Alla kan bli journalister

Unga reportrar ger gymnasieelever möjlighet att bevaka Sveriges EU-ordförandeskap som journalister. 42 ungdomar ska bevaka invigningsfesten på Skansen den 1 juli och sedan de elva informella ministermöten som följer under hösten.

Så låter det när EU-minister Cecilia Malmström och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth bullar upp ordförandeskapets kulturprogram den 27 maj.

- Att uppmuntra till dialog om hur EU påverkar människors vardag är en viktig del i vår kommunikation om ordförandeskapet. De här ungdomarna bidrar till det. Unga skriver för unga, och tanken är att eleverna ser mötena från sina perspektiv och skriver utifrån sina egna erfarenheter, säger Cecilia Malmström.

Projektet Unga reportrar är förstås alldeles lagom politiskt korrekt. Vem kan vara emot? Men vad säger det om den offentliga maktens syn på journalister?

För regeringen går det tydligen utmärkt bra att utse reportrar som ska bevaka ordförandeskapet utan vare sig utbildning, kompetens eller erfarenhet – enbart utifrån egenskapen att vara unga.

Man ska inte driva sur kritik mot en PR-satsning för långt. Men frågan bör ändå ställas: sedan när blev det OK att granskarna väljs ut av den som ska granskas?

Och om någon tycker att gymnasieelever som plötsligt förvandlas till journalister verkar gulligt – prova gärna att byta ut ordet journalist mot t.ex. ”kirurg”, ”polis”, ”stridspilot” eller varför inte ”kulturminister”.

Christina Jutterström berättar

I senaste numret av tidningen Vi lunchar Karin Alfredsson med öppenhjärtiga alfahonorna (rubrikord) Karin Söder, AnnBritt Grünewald och Christina Jutterström.

Christina Jutterström berättar att Aftonbladets upplageseger  under hennes tid som chefredaktör för Expressen var det värsta hon varit med om. Redaktionens ”gamla kärna” gav henne hela skulden. Hon sade upp sig och åkte hem: 

”– Hela systemet rasade ihop. Min kropp gick sönder. Jag låg till sängs för att jag kunde inte gå.”

Christina Jutterström berättar också att det tog henne sex år som chefredaktör på Dagens Nyheter att inse att förändringar blev bättre och effektivare om de som skulle genomföra dem var delaktiga i besluten. ”I början trodde jag att jag måste klara allt själv. (…) Och så blev jag förvånad när folk protesterade!”

Christina Jutterström har bland annat varit inrikeschef på Rapport, SvD-korrespondent i Afrika, chef för Eko-redaktionen, chefredaktör för DN, chefredaktör för Expressen, doktorand på JMG i Göteborg och vd för Sveriges Television.

Jag vill läsa Christina Jutterströms reflekterande – och öppenhjärtiga – memoarer.

Nattens mysterier

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin är en av Sveriges mest kända personer. Särskilt efter vårens AMF-affär är det nog ytterst få som inte känner igen hennes ansikte. Ändå lyckas Expressen förväxla henne med en helt annan kvinna på måndagens löpsedel och förstasida. Först frampå förmiddagen upptäcker man misstaget.

Titta på den här faksimilen på Resumés webbplats. En blond medelålders kvinna med glasögon. Dock inte Wanja Lundby-Wedin: fel frisyr, fel form på glasögonen, fel ansikte. Men ingen på Expressen reagerar, inte någon i den långa produktionskedjan från fotograf till tryckeri slår larm.

Hur kan sådant gå till? Sov eller blundade hela nattredaktionen? Hade man festat till lite just före deadline? Var det den heta viljan att korsfästa en maktarrogant fackpamp som förblindade redaktionen. Eller är det så stressigt på natten att inte ens den mest ytliga faktakoll hinns med?

Chefredaktör Thomas Mattsson gör en pudel på sin blogg, men har ingen förklaring till att personal som jobbar professionellt med nyheter inte känner igen en av landets mest fotograferade personer. Däremot bekräftar han att han själv får se nästan alla bilder innan de går tryck – också den på den falska Wanja.

Kanske finns det ingen enkel förklaring, mer än att kvällstidningar är kvällstidningar, misstag sker, och konstiga saker kan hända på natten. I slutet på 1980-talet jobbade jag på Örebro-Kuriren, nu saligen nedlagd. En dag hade tidningen ett reportage om Örebros krogkung som nu utökade sitt imperium med ytterligare en restaurang.

Men på löpet blev krogkungen istället Örebros knarkkung. Nattredaktören hade slirat på tangenterna. Sedan gick löpet i tryck utan att någon på redaktion, sätteri eller tryckeri reagerade. Oförklarligt, pinsamt och så småningom dyrt för ansvarige utgivaren som fick böta efter en tryckfrihetsdom.

