Gammelmedia leder – bloggare följer

De sociala mediernas inflytande och makt har lyfts fram i olika sammanhang. Bloggarnas engagemang i FRA-lagen föranledde exempelvis Svd.se att publicera en artikel där en undersökning från Twingly rapporterade om bloggbävningen och dess makt. Aftonbladet meddelade att bloggarna fick Liza Marklund på fall i Gömda-affären. Samtidigt finns andra röster som menar att bloggarnas makt är överskattad – här representerad av Anders R Olsson i ett inlägg från 2007 under rubriken ”Bloggarnas makt är bara dumheter”. I somras hävdade överbloggaren Axel Schulman i DN att bloggare inte sätter agendan och är ”ointressanta och betydelselösa”.

 Debatten har så här långt präglats av åsikter och exemplets makt och det är svårt, för att inte säga omöjligt, att värdera de olika sidornas ståndpunkter. Nu har medieforskningen runt om i världen börjat producera hårda fakta om bloggarnas roll. Visserligen är resultaten något daterade (forskningen är på gott och ont betydligt trögare än det digitala mediets flytande karaktär) och skall förstås mot en amerikansk botten men kan ändå tjäna som bättre grund för analysen av bloggares makt än anekdoter, önsketänkande och vilda gissningar.

 Stephen Reese och kollegor rapporterar att bloggare i hög utsträckning lutar sig mot professionell nyhetsrapportering från traditionella medier. Även Kenix skriver att bloggare vänder sig till traditionella nyhetskällor och att dessa bloggare är mer populära än de som inte gör det. Kenix hittade inte heller några bevis på oberoende rapportering i sin (högst begränsade) fallstudie av fyra politiska bloggar utan kommer till slutsatsen att bloggarna snarare återspeglar etablerade ideologier och professionellt journalistiskt genererat innehåll. Meraz studerade de 18 mest populära politiska bloggarna i USA och kom fram till att över 50 % av länkarna gick till traditionella medier och de mest länkade sajterna var Washington Post och New York Times.

 Forskningsresultaten innebär två saker som båda är lika intressanta. För det första beskriver forskarna att det har skett en förskjutning av mediernas makt, att den offentliga sfären har blivit mer diversifierad och att bloggare är en vital del av denna process. För det andra är forskningen samstämmig i observationen att det är de etablerade medieföretagen som fortsatt är de stora makthavarna även på nätet. Bloggare, i egenskap av kollektiv, har makt men den är underordnad traditionella medier så här långt.

 Scenariot kommer troligen att förändras över tid, dock oklart hur mycket, eftersom nätet fortfarande utvecklas kraftigt. En intressant dimension av samspelet mellan medieföretag och sociala medier är att svenska nyhetssajter sedan några år tillbaka låter bloggare länka in till nyheter. Detta innebär både att bloggare får möjlighet till ett visst inflytande över den traditionella nyhetsrapporteringen men också att nyhetssajterna förmedlas i de sociala mediernas nätverk. Det blir med andra ord ännu lättare att sprida de etablerade mediernas nyhetsrapportering som simultant blir påverkade av de sociala nätverk de sprids i.

 Vilka konsekvenser detta får för nyhetsjournalistiken, opinionsbildning och sociala medier är något som vidare forskning bör undersöka.