Boka 8 september för debatt om nätnyheter

Onsdagen 8 september kl 15-17 presenterar Michael Karlsson sin färska bok om den svenska nätjournalistikens utveckling. Det sker på JMK vid Stockholms universitet i ett samarbete med Sim(o).

Bokprojektet har tidigare presenterats och diskuterats här på bloggen. Medieutvecklaren Joakim Jardenberg på Mindpark var kritisk och ville hellre se en wiki i ämnet.

Vi får se om den tråden tas upp igen på seminariet av deltagarna eller av panelisterna Kristian Lindquist, svd.se, Karin Schmidt, aftonbladet.se, Malin Crona, sverigesradio.se och Andreas Widholm, JMK.

Välkomna till seminariet, anmälan till info@mediestudier.se

Nytt nätverk studerar framtidens medier

Under måndagen har nätverket ”Framtidens medietider” träffats och konstituerat sig. Det skedde vid ett möte på Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, JMG, vid Göteborgs universitet.

Projektet har fått pengar från Riksbankens Jubileumsfond för träffar under tre år och samlar ett 20-tal forskare från olika universitet och högskolor runt om i landet. Deltagarna kommer från olika delområden inom medieforskningen: teknik, ekonomi, politisk kommunikation, medieetik, användarbeteende med mera.

Förhoppningen är att kontakterna över områdesgränserna ska inspirera till nya aspekter på existerande projekt samt till helt nya projekt.

Nätverket är en fortsättning av det tidigare samarbetet inom Medievärlden 2020. Projektledare är Ingela Wadbring vid Göteborgs universitet och Gunnar Nygren vid Södertörns högskola.

Tio svenska miljoner till rysk undersökande journalistik

Sida har anslagit 9,8 miljoner kronor under tre år för att utbilda och coacha undersökande journalister i nordvästra Ryssland (med St Petersburg, Kaliningrad och Murmansk). Detta meddelas på Föreningen Grävande journalisters hemsida.

Pengarna går till svenska Medieinstituet Fojo och danska International Media Support som i sin tur samarbetar med svenska Grävande journalister och danska Foreningen undersökande journalister, FUJ. Projektet kallas Scoop Russia. Projektledare blir svenska Kajsa Norell och danske Henrik Kaufholz. Från svensk sida deltar även Elin Jönsson och Nuri Kino.

Henrik Kaufholz och FUJ drog för sju år sedan en liknande verksamhet i östra Europa med bidrag från danska biståndsorgan. Framgångsrik utbildning och coachning av konkreta grävprojekt inklusive juridisk rådgivning sker och har skett i Albanien, Makedonien, Kosovo, Montenegro, Serbien, Bosnien, Kroatien, Moldavien och Ukraina samt i Georgien, Azerbaijan och Armenien.

Reaktioner på Fallows artikel om Google och nyhetsmediernas kris

James Fallows artikel, refererad i förra inlägget här på mediestudier-bloggen, har väckt reaktioner i USA.

Chefen för ledarredaktionen på Dallas Morning News, Keven Ann Willey, ser tre skäl för att applådera genomgången: 1) nyhetsmedierna är inne i en omställningsperiod, inte på väg mot undergången, 2) det är imponerande hur Google tänker om och tänker nytt, 3) vi påminns om tidigare omvandlingsperioder inom medierna.

Kirk Cheyfitz, vd för pr-byrån Story Worldwide, sågar däremot upplägget totalt. Fallows är barnsligt naiv om han tror att Google arbetar för att förbättra nyhetsförmedlarnas möjligheter att överleva. Google arbetar för att ställa sig själv i en bättre dager när anklagelser om växande Google-makt ökar.

Entreprenören och medietänkaren Jeff Jarvis intar en mellanposition. Han säger först att artikeln inte innehåller några nya fakta, men slår sedan fast att helheten/attityden gör den till en viktig text: Nyhetsmedier bör samarbeta med Google, inte måla upp företaget som en fiende.

Några kommentarer från de svenska nättänkarna, exempelvis Joakim Jardenberg, har jag inte lyckats hitta (via Google).

Google – räddare i nöden för nyhetsmedierna?

James Fallows skrev i maj en artikel i tidskriften The Atlantic som inte uppmärksammats särskilt mycket i Sverige vad jag kunnat se. Texten går ut på att Google inte  vill förstöra nyhetsmediernas funktion, utan tvärtom (fast möjlighen av egoistiska skäl) är djupt engagerad i olika projekt för att få breda nyhetsmedier att framgångsrikt klara övergången från papper till nät.