Relevant information

Vad är relevant information i en artikel? Vad är överflödigt? Och varför tycker vi som vi gör? De frågorna har varit ständiga diskussionsämnen i seminarierna jag har hållit i under mina år på Quick Response. Stötte på det här på Text-TV i lördags.

Varför tyckte journalisten att  läsaren behövde veta att ett av offren var ”utländsk”?

”Positiva VLT”

För en dryg vecka sedan, 15 maj, satsade tidningen VLT som ges ut i Västerås på positiva artiklar. Såhär förklarar nyhetschefen Mats Nydahl på tidningens ‘vanliga’ förstasida:

”Finanskris, bomber, brottslighet och Bandidos – det är lätt att bli deprimerad av allt elände som sköljer över oss från världens alla hörn. Men en dag kan vi väl få vara glada! tänkte vi på VLT:s redaktion. Och så gjorde vi 44 sidor, en särskild del av dagens tidning, med bara positiva nyheter och reportage. Men var inte orolig, vi gjorde två vanliga delar av tidningen också – de börjar här.”

Första och sista sidan utgörs av en enda stor bild av ett 30-tal personer som utövar skrattyoga. Sedan följer reportage om anhörigvårdare på semester, framgångsrik tumörkirurgi, gymnasieelever som gjort fältstudier i Afrika och Europa, harmoniska hästar, årets viktväktare, feng shui i trädgården, skolpoliser, it-hjältar, framtidens idrottsstjärnor, chokladpralintillverkning, glasblåsning till förmån för Clowner utan gränser, Västerås barnfestival, svinkonst och samarbete mellan en bonde och en förskola.

En hel del är lättsamt, annat föder vidare funderingar. Enbart skolprojektet med fältstudier i Etiopien och Sydafrika skulle kunna ge underlag för en egen bilaga och kontinuerliga uppföljningar.

Jag uppfattar inte att bilagan är tänkt som ett inlägg i diskussionen om mediernas nyhetsvärdering, om konstruktiv journalistik, som vi skrivit om tidigare här på bloggen.

I de övriga tidningsdelarna finns den traditionella blandningen av nyheter: ”Påkörd man avled av sina skador”, ”Missnöje med sparande i Hallsta” och ”S:t Iliansskolan fick svenskt fredspris”.

Bilagan med glada nyheter hade vinjetten ”positiva vlt”. Journalistiken skilde sig inte från den i de andra delarna, det var snarare mixen och ibland längden som var annorlunda. Enbart positiva inslag i stället för den sedvanliga blandningen av ’goda’ nyheter och ’dåliga’.

Det vore spännande om VLT eller någon annan tidning med ambitioner, nästa gång gick i närkamp med utgångspunkten för själva journalistiken. Många s k dåliga nyheter kan nog bli mer framåtblickande med ett annat upplägg.

PS I ett avseende avvek den glada bilagan från de övriga. Mer än halva utrymmet utgjordes av annonser, i de övriga delarna var annonsandelen betydligt lägre. Denna dag delades tidningen ut gratis i Västerås. Positiva VLT på mer än ett sätt.

Arabvärlden och islam- lästips

Okunskap är en av förklaringarna till den stereotypa bilden av araben eller muslimen i svenska massmedier. Det finns bra böcker för den som vill veta mer och för att kunna ge en mer nyanserad och sanningsenlig bild – och avliva en och annan förutfattad mening. Det är till exempel fel att blanda ihop begreppen araber, muslimer och Mellanöstern. Endast en femtedel av världens muslimer är araber. Alla araber är inte heller muslimer, det finns också kristna, judiska och drusiska araber.

Understanding the contemporary Middle East, redigerad av Deborah J Gerner är ett lättläst och uttömmande verk om Mellanöstern, finns nu i en tredje utgåva, boken används i kursen Mellanösternkunskap 20 poäng vid Lunds universitet.

The Arab World av Allan M Findlay ställer frågan om ekonomisk utveckling i Mellanöstern är möjlig utan sociala och politiska förändringar. Mycket intressant eftersom det finns en stark demokratisk rörelse som västerlandet konsekvent motarbetat genom att backa upp diktatorer i området.

Det stora kriget för mänskligheten. Kampen om Mellanöstern av journalisten Robert Fisk borde varje journalist läsa. 1176 sidor, åskådligt och gripande.

En intressant vardagsbild ger Geraldine Brooks i reseberättelsen Allahs döttrar, De muslimska kvinnornas dolda värld, på originalspråket Nine parts of desire. The hidden world of Islamic women där hon iklädd slöja dricker te med ayatollans änka i Iran, besöker radikala feminister, eritreanska gerillasoldater och upptäcker att muslimska kvinnor gärna rakar skötet precis som systrarna i väst.

