Arabvärlden och islam- lästips

Okunskap är en av förklaringarna till den stereotypa bilden av araben eller muslimen i svenska massmedier. Det finns bra böcker för den som vill veta mer och för att kunna ge en mer nyanserad och sanningsenlig bild – och avliva en och annan förutfattad mening. Det är till exempel fel att blanda ihop begreppen araber, muslimer och Mellanöstern. Endast en femtedel av världens muslimer är araber. Alla araber är inte heller muslimer, det finns också kristna, judiska och drusiska araber.

Understanding the contemporary Middle East, redigerad av Deborah J Gerner är ett lättläst och uttömmande verk om Mellanöstern, finns nu i en tredje utgåva, boken används i kursen Mellanösternkunskap 20 poäng vid Lunds universitet.

The Arab World av Allan M Findlay ställer frågan om ekonomisk utveckling i Mellanöstern är möjlig utan sociala och politiska förändringar. Mycket intressant eftersom det finns en stark demokratisk rörelse som västerlandet konsekvent motarbetat genom att backa upp diktatorer i området.

Det stora kriget för mänskligheten. Kampen om Mellanöstern av journalisten Robert Fisk borde varje journalist läsa. 1176 sidor, åskådligt och gripande.

En intressant vardagsbild ger Geraldine Brooks i reseberättelsen Allahs döttrar, De muslimska kvinnornas dolda värld, på originalspråket Nine parts of desire. The hidden world of Islamic women där hon iklädd slöja dricker te med ayatollans änka i Iran, besöker radikala feminister, eritreanska gerillasoldater och upptäcker att muslimska kvinnor gärna rakar skötet precis som systrarna i väst.

Islamofobi

Det finns inga oskyldiga. Det finns bara olika grader av ansvar, sa Lisbeth Salander i Stieg Larssons ”Flickan som lekte med elden”. Det var ovanligt klarsynt tänkt, tyckte jag när jag läste boken. Det går att överföra till disussionen om musliner och islamofobi. Svenskar i gemen är bedrövligt okunniga om islam. Svenska journalister är inte så mycket bättre, och medger ogärna att de ligger bakom den stereotypa bilden. Men islamofobin bygger till stor del på okunskap i kombination med övertygelsen att vi är bäst – det är en slags arrogant ignorans. Det får mig att tänka på Xenophobe´s guide to the Swedes,  där det står att svenskarna är unika på så sätt att de egentligen inte tycker illa om någon nation. Den nedlåtande hållningen mot grannländerna (och resten av världens länder) bottnar i den självsäkra hållningen att Sverige är överlägset alla andra.

Islamofobi i svenska medier?

Häromveckan arrangerade vi på Quick Response tillsammans med förlaget Atlas och studieförbundet Sensus två seminarier kring islamofobi på ABF. Andreas Malms nyutkomna bok Hatet mot muslimer hade inte riktigt genererat debatt kring själva ämnet, utan fokus hade snarare hamnat på författaren.

Vi på Quick Response har flera gånger granskat vilken bild som medier förmedlar av islam och ”muslimer” – vilka nu medier väljer att utse till muslimer: religiösa, sekulära, kulturella. Det är intressant att se i vilka sammanhang som ”muslimer” syns i medier? När ”muslimer” får ordet? Och var gränsen går för det som man får tycka om ”muslimer”?

Diskussionerna i ABFs lokaler i Stockholm som skulle handla om islamofobi i samhället mitt och hur vi undviker islamofobi i samtal om islam spårade ur delvis. Frågan är om inte den sista debatten just hamnade i det som skulle kunna klassas som islamofobi, där vissa i panelen projicerade sina egna föreställningar om ”muslimen” på andra som deltog i diskussionen.

Kanske var det samma sak som hände när någon på ABF valde den här bilden för att illustrera samtalet. Hur många av Sveriges ”muslimer” ser egentligen ut så?