James Fallows är troligen ett större rubriknamn i USA än i Sverige. Han har varit chefredaktör för US News & World Report och bland annat skrivit den mycket uppmärksammade mediekritiska boken ”Breaking the News” (Pantheon 1996). Han resonerar utifrån ett amerikanskt perspektiv, men det kan ändå vara intressant för oss att veta vilken attityd han möter i sina ingående samtal med ledande tekniker och strateger hos Google.

Hans slutsats är att Google vill behålla en varierad och relevant nyhetsproduktion. Om det inte finns ett kvalitativt rikt material att hänvisa till så minskar användarnas lust att söka på nätet – och sökningar på nätet är vad Google lever av. Därför vill Google bidra till att behålla en åtminstone någorlunda hygglig kvalitet på nyhetsproduktionen, vilket i sin tur innebär behov av hyfsade intäksmöjligheter.

Fallows redovisar flera områden där Google samarbetar med nyhetsföretag för att förbättra deras utsikter och villkor.

Kontinuerlig rapportering. Redaktioner som har en löpande kvalitativ bevakning i ett ämne kan för varje enskild artikel hamna lägre i Googles sökresultat än en enstaka översiktsartikel hos en mindre ambitiös kollega. Google har infört möjligheter för korrigering av dessa resultat.

Snabb överblick. Google har utvecklat system för en snabb bläddring i stora redaktionella material för att höja attraktionen, ungefär som när man bläddrar i en tidskrift. Man ska snabbt kunna få en känsla för materialets kvalitet.

Youtube. Ökade möjligheter för redaktioner att koppla videosnuttar som läsare lagt ut på Youtube till det egna redaktionella innehållet.

Flexibel prissättning av annonser. Google diskuterar och utvecklar system som säljer annonser där priserna sätts utifrån tillgång på utrymme och utifrån läsarprofil.

Betalning för redaktionellt material på nätet. Olika affärsmodeller kräver olika viktningar av olika aspekter av nyheter, användare och sökresultat. Google deltar i arbetet.

Fallows betonar till sist att Google inte kommer att lösa problemen åt nyhetsmedierna, men att Googles engagemang och resurser kanske kan skänka dem tid och uppmuntra dem till ständiga experiment. Googles tänkare citerade i sammanhanget ofta Clay Shirky, författaren till Here comes everybody (Penguin 2008): ”Nothing will work, but everything might”.

Kommentarerna om DN Debatts policy spretar

En av nyheterna när Bo G Andersson tog över som redaktör för DN Debatt i maj 2009 var att tillåta kommentarer på nätet i anslutning till debattinläggen. (Visst låter det konstigt i dag, att ”tillåta” kommentarer… Själv använder Bo G Andersson uttrycket ”öppna för kommentarer” i sin nypublicerade rapport, som jag skrev om i förra inlägget här på bloggen.)

Kommentatorsfunktionen är inte utan problem, framgår det av årsrapporten. Den måste modereras och ibland stängas av. Kvaliteten på kommentarerna varierar kraftigt.

Då är det intressant att läsa de 99 kommentarer som finns i anslutning till årsrapporten. Här är två exempel:

Signaturen ”mormor” skriver morgonen efter publiceringen (8 juli kl 09:25): ”Tack för rapporten! Kommantatorsfunktionen är intressant när man kommer över första chocken och har vant sig vid språket och nivån. På lång sikt är den ett folkbildningsbonus till både DN och läsarna. Mångfalden av vinklar fräschar upp tillvaron.

Vi samma tidpunkt skriver signaturen ”sanna” följande: ”Uppenbarligen jobbar ni inte alls då ni bara publicerar saker som andra skriver, manifestet som ni länkar till är ett desperat skrik i rymden för att legitimera era betalda heltidsjobb. Mest surfar ni runt på olika bloggar för att identifiera ”heta ämnen”,  oftast relaterat till invandring, som ni då inte vill publicera då detta går emot god vinstpublicistisk sed.”

Flera av inläggen innehåller alltså beröm till debattredaktören för öppenhetsrapporten. Andra är däremot mycket kritiska till etablerade medier överlag, de går mest ut på att vara politiskt korrekta och för att dölja de verkliga problemen heter det.

En röst saknar jag bland skribenterna, debattredaktören själv. Vore det inte värdefullt för såväl redaktör som läsare med tydlig närvaro, särskilt när det handlar om den egna verksamheten?

Andra redaktioner har rapporterat att kvaliteten på kommentarerna påverkas positivt av redaktionens medverkan. Det handlar både om att rätta till missuppfattningar / faktafel och om att gå från monolog till dialog.

Nu innehåller DN Debatts citatrubriker ord från texten

DN Debatts  Bo G Andersson har under sommaren presenterat en genomgång av  sitt första år som redaktör. Den försvann lite i Almedalsatmosfären och bör få en chans till uppmärksamhet. Dels för att bokslutet görs i öppenhetens och genomlysningens anda och dels för att en ny rubrikpolicy presenteras.

Tidigare gjordes debattrubrikerna, liksom de flesta andra rubriker, så snitsiga och uppmärksamhetsbefrämjande som möjligt. Resonemang drogs ihop, implicita slutsatser blev explicita, outtalade påhopp blev mycket uttalade, frågor förvandlades till påståenden och så vidare. Inte så mycket att säga om kanske, om det inte vore för att rubrikerna sattes inom citattecken som om de fanns i texten; som om de hade formulerats av inläggets författare. Citatrubrikerna fick visserligen mycket uppmärksamhet – men också mycket kritik.

Nu skriver Bo G Andersson i sin årsrapport:

”En förändring var av en sådan betydelse att jag genomförde den redan från

första dagen. Det handlade om DN Debatts citatrubriker, som under en följd av

år fått hård kritik från läsare, artikelförfattare och branschfolk. Kritikerna

menade att det var ett ofog att inom citaten använda betydelsebärande ord som

inte återfanns i själva artikeltexten. Det här fick till följd att tonfall med mera

kunde bli fel när ord – främmande för artikelförfattarnas sätt att uttrycka sig –

lades i deras mun.

I DN Debatts nya rubrikpolicy – som alltså gäller från 25 maj 2009 – slås fast

att alla väsentliga ord i rubriken (vad jag kallar betydelsebärande) måste falla

tillbaka på och finnas med i artikeln. Jag är nöjd med hur policyn har fungerat i

praktiken och det är sällan vi har problem att formulera slagkraftiga rubriker.

Möjligen förlorar vi ibland lite journalistisk spets, men det är i så fall ett pris

som jag är beredd att betala. Trovärdigheten är så mycket viktigare.”

Rapporten innehåller mycket mer som är matnyttigt om statistik, urvalsprinciper och debattpolicy.

Fotnot: För fullständighetens skull kan jag meddela att jag känner Bo G Andersson sedan drygt 20 år då vi båda ingick i den grupp som startade föreningen Grävande journalister. Dessutom tillhörde jag som chefredaktör för Pressens Tidning kritikerna av DN Debatts tidigare rubrikpolicy.

Sommarläsning 3: ”Journalism Ethics. A Philosophical Approach” av Christopher Meyers (red)

Boken innehåller bidrag av 25 amerikanska forskare i journalistik, kommunikation, etik och filosofi. Några har för inte alltför länge sedan varit journalister som Jacqui Banaszynski, Jane Singer, Edward Wasserman och Patrick Lee Plaisance. Andra är veteranforskare som Clifford G. Christians, Jay Black och Deni Elliott.

Redaktör för boken är Christopher Meyers, en filosofiprofessor som skrivit mycket om etik inom olika yrkesgrupper, bland annat hälsovården. Han har skrivit introduktioner till bokens olika avdelningar med inriktning på konfliktytor, problem och samband. Boken är utgiven 2010 på Oxford University Press.

Boken inleds med en teoretisk del som innehåller en modell för etiskt beslutsfattande, en historisk genomgång av pressens frihet och ansvar, ett försök att formulera en global medieetik och en diskussion om vad journalistik är – särskilt när gränserna blir mer flytande på nätet.

Bokens andra del inriktas på mer på den journalistiska praktiken och har rubrikerna ”The business of journalism”, ”Privacy”, Approaching the news: reporters and consumers”, ”Getting the story” och ”Image ethics”.

Trots att boken är på 370 sidor, och försöker fånga många olika aspekter av medieetiken i en föränderlig medievärld, så blir förstås en del ganska snabbt och översiktligt behandlat. Men just översikten, författarnas breda erfarenheter och redaktörens försök att knyta ihop delarna gör den stimulerande att läsa. När förutsättningarna för medieetiken förändras i det nya medielandskapet är det både utmanande och välgörande att stanna upp och fundera över grundläggande värden.

Påpassliga varningar i Svenska Dagbladet inför valrapporteringen

Tobias Brandel i SvD har skrivit en utmärkt genomgång av fallgroparna i rapporteringen av opinionsundersökningar inför valet. Felmarginaler, olika mätmetoder, spekulativa förklaringsförsök med mera gås pedagogiskt igenom.

Mycket bra repetitionskurs för läsarna – och för valreportrarna och redigerarna! Se även tidigare påminnelser i ämnet här på Sim(o)-bloggen.