Islamofobi

Det finns inga oskyldiga. Det finns bara olika grader av ansvar, sa Lisbeth Salander i Stieg Larssons ”Flickan som lekte med elden”. Det var ovanligt klarsynt tänkt, tyckte jag när jag läste boken. Det går att överföra till disussionen om musliner och islamofobi. Svenskar i gemen är bedrövligt okunniga om islam. Svenska journalister är inte så mycket bättre, och medger ogärna att de ligger bakom den stereotypa bilden. Men islamofobin bygger till stor del på okunskap i kombination med övertygelsen att vi är bäst – det är en slags arrogant ignorans. Det får mig att tänka på Xenophobe´s guide to the Swedes,  där det står att svenskarna är unika på så sätt att de egentligen inte tycker illa om någon nation. Den nedlåtande hållningen mot grannländerna (och resten av världens länder) bottnar i den självsäkra hållningen att Sverige är överlägset alla andra.

Islamofobi i svenska medier?

Häromveckan arrangerade vi på Quick Response tillsammans med förlaget Atlas och studieförbundet Sensus två seminarier kring islamofobi på ABF. Andreas Malms nyutkomna bok Hatet mot muslimer hade inte riktigt genererat debatt kring själva ämnet, utan fokus hade snarare hamnat på författaren.

Vi på Quick Response har flera gånger granskat vilken bild som medier förmedlar av islam och ”muslimer” – vilka nu medier väljer att utse till muslimer: religiösa, sekulära, kulturella. Det är intressant att se i vilka sammanhang som ”muslimer” syns i medier? När ”muslimer” får ordet? Och var gränsen går för det som man får tycka om ”muslimer”?

Diskussionerna i ABFs lokaler i Stockholm som skulle handla om islamofobi i samhället mitt och hur vi undviker islamofobi i samtal om islam spårade ur delvis. Frågan är om inte den sista debatten just hamnade i det som skulle kunna klassas som islamofobi, där vissa i panelen projicerade sina egna föreställningar om ”muslimen” på andra som deltog i diskussionen.

Kanske var det samma sak som hände när någon på ABF valde den här bilden för att illustrera samtalet. Hur många av Sveriges ”muslimer” ser egentligen ut så?

Industrin invaderar intimsfären: läkemedelsföretag satsar på sociala medier

Den 28 maj inträffar två informationstillfällen i Stockholm, som på ett intressant sätt blixtbelyser ställningarna i kriget om uppmärksamheten inom läkemedelsområdet.

Läkemedelsakademin (Apotekarsocieteten) anordnar mötet Det nya informationsflödet som bl a handlar om ”vem som kommer att ta ansvaret för den producentoberoende informationen om läkemedel efter avregleringen” (det ska jag gå på). 

Samma dag inbjuder Pharma Online och Pharma Report till en kursdag om ’sociala medier för läkemedelsbranschen, nyttan för ditt bolag med tjänster som Twitter, Facebook, bloggar och YouTube’. Och GlaxoSmithKLine har startat en blogg för att samtala lite mer otvunget med sin amerikanska marknad.

Det är svårt att frigöra sig från intrycket att industrins marknadsföringsstrateger redan ligger hästlängder före de mer traditionella apoteks- och vårdsammanslutningarna.

Men trycket är naturligtvis hårdare på bolagen. De har profitpiskan vinande över sig för att hitta ständigt nya sätt att kringgå förbudet mot direktreklam för receptbelagda läkemedel . ”Disease-awareness”-sajter som potenslinjen.com (med förtäckt Viagrareklam) är en redan framgångsrik metod. En intressant mediestudie visar att sajten på köpet marknadsför en förlegad, förtryckande mansbild, vilket jag kort berättade om på en annan sajt häromdagen.

Precis som när andra företag använder ungdomars inflytande bland kompisarna för att sälja sina produkter med uttryck som ”autenticitet” och ”samarbete”, kommer läkemedelsindustrin nu att infiltrera vår nästa intimsfär, de sociala medierna.

Kanske borde vi omformulera Twitters fråga ‘Vad gör du?’ till ’Vad tänker du göra åt det?’  Nänä, inte förbud eller censur utan snarare förberedelser. Vi måste förstärka vår ideologiska beredskap. Och hålla det autentiskt autentiska samtalet levande.

Universitetskurs om wikipedia

Mittuniversitetet startar en kurs (7,5 poäng) om Wikipedia till hösten. Den ges som nätbaserad kurs på kvartsfart. 

Enligt pressmeddelandet om kursen är en av anledningarna att stävja en del av de faktafel i studentuppsatser som emanerar från slarvig användning av Wikipedia. 

Således, i stället för att bara klaga på Wikipedia vill de kursansvariga bidra till att öka såväl källkritiken hos studenterna som kvaliteten på Wikipedias innehåll. Den irländske studenten Shane Fitzgerald applåderar…

För fullständighetens skull kan jag meddela att jag är doktorand på halvtid på Mittuniversitetet. Informationen om kursen snappade jag dock upp på Joakim Jardenbergs blogg.