt reaktioner i USA.

Chefen för ledarredaktionen på Dallas Morning News, Keven Ann Willey, ser tre skäl för att applådera genomgången: 1) nyhetsmedierna är inne i en omställningsperiod, inte på väg mot undergången, 2) det är imponerande hur Google tänker om och tänker nytt, 3) vi påminns om tidigare omvandlingsperioder inom medierna.

Kirk Cheyfitz, vd för pr-byrån Story Worldwide, sågar däremot upplägget totalt. Fallows är barnsligt naiv om han tror att Google arbetar för att förbättra nyhetsförmedlarnas möjligheter att överleva. Google arbetar för att ställa sig själv i en bättre dager när anklagelser om växande Google-makt ökar.

Entreprenören och medietänkaren Jeff Jarvis intar en mellanposition. Han säger först att artikeln inte innehåller några nya fakta, men slår sedan fast att helheten/attityden gör den till en viktig text: Nyhetsmedier bör samarbeta med Google, inte måla upp företaget som en fiende.

Några kommentarer från de svenska nättänkarna, exempelvis Joakim Jardenberg, har jag inte lyckats hitta (via Google).

Sydsvenskans chefredaktör svarar om plattformsagnosticismen

Posted in medieföretag, medieutveckling, sociala medier by Torbjörn von Krogh on 04 november 2009

Kommentar till inlägget Vad gör en agnostiker på nätet, Sydsvenskan?

Jag kände till kritiken i Vanity Fair mot Sulzbergers formulering om plattformsagnosticism, men för mig betyder den egentligen bara att vi inte riktigt kan veta vilken plattform som är den optimala och att det är  meningslöst att söka efter ett absolut svar.

Det är en så att  säga evig fråga som ingen (inte ens Joakim  Jardenberg) kommer att ha ett slutgiltigt svar på. Datorn är ju ganska snart  (det vill säga om fem år) utkonkurrerad av mobil och tablets som bärare av internet och varje ny plattform ändrar förutsättningarna för mediespelet. Det kommer att komma andra.

I en sådan värld finns det inga svar på vilken plattform som är bäst. Den som är ortodox kommer onekligen att bli bra på just sin ortodoxi, men för dem kommer det att bli svårt att bli bra på nästa plattform som väntar runt hörnet.

Framför allt beror frågan om vilken plattform som är bäst, också på vem du frågar. På dagens (och framtidens) nischade marknad är svaren lika många som det finns användare.

DANIEL SANDSTRÖM

Chefredaktör Sydsvenskan

Kommentering avstängd

Vad gör en agnostiker på nätet, Sydsvenskan?

Posted in journalistik, medieföretag, medieutveckling, sociala medier, Uncategorized by Torbjörn von Krogh on 03 november 2009

Ord är viktiga. Det anser de flesta publicister. Och det anser med all säkerhet även Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström, litteraturvetare som disputerat på Kjell Espmarks poesi.

På måndagkvällen diskuterade Daniel Sandström papperstidningens framtid med nätvisionärerna Sofia Mirjamsdotter och Joakim Jardenberg. Det skedde på Malmö Högskola och debatten kunde följas på nätet.

Moderatorn Lars Mogensen är frekvent samtalsledare i P1:s Filosofiska rummet. Jag vet inte om det var sådana associationer som fick Daniel Sandström att komma ut som agnostiker. Han hänvisade till New York Times och bekände sig till samma lära; plattformsagnosticism.

Agnosticism kan ha flera betydelser, bland annat att man inte kan nå kunskap om tillvarons yttersta grunder. Vad menar Daniel Sandström med ordet i samband med förhållandet papperstidning-nätpublicering? Att Sydsvenskan inte kan veta vilken plattform som hör evigheten till?

Begreppet har kritiserats tidigare, bland annat när Arthur Sulzberger på New York Times använt det. Medieanalytikern Tom Rosenstiel menar exempelvis att NYT bör vara plattformsortodox i sina satsningar på nät respektive papper:

”Platform agnostic means that all the online companies are going to zoom past you, because they’re going to exploit that technology while you’re sitting there thinking, Well, we don’t care which platform we put it on. You need to exploit the technology of each platform. You need to be, in fact, not platform agnostic but platform orthodox.”

Universitetskurs om wikipedia

Posted in källkritik, medieutbildning by Torbjörn von Krogh on 20 maj 2009

Mittuniversitetet startar en kurs (7,5 poäng) om Wikipedia till hösten. Den ges som nätbaserad kurs på kvartsfart. 

Enligt pressmeddelandet om kursen är en av anledningarna att stävja en del av de faktafel i studentuppsatser som emanerar från slarvig användning av Wikipedia. 

Således, i stället för att bara klaga på Wikipedia vill de kursansvariga bidra till att öka såväl källkritiken hos studenterna som kvaliteten på Wikipedias innehåll. Den irländske studenten Shane Fitzgerald applåderar…

För fullständighetens skull kan jag meddela att jag är doktorand på halvtid på Mittuniversitetet. Informationen om kursen snappade jag dock upp på Joakim Jardenbergs blogg.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.