Arne Ruth på Sim(o)-seminarium: Utvecklingen i Europa skrämmer

Arne Ruth

Behovet av en personlig och prövande journalistik skriver Arne Ruth om i Sim(o)s färska årsrapport Vad väntar runt hörnet? och det var också ett tema i hans presentation på seminariet på Vetenskapsrådet måndag kväll.

Den dominerande nyhetsjournalistiken begränsas av en underförstådd historietolkning och påverkas av ett professionellt samförstånd. Arne Ruth tog som exempel upp monarkin. Själv inbiten republikan föreslog han ett mänskliga rättigheter-perspektiv på bevakningen. Den individ som föds till regent saknar sådana rättigheter som att pröva olika sexuella läggningar, att testa olika samlevnadsformer och att välja adoption från en annan kontinent i stället för biologisk reproduktion. Nyhetsjournalistiken har svårt att bryta sig ur den etablerade ramen och pröva sådana perspektiv.

Den underförstådda spelplanen begränsar också bevakningen av de högerpopulistiska och/eller rasistiska partier som vunnit framgångar i parlamentsval runt om i Europa. En bristfällig samhällelig utvärdering av utvecklingen i Sverige ca 1930-1950 fördunklar förståelsen enligt Arne Ruth, som också deklarerade att han är skrämd av utvecklingen på detta område i Europa. Situationen i exempelvis Ungern bör analyseras och diskuteras i svenska medier på ett helt annat sätt än i dag.

Allmänhetens pressombudsman Yrsa Stenius var inbjuden att kommentera Arne Ruths text. Hon lovordade en rik essä och gillade huvudlinjen med en lidelsefull journalistik som inte drar sig för att uppsöka samtidens mörkaste skrymslen. Men hon lyfte också ett varnande finger inför en mindre reflekterande tillbakablick än den Arne Ruth ger exempel på; hon såg en risk för moralism och efterklokhet i farans riktning.

Ett 40-tal personer deltog i seminariet och åtskilliga ställde frågor om värderingen av journalisters kunskap, om nätets betydelse för fler röster/perspektiv, om generationsskiften med mera. Seminariet kunde hållit på mycket längre än två timmar.

Mötet inleddes med en presentation av dagens svenska medieforskning. Den gjordes av Ingela Wadbring, JMG, utifrån hennes kapitel i årsrapporten. En aspekt som lyftes fram gäller konsekvenserna av en ökad publicering på engelska. Kommentatorn, Göran Bolin vid Södertörns högskola, kunde med kompletterande material visa att tre forskare, bosatta i Sverige och med engelska som modersmål, dominerar: Peter Dahlgren, Annette Hill och Robert Picard.

Arne Ruth: Tolkande och undersökande journalistik behövs

– Den samhällsförändring som pågår nu är så stor att vi alla är villrådiga om vad som väntar. Då behövs det en mer tolkande och undersökande journalistik som ger oss alternativa bilder, och framför allt behövs det journalister som avstår från att jaga nyheter i flock.

Detta säger Arne Ruth, tidigare chefredaktör och chef för kulturredaktionen på DN, i en utförlig intervju med Medievärldens Axel Andén. Intervjun är föranledd av att Medievärlden publicerat ett utdrag ur Arne Ruths kapitel i den pinfärska årsboken från Sim(o).

Mats Svegfors ömsar skinn (uppdaterad)

Jag deltog i en spännande presskonferens/dialoginbjudan i Studio 4 på Sveriges Radio i dag. Vd Mats Svegfors inledde med att förkunna en nyhet, för första gången någonsin skulle en presentation ske av en bok som inte finns!

‘Boken’ består nämligen av sidor på Sveriges Radios webb, skrivna av Mats Svegfors och vice vd Cilla Benkö,  med gott om länkar och dialoginviter. Den skissar en möjlig medieframtid med ett utvecklat samarbete på nätet mellan vad som tidigare kallades ‘publiken’ och vad som tidigare kallades ‘journalister’. Tankarna har släktskap med Charlie Becketts modell’networked journalism’, som han bland annat utvecklat i Sim(o)-antologin Journalistisk kvalitet?

Sveriges Radio tar ett glädjande initiativ för att samla och utveckla en diskussion om mediernas framtid i en värld med växande kraft på nätet för såväl etablerade redaktioner som engagerade bloggare och användare. ‘Boken’ kallas Journalistik 3.0 – medieormen ömsar skinn och Mikael Wiehes låt När ormen ömskar skinn är en av upphovsmannen själv sanktionerad webbsignatur: ”Du längtar till en ordning/ som inte längre finns./ De’e så, det brukar kännas/ när ormen ömsar skinn.”

Det är ett reellt steg Sveriges Radio och Mats Svegfors nu tar. SR har inte tidigare legat längst fram vad gäller interaktivitet, transparens och dialog. SVT har experimenterat med Öppen redaktion och Tittarombudsman; TV4 söker en ny TO efter Janne Andersson. SR har däremot kontinuerligt, konsekvent och kompetent granskat mediernas utveckling på gott och ont. Det ska bli väldigt intressant att se vad den dynamiska radioduons visioner betyder för det egna företaget.

Det delades faktiskt ut en bok i Studio 4, ett A4-häfte med fler än hundra sidor webbutskrifter. Mats Svegfors skojade och sa att den var en eftergift till besökarnas (underförstått negativa) konservatism. Jag drar mig dock till minnes ett seminarium förra sommaren i Almedalen där Mats Svegfors då dömde ut allt vad bloggare heter. Jag skrev ett inlägg om tillställningen som finns här. Konservatismen var annorlunda då.

Vad är det som har hänt sedan Almedalen? Mats Svegfors svarade på pressträffen att han lärt sig mycket sedan dess, väldigt mycket. Bland annat av radions egen publikredaktör Malin Crona, som bloggar tänkvärt om ormen långe här, och av nätgurun Jeff Jarvis i New York, som skriver om besökarna från Sverige här.

- Man påverkas när man möter de rena argumenten, annars vore man dum, konstaterade Mats Svegfors.

Uppdatering: Richard Gatarski skriver intressant här om betydelsen av egen verksamhet för att förstå sociala mediers omvälvande kraft. Och Augustin Erba lanserar termen dialogfält i stället för kommentarsfält, bra!

Fotnot: Bilden är en pressbild från Sveriges Radio, tagen av Mattias Ahlm.

Prisade studentuppsatser pekar på behovet av fördjupad journalistisk debatt

Nina Glans, Kenth Andreasson och Per Nygren

Den vinnande uppsatsen om bevakningen av Sverigedemokraterna dokumenterar en viss vilsenhet inom journalistkåren om vilka principer som ska gälla: den gamla vanliga nyhetsvärderingen (som också innehåller element av personifiering, förenkling, polarisering med mera) eller en speciell värdering, mera ”vaksam”.

På prisseminariet på JMG i Göteborg diskuterades uppsatsens resultat av publiken och av en erfaren panel: Sveriges Radios kanalchef i Göteborg Nina Glans, Göteborgs-Postens tidigare biträdande ansvarige utgivare Kenth Andreasson och GP:s grävveteran Per Nygren.

Nina Glans beskrev situationen på sin redaktion som en process som gått från osäkerhet, hur ska vi agera, till en konsensus om att SD ska bevakas som alla andra partier av samma storlek. Per Nygren frågade retoriskt varför man skulle ha särskilda tumregler för saker som man inte tycker om. Kenth Andreasson försvarade en ‘extra kritisk’ bevakning av en ‘extra utmanande’ politik. Kanske kan diskussionen om SD-bevakningen också fungera som en exemplifierande väckarklocka för medielogikens avigsidor?

Även den andra uppsatsen, den om skillnaderna mellan engelska och svenska journalisters syn på namnpubliceringar, ledde till en eftertänksam diskussion. Pendeln svänger i Sverige från 60-talets namns nämnande, till 80/90-talens återhållsamhet, till dagens på nytt ökande publicering av namn på misstänkta brottslingar och offer/anhöriga.

Panelen förutsåg en fortsatt ökande namngivning och pekade bland annat på nätets och internationaliseringens betydelse. I England kunde möjligen spåras ett ökat intresse för att diskutera följder av tidiga namnpubliceringar, men de intervjuade journalisterna visade överlag mer omsorg om källkritik än om tänkbara konsekvenser. Såväl svenska som engelska journalister föreföll tidigare trygga i förvissningen om att just deras praxis var ‘rätt’.

Men nu bryts etablerade synsätt upp. Behovet av en fördjupad diskussion om vilka principer som publiceringar bör utgå från ökar. Det är en slutsats som kan dras av båda uppsatserna.

En annorlunda årsrapport om journalistik och medieforskning från Sim(o) med texter av Ingela Wadbring, Anders Mildner och Arne Ruth

Sim(o)s årsrapport 2010/2011

Den 29 november publicerar Sim(o) en annorlunda årsrapport. Annorlunda i den meningen att den i väldigt liten utsträckning handlar om Sim(o)s insatser. I stället belyser den på olika sätt Sim(o)s verksamhetsfält – journalistik, medier och medieforskning.

Tre insiktsfulla personer att beskriver olika aspekter av mediesamhället utifrån sina vitt skilda erfarenheter och perspektiv. Var står vi i dag 2010? Och vad väntar runt hörnet?

Vilka forskare citeras mest?

Ingela Wadbring, docent vid Göteborgs universitet och ansvarig för Dagspresskollegiet, serverar en översikt över den forskning som bedrivs i Sverige i dag om journalistik och medier. Hon granskar ett 30-tal professorer, ett 50-tal aktiva medieforskare och ett 50-tal doktorander (morgondagens forskare). Vilken profil har de och vilka projekt får de pengar för att genomföra? Vilka professorer är mest produktiva och mest citerade?

Ingela Wadbrings kapitel ger underlag för en diskussion om medieforskningens fokus och dess vita fläckar. Kapitlet reser också frågor om anglifieringens följder; vilka nyanser förlorar vi i vår kunskap om svenska medier när all mer forskning ska skrivas på engelska?

Vad är kvar av journalistrollen?

Anders Mildner, som under senare år trätt fram som en reflekterande kännare av medieutvecklingen, har valt att skärskåda vad som utmärkt en journalist under olika historiska skeden. Drivkrafterna bakom Hiertas, Palmærs och Walls publiceringar var både intäkter och ideal. Har de motiven någon relevans i dag när Andersson, Petterson och Lundström twittrar snabbare, och kanske fylligare, om dagens händelser än avlönade mediearbetare? Att som reporter granska makten, är det inte mer en del av en legitimerande ideologi än en faktisk realitet?

Anders Mildner pläderar för en omformulering av journalistrollen i samklang med hela samhällets digitala omvandling.

Varför blir inte upprörande omständigheter ’nyheter’?

Arne Ruth, kulturchef på Expressen 1977-1982 och chefredaktör (kultur) för Dagens Nyheter 1982-1998, har tagit sig an nyhetsvärderingen i vid bemärkelse. Varför blir en omständighet osedd och gömd i ett samhälle, i en tid? Men uppmärksammad som en upprörande nyhet i ett annat samhälle, i en annan tid? Vad kan vi göra för att tvätta ögon och samveten fria från bindande konventioner som göds av maktstrukturer, medieritualer och nationsgränser?

Arne Ruth skapar en tankeväckande mosaik med sitt eget liv som fond och med skärvor från bland andra Odyssevs, Georg Brandes, Eyvind Johnson, Unni Wikan och Haydeh Daragahi som pusselbitar.

Ingela Wadbring, kommenterad av professor Göran Bolin vid Södertörns högskola, och Arne Ruth, med kommentarer av Allmänhetens pressombudsman Yrsa Stenius, presenterar sina resultat och resonemang vid ett öppet seminarium på Vetenskapsrådet i Stockholm 29 november kl 18-19.30. Anmäl närvaro senast 24 november till info@mediestudier